Bilder från Sajama

Alla framför Sajama
Nån typ av vadare

Kate och Simon, nya vänner Taggiga buskar är det gott om
Lama

Varma källor med view
Sprutande geyser

Varning för lamor (befogat)

Sajama nationalpark

Parinacota och Pomerape

Sajama är Bolivias högsta berg på över 6500 m och ligger på gränsen mot Chile. Runt omkring finns en nationalpark dit man kan åka på ca 4 timmar från La Paz. Vi hyrde Sidas landcruiser och åkte iväg med några vänner för att få oss en dos av spektakulärt andinskt landskap, varma källor, geysrar och åtminstonde tre sorters andinska kameler. Landskapet är helt magiskt, bland det vackraste jag sett (och jag har sett en del).


Två dagar räcker gott och väl om man inte 1) gillar extrem kyla 2) ska klättra uppför berget 3) ska göra längre vandringar. Det var också första gången som jag körde bil i Bolivia och det var en skrämmande upplevelse. Men jag har kommit på att jag föredrar att köra själv framför att någon som köpt sitt körkort och tycker det är helt normalt att köra om i backar och utan lyse. Folk parkerar i backkrön, är fulla, kör om som dårar, har kassa bilar etc.

Modellkarriären

Som kanske en del vet så avslutar jag min nuvarande tjänst den 31/10 för att ägna mig åt andra saker. Nu har kanske en ny nisch dykt upp oväntat (ok, jag är inte seriös) - modellkarriär.

Startskottet gick idag när alpackaklädföretaget Coproca behövde modeller till en TV-presentation på Bolivias svar på vad som skulle vara ett moderatägt "Godmorron Sverige". Mina kollegor och jag ställde upp. Nu väntar jag bara på kändisfester och premiärer.

Chacaltaya

Micke fotar

Världens högsta skidlift en gång i tiden

Västra bergskedjan

Istället för att göra ett nytt försök på Huayna i helgen med kollegorna som var tänkt så tog jag och Karin en för mitt onda knä lättare tur upp på högre höjder - till Chacaltaya. Chacalataya är ett berg på ca 5400 m som förut kunde stoltsera med världens högsta skidanläggning. Denna är nu dock i ruiner och den glaciär som tidigare klädde Chacaltaya i vitt är nu i stort sett väck p g a klimatförändringarna. Men berget fungerar fortfarande osm ett utmärkt turistmål då man har en strålande vy över både den östra och västra bergskedjan.

Lite bilder från Yungas i midsommarhelgen

Nån sorts blomma
Egenrostad choklad

Oropendula
Kaffe

Fjäril
Kokablad

Har lekt lite med min nya kamera.

Rättning

Ok, Bolivia vann med 4-2. Och Sverige förlorade med 0-2. Hade Sverige varit med i sydamerikanska vm-kvalet hade vi kanske varit kontinentens sämsta lag. Viva Bolivia!

Sydamerikas sämsta landslag...

... hjälps inte av Fifas beslut att man nu får spela landskamper i La Paz. Man är fortfarande sämst. 1 poäng på fem spelade kvalmatcher (Sydamerika kör 3-års vmkvalcykler). Idag kommer ett självsäkert Paraguay som just slagit Brasilien med 2-0 till La Paz för att ge det folkkära hemmalaget en ny käftsmäll. Vi var och såg Bolivia-Chile som slutade 0-2. Chile såg piggare ut på 3600 m höjd än vad Bolivia gjorde. Min kollega Samuel säger att tränaren är kass och att hans tillsättningen luktar korruption, samt att det nu är fler låglandspelare med i en ett lag om envisas spela på hög höjd. Visserligen tog hemmalaget över mer och mer i andra halvlek men man lyckades inte skapa något. Chiles 1-0 mål var för övrigt en pärla - en stenhård frispark från 30 m rakt i ribban och en bicicleta i mål på returen. Det mest glädjande var att nationalstadion äntligen fått en elektronisk resultattavla och numrerade sittplatser (någon har målat nummer på betongsitsarna). Nu fattas bara en klocka och ett ordentligt högtalarsystem.

Det som händer i Bolivia

Ledsen att jag inte skrivit nåt på länge.
Nu tänkte jag i alla fall berätta vad som hänt i Bolivia sedan sist. Den 4:e maj var det ju som bekant en slags folkomröstning om autonomi för Santa Cruz. Man fick ca 81% ja av ca 55% röstande. Ingen jätteklar signal direkt eftersom regeringenssidan hade kampanjat för att man inte skulle rösta alls. Om valdeltagandet är under 50% behöver man nämligen inte bry sig eftersom resultatet annuleras. Och det hade ju enligt regeringen varit det bästa för att bli av med vad man ser som en illegal folkomröstning.

Det fanns dessutom en hel del farhågor om utbrett våld men förutom en del lokala sammanstötningar så uteblev våldet. Santa Cruz var dock bara startskottet för en serie folkkomröstningar och val för att reda ut den politiska situationen i Bolivia. Även regionerna Beni och Pando har haft sina folkomröstningar med likanande resultat som de i Sanata Cruz. Tarija står nu på tur och den 10:e augusti kan den politiska kartan ritas om helt då president (och vicepresident) samt de högsta politiska ledarna i regionerna, de s k prefekterna, sätter sina jobb på spel i ett misstroendevotum. Först skulle det även röstas om konstitutionsförslaget detta datum, men diskussionerna har uteblivit så jag antar att det blir ett senare datum?

Nu är situationen förvirrad och som vanligt går dialogen inte alls faramåt och viktiga parter deltar inte. Vad innebär det egentligen att Santa Cruz anser sig nu ha rätt att implementera sin nya autonomilag? Och vad händer när man försöker göra det? Och borde inte alla regionerna ha samma typ av autonomi (för så är det inte i de nuvarande förslagen, där Sanat Cruz går längst åt separtisthållet)? Det är frågorna som ska försökas att besvaras under de närmaste månaderna.

Det enda vi vet med säkerhet är att matpriserna fortsätter stiga och att Bolivia har ett uselt landslag i fotboll som jag ska berätta mer om senare.

I Lappen igen

Ja, nu är jag tillbaka i La Paz igen efter den sedvanliga helvetesresan. Den här gången 35 timmar över Sao Paolo. Lyckades på något kreativt sätt undslippa de 6000 SEK som Lufthansa ville att jag skulle betala för att flyga min extra väska till La Paz. Det logiska var atta du får ta med den till Sao Paolo men inte till La Paz, men om du ska ha med den hela vägen i alla fall får vi klämma dig på 300 kr/kg för alla tre sträckorna (!).
Charmig som jag är :) lyckades jag ändå få den snälla inchekningskvinnan att tipsa mig om att låtsas som jag tänkte ta en stop over i SP och hämta väskorna där och sen bara betala ena sträckan. Inte så kul men vad skulle man göra. 6000 kr finns inte. Så jag fick ta en 12 timmars tur runt flygplatsens incheckningshall, göra mig av med den ena väskan (som bara var en söndertrasad plastväska ändå), slänga på mig 20 kilo på minimal ryggsäcksplats och låtsas som det regnade. Det funkade. Trots att den enda kvarvarande väskan vägde en hel del så brydde sig inte bolbolaget Aerosur sig om det. De kanske kände att de kan kvitta det mot eventuella förseningar som de säkerligen visste skulle drabba en (som vanligt) så till slut kom jag hem för att upptäcka att några ondskefulla målare snott min mobil i vårt hus.

Men det kunde varit värre. De kunde snott mina tofflor också (vilket jag först mistänkte för de fanns ingenstans att finna) och det är inte varmt på vårt golv. Nu är jag "bakfull" eftersom det alltid känns så för mig när jag kommer till La Paz. Men imorgon är det nog bra igen. Nu ska jag vila.

På väg hem

Om 12 går planet, om 40 är jag hemma. Ses då.

Dagen D

Idag är det 4:e maj som kanske några kommer ihåg som dagen då en folkomröstning om departamentet Santa Cruz autonomi ska genomföras. Lokala makthavare och businesseliten har utlyst omröstningen som av regeringen, armén och några andra ses som illegal och med en seperatistisk ton. Själva hävdar Santa Cruz mycket slugt att den är legal tills dess att den enda instans som har mandat att uttala sig säger att folkomröstningen är illegal. Detta är då den konstitutionella domstolen som *surprise,surprise* är satt ur spel av den sittande regeringen för att det inte finns några domare eftersom nästan hela bunten ska ställas inför rätta för tidigare händelser.

En soppa eller? Nu är i alla fall tongångarna höga och olika stödtrupper på de olika sidorna har uttalat sig om hur de ska stoppa alt. säkra folkomrästningen. MAS (regeringspartiet) stödtrupper har redan innan lovat att blockera , bränna urnor och om det behövs ta till våld för att stoppa att folk röstar. Det är nämligen så att om inte 50% av röstberättigade deltar i valet så faller omröstningen automatiskt.

Det lite komiska är också att normalt sett kan man bli straffad om man inte går till val, men nu hävdar ena sidan (centralregeringen) att man inte kommer bli straffad, men andra sidan (autonomisidan) säger att sanktioner kommer tas mot dem som inte röstar.

För många är det här det officiella startskottet på vad många ser som en slutlig kamp mot särintressen och den ekonomiska eliten. Det står klart att det har förekommit sammanstötningar, urnbränningar och annat underdagen men inget av allvarligare karaktär i skrivande stund. Här bedömmer vi risken för omfattande våld vara relativt liten under valdagen, men situationen kommer att förvärras när det står klart vad resultatet blir och under de kommande veckorna om Santa Cruz vid vinst kommer att börja implementera förändringar enligt de enligt dem gällande nya stadgarna.

Gudfar på riktigt

Samayn kramar den lokala hamburgerkedjan Brossos logobjörn.

Nu är jag gudfar på riktigt. Till min kollega Samuels 6-åriga dotter Samayn. Tror i och för sig inte att den katolske prästen godkänner mig för han sa att man
1) måste vara katolik
2) får inte tillhära anti-katolska samfund
3) leva ett skandalöst liv

Han skällde också lite på oss för att vi inte bad tillräckligt starkt och när vi låtsades inte kunna spanska tvingade han oss att be Fader Vår på svenska istället. Mycket moralpredikan och snack om dödsynder (jag begick minst en, jag tog inte mitt gudbarn till mässan dagen efter) men till slut var det klart.

Så här bryter man en axel

Den utlovade videon. Lid med mig. Fast nu är axeln mer eller mindre ok igen.

Bilder från MP

En lama kliar sig bakom örat

En klassisk bild
MP från toppen Huayna Picchu
Terrasser

Inca jungle

Varma källor i toppklass
Bonding med liten djungelbjörn i fångat tillstånd

Just tillbaka från en vecka i Peru. Karins kompis Jennie är på besök och för att fira detta tog vi en mountianbikesöndag nerför Death Road och sedan bar det iväg till Cusco i Peru. Jennie blev dock tyvärr sjuk och missade hela den felnämnda trekken Inca jungle så Karin och jag fick göra den ensamma tillsammans med två amerikaner och en skön farmare från Tasmanien.

Jennie blev dock tillräckligt frisk för att följa med oss på mitt tredje MP-besök på en dag med mycket trevligt väder. Nu lovar jag att det var sista Macchu Picchu (som blivit än mer hypat efter att det blev utnämnt till ett av världens nya underverk) besöket på ett braaaa tag. Det ska dock nämnas att MP alltid är sjukt vackert, ja faktiskt bland de vackraste platserna jag varit på, och turisthorden i april kan verka mycket men ofta känns det ganska tomt och det är inget mot på högsäsongen. På inka jungle-trekken hade de skalat av 3 timmars cykling (första dagen cyklar man, bara två timmar till slut) och det var mestjordbrukslandskap och inte så mycket djungel, men iofs trevligt. Andra dagen kommer man till några varma källor i världsklass, men tredje dagen var fin men inte så spännande. Lite bilder kommer här.

James Bond i Bolivia

Japp, nästa Bondfilm ska tydligen utspela sig delvis i Bolivia. Det ryktas något om ett sjaskigt hotell Bolivar i La Paz, fast egentligen är filmen inspelad i Panama City (som faktiskt inte ser ett dugg ut som Bolivia, inte heller dess invånare). Ännu skojigare är att man spelat in en del scener i "den bolivianska öknen" som på riktigt ligger i norra Chile, ett omtvistat område sedan kriget i slutet av 1800-talet då Bolivia tappade all sin kust. Chilenarna är förbannade eftersom detta då porträtteras som Bolivia. Ungefärligt citat från några invånare i det berörda området från den bolivianska dagstidningen La Razon: "Vi har inget mot bolivianer, vi vill bara inte ha något med dem att göra". Ingen fan av Bond, men den här rullen får man ju nästan ta och se. Ta även och kolla den här artikeln i The Guardian:
http://www.guardian.co.uk/world/2008/mar/23/chile.bolivia

Husbilder

Gården

Det här yttersta huset är vårt
Vår port

Efter att många uttyckt önskan på att få se hur huset ser ut, så kommer här nu några bilder från utsidan i alla fall.

Att cykla är bra för hälsan (eller inte)

Single track är faaaaarligt. (men det visste jag ju redan)

Ledsen att det inte blivit så mycket uppdateringar på sistonde. Hade ambitionen att lägga upp en liten cykelvideo där jag bryter nyckelbenet (tur man hade lite skydd i alla fall), men p g a lite tekniska problem har det inte gått än. Två och en halv vecka efter kraschen mås det lite bättre men jag är fortfarande blå och gul på sina ställen. Trots att det var en läkare från den berömda Traumaklinik (japp, studier i Tyskland) så blev det inget gips den här gången. Vi har även flyttat in i ett iskallt lite tyskt radhus med ikeamöbler och läser en eftersänd DN varje fredag. Och Bolivia är översvämmat och på kollisionskurs med sig själv som vanligt. Nytt datum att se upp för= 27 april=autonomireferendum. På fredag siktar jag på att bli La Paz mästare i futbolin (fussball för er svenskar) tillsammans med min kollega Samuel. Om axeln håller vill säga (och inte alla andra är för bra). Själv har jag spelat varje dag i ett och halvt år och Samuel är ju gammal Cochabambamästare så det finns alla förutsättningar. Första pris är 600 spänn och två lådor öl (Corona).

Nu börjar den materialistiska eran i katastrofdrabbat Bolivia

I mitt liv är det mest jobb (problem) och praktiska saker med vår flyytt etc. Vi ska i alla fall flytta in i ett litet tyskliknande radhus med ikeamöbler en minut från mitt kontor. Vi ska ha alarm, trädgårdsskötselsbidrag, kabeltv, internet och en basförstärkarsimulator av märket Line6. Fattas bara bilen, hunden och ett par grejer till (som en mountainbike och ett undervattenshus till kameran som jag heller inte har). Medans vi planerar för ett liv i materialistisk anda så är som vanligt resten av Bolivia i katastroftillstånd. I det översvämmningsdrabbade låglandet ligger/har legat 60-80% av departamentet Beni under vatten. Olika organisationer organiserar räddnings- och katastrofarbete så vill ni skänka något så går det säkert att hitta.Vill ni skänka något till ett kanonbra program som vi ska starta för barn och ungdomar i El Alto med jättebra lokala organisationer så kan ni kontakta mig så talar jag om hur ni ska göra. Även mycket små bidrag kan göra skillnad.

Karneval...

På ett ölställe kunde man få in en meter öl i sin alldeles egna tappning. Lägg märke till flipflopsen (till alla boliviavänner)
Paragliding över öknen. Det blev mycket akrobartik den här gången. Hoppas det kommer ne liten video på ett sjukt stunt sen.

... i Bolivia är ingen hit (som det ofta förfärats över på den här bloggen): folk bläter ner dig med vatten dagarna i ända och tycker det är jätteskoj. Spelar ingen roll om du bara ska till mataffären och köpa mat. Sen är alla aspackade och kör ihjäl sig och andra. Så man gör bäst i att förskansa sig i sin borg eller fly landet. Jag valde det senare och åkte till Arica i Chile med min kollega Martina och mexikanen Chris. Chris var dock på en annan buss som dessutom kostade mer och fastnade vid gränsen p g a mekaniska problem. Surt, men dagen efter var han på igen.
Arica är ingen jätteattraktion men bara allmänt trevligt när man kommer från Bolivia. Strand, varmt, casino, billig shoppin och paragliding. Alldeles lagom. Tyvärr kom vi hem på tisdagen och blev genast mötta av vattenballonger och annat bolivianskt trolltyg. Låste in mig och kollade på supertuesday på CNN hela kvällen istället.

Gudfadern

Hej alla!
Nu är det januari och det är mycket jobb och regn. Det har regnat nåt fruktansvärt den senaste tiden och som vanligt är det översvämningar, förstörda vägar, hemlösa och döda. Det här året är det fenomenet la Niña som spökar (fråga mig inte vad det är för jag vet inte exakt, normalt sett är det ju el niño som ställer till det som t ex förra året). I Achumani i Zona Sur spolades bilar bort och det dog några människor. Men annars förbereder sig folk fär karnevalen som börjar 2:e februari. Själv ska jag åka till Chile bort från hela spektaklet.

Men fest blev det i alla fall igår då jag var gudfar till välsignelsen av en bil. Min kollega Martina blev gudmor. Förutom att kasta coca, sprit och blommor på bilen skulle det också drickas mycket öl (ingen fara - bilen var parkerad och blev kvar där sen) och dansas ringdans på en bakgård i El Alto. Quite ett spektakel faktiskt. Min roll som gudfar innebar att jag fick hosta upp en back öl till festen.

Saker man kan göra i Rio

Kolla människor på någon av Rios kända stränder (här Copacabana som enligt en gammal bekant mest härbärgerar turister, tjuvar och prostituerade)

Studera konstig arkitektur (Catedral metropolitana)
Njuta eller förfäras av värmen

Dricka kokosnötter på Copacabana
Åka spårvagn i Santa Teresa

Besöka Jesus
Kitesurfa och leva strandliv (Barra da Tijuca) med tusentals andra

Rio

Skyline Rio centrum

Ja, vad ska man säga. Alla käner till Copacabana, Ipanema och Kristusstatyn. Kanske något om fotboll, Pele och en förfasan om våldet också. Men Rio är en trevlig stad (om än fruktansvärt varm på sommaren). Den är mycket mer nergången än t ex Sao Paolo men vyerna är spektakulära. Här var vi i fem dagar och firade bland annat nyår som säga vara världens största beachparty. Ca 2 miljoner människor var på Copacabana i år. Själv tyckte jag inte det var så speciellt. Som en överdimensionerad Malmöfestival i tropisk hetta. Hela stranden var packad och utanför låg kryssningsskeppen på rad. Mest för att titta på fyrverkerierna misstänker jag. Dessa var 23 minuter långa och bestod av 22 000 olika pjäser enligt tidningen. Så det small och lös rätt rejält, fast ganska okoreografaerat. hursomhelst var det mäktigt. Eftersom priserna på boende vid Ipanema var så ofantligt skyhöga (t ex 6000 sopänn för 3 nätter i en sovsal) så bodde vi i bohemområdet Santa Teresa, ett fint litet villaområde på kullarna ovanför stadens centrum. Här bor alla stadens konstnärer och det finns en massa små mysiga krogar i omårdet som genomkorsas av en spårvagn. Vi trodde det skulle bli lite problematiskt eftersom förutom att vara långt från stränderna, där turister normalt hänger, så hade det rykte om sig att vara lite farligt. Men det var kanon och kan rekommenderas.

Nyårsbilder från Rio

Gott nytt år önskar Micke
Spektakulärt fyrverkeri utanför Copacabana

Drogliberalism i Sao Paolo

Eller vad kallar man dessa apotekarkedjor?

Bilder från Ilha Grande

Den här lilla apan och hans kompisar sprang vi på på en stig

Små krabbor är det gott om på stränderna
Bra stränder med...

Ilha grande

Byn Abrao från vattnet
Liksom i Paraty är det mycket skonar-turer

I fyra dagar var vi på Ilha grande, en djungelö i Rio de Janeiro staten. Vi kom innan jul och då var det ganska lugnt även om det var hyfsat fullt. När vi åkte var det dock stora horder turister som strömmade in och vi läste sen i tidningen att nyår hade varit helt sjukt packat, med folk på alla stränder på hela ön, hundratals båtar överallt och 100% beläggning på hotellen.

Men vi hade det bra på denna paradisö. Det finns inga bilar utom brandkår och polis och man tar sig till fots eller med båt till alla ställen. Ön är fullsmockad med små amragdgröna och azurblå bukter framför fina stränder. Överalt går stigar (populärt vandringsställe också) och en dag gick vi till ett vattenfall och badade. På södra sidan ligger vad vår värd sa var den näst bästa stranden i Brasilien. Det vet jag inte, men det var en grym strand som kunde pryda vilken charterkatalog som helst. För att komma dit var man tvungen att åka båt i ca en och en halv timme och sedan gå genom djungeln i ytterligare en halv timme. På vägen såg vi massor av delfiner och i skogen sprang vi på några söta små apor. Stranden var bred och vit och sköljdes av blå vågor. Karin var förståss i extas, soldyrkare som hon är. På kvällarna dricker man capirinhas och öl på den varma stranden.

Är man i Rio bör man definitivt besöka ön, fast det är nog inte att rekommendera på nyår, och det är inte heller billigt. Men på lågsäsong är man nog relativt ensam. En del charterbolag verkar dock ha fått upp ögonen och kör nu resor dit (vi såg en massa svenska familjer).