Titicaca

Lite mörkt, men om man tittar under nummerskylten ser man 5 urdruckna ölflaskor på 75 cl vardera.


Titicaca-sjön ligger på nästan 4000 m höjd på gränsen mellan Peru och Bolivia. I andinsk kultur är sjön helig av en mängd anledningar, inte minst därför att det var här som inka-kulturen har sitt upphov. Fast långt innan inka-kulturen uppstod var området befolkat av andra framstående kulturer. Idag är också den mest kända staden på den bolivianska sidan – Copacabana (som är en förspanskning av aymara-orden för utsiktspunkt över sjön)
- ett centrum för katolicism och helgonadyrkan. Hit åker man bland annat för att välsigna sin bil. I en blandning av traditioner binder man lite blommor på bilen, låter en präst kasta lite vigvatten på och i den, offrar lite sprit till Pachamama, klämmer ett par starköl (se bild) och beger sig sedan glatt därifrån bakom ratten. Åk alltså helst inte med välsignade bilar på vägen hem.

Vi var i alla fall där för att semestra lite över den gångna långhelgen och samtidigt passa på att vara med på invigningen av en fisk-mässa. Inte vilken som helst utan i sann boliviansk anda en fisk-mässa proklamerad som den 7:e internationella fiskfestivalen (fiskproducenter från både Bolivia och Peru var ju med!). Jag hade blivit lovad (eller hotad) med att jag skulle vara tvungen att prata under invigningen samt vara med i domarpanelen som skulle utse den bästa fiskrätten. Och alla som känner mig vet ju hur svårt jag för att äta t ex friterade spigg, soppor med mellanstora fula fiskar i, grodlår och annat gott. Särskilt när folk förväntar sig ett glatt leende och ett uppmuntrande ord tillbaka. Som tur var, var programmet så försenat att jag slapp både hålla tal och döma, då invigningen skulle sändas i radio och man därför fick skippa ett par punkter. Ganska lättad åt jag och Karin varsin stekt öring istället.

Under fredagen gjorde vi en utflykt till Isla del Sol där inkarikets vagga återfinns. På Isla del Sol uppenbarade sig den första inkan Manco Kapac och hans syster för första gången proklamerandes att de var solens barn till de folk som då bodde på ön.
Själva ön är fantastiskt vacker, fast den är kal, och har en intressant historia. Den ligger bara ca 2 timmar från Copacabana och man kan ta en tur dit för 20 bolivianos (ca 18 kr). Från Isla del Sol ser man hela den östra bergskedjan med toppar på upp till 6500 m. Allt detta med en klarblå himmel som hör till säsongen.

Isla del sol håller dock på att översvämmas av turister och detta är nog vad som väntar alla stora resmål i Bolivia under juni-augusti. Huvudgatan i Copacabana svämmar också över med gringoställen. Bäst är nog om man åker till Isla del sol och stannar över natten och går lite mer på själva ön. Tyvärr höll inte riktigt mitt knä eller Karins arm för det den här gången men då har vi anledning att åka tillbaka.