Konfliktlösningsmetoder

I Bolle finns det tre sätt att göra upp i händelse av konflikt:
1. Man kan slåss. Typexemplet är en taxichaffis som förolämpar annan taxichaffis medelst ful omkörning eller dylikt. Båda hoppar ut och slåss.
2. Man kan blockera. Konflikten löses beroend epå hur viktig anläggningen man blockerar är. Givetvis är avstängningen av en gaskran på pieplinen till LP bättre än att omringa ett kommunhus. ibland kan nummer två övergå till nummer 1.
3. Man kan hålla val. Genom att hålla val kan man kasta ut sina antagonister,, få förnyat förrtoende av befolkningen eller få stöd för en reform. Går det bra och folk gillar en kan man fortsätta arrangera val medans man rider på framgångsvågen. Går det dåligt kan man hävda fusk.

Det sistnämnda är dagens tema. Nu annonserar MAS (regeringspartiet) att man vill surfa på framgångsvågen från senaste valet då Broder Evo fick 67 % och arrangera fler fina val. Man kommer nog köra ett val i november om den nya konstitutionen, prefekter för La Paz och Cochabamba och lite annat. Sen har man aviserat att det kanske är dags att hålla nyval nästa år. Även om Evo förlorar ett år på sitt mandat är det bättre att förnya med 5 fräscha medans man är omtyckt, för året efter vet man ju aldrig. Ungefär som att binda bostadsräntan för er läsare som har ett bostadsnära perspektiv.

Hur många val och omröstningar man hållit sen jag kom och strax innan vill jag knappt tänka på men de är många. Vad har de löst? Absolut ingenting. Det senaste valet (misstorende votum eller folkomröstning om förnyat förtroende om man så vill) innebar att alla vann utom två prefekter som blev utkastade. Alla anser sig nu ha mandat och folkigt stöd (mest regionalt) för att fortsätta sin politik. Det innebär att nu är man ännu mindre benägen att backa från låsta positioner. Ännu ett alternativ till lösning på fredlig väg är bortkastat och ett steg närmare totalkaos är taget.

Segersäkra oppositionsgrupper är nu ute och blockerar allt och alla i halva landet. Man slåss med regeringstrogna och ockuperar offentliga installationer för att få tillbaka en konfikerad procent av oljeskatten. Militären är på väg ut för att säkra viktig försörjning av t ex gas. Här i Lappen är det dock hyfsat lugnt. Min köttfärs "especial" (inget fett) kan ha gått upp lite men inte så mycket mer. För vanliga familjer är det ju mer katastrofalt. Smuggling är som vanligt en lukrativ business och det bråkas lite om en konvoj med 32 smuggellastbilar som försvunnit genom korruption på hög nivå.

Bolkräftis i Värmland

jag

Långbord
Ida och kräftor
Chanchita fix

ar hattmaterial

Var det något tema som gick igenom hela semestern som en röd tråd så var det nämligen dessa barn. För mig markerade babyboomen dock tydligt vilket konstigt UFO man blivit på andra sidan Atlanten. Tydligen har man missat något stadium i händelseutvecklingen. Tiden har i alla fall inte stått still i Sverige. Barn är ju iofs kul, men nu är semestern över och det är också ganska skönt. Just nu bättre snäll (eller otäck?) farbror än fadersfigur.

Annars började det dåligt. Sveriges värsta sommarstorm på många år. I nordvästra Skåne var det värst av alla ställen.Veckan innan hade det tydligen varit 30 grader och tropiska nätter. När vi kom blåste båtar upp på stränderna. Regnstormar turades om med kvava sensommardagar. Inte max alltså, men den här gången var vädret inte heller i fokus utan det var att vila upp sig. Jobbet stängdes snabbt av. Jag kan nog inte längre prata spanska. Futbolin-skillsen har gått ner sig, ett par böcker har betats av och ett par trivselkilon har nog tillkommit. Många aktiva semestrar senare så var det faktiskt rätt länge sen jag bara vilade, läste och sov.

En klar höjdpunkt på den sociala himlen var en ytterst barnfri kräftskiva i bol-anda i djupaste Värmland. De medverkande hade alla anknytning till Bolivia. Det bjöds på traditionella aktiviteter såsom kräftvägg och hatt-tillverkning. Det sjöngs bol-snapsvisor (som om smurfarna hade gjort snapsvisor bara att allt som skulle varit smurf blev bol) och det var världspremiär på Canchita Kid. Extremt rolig tillställning. Hoppas det blir tradition.

För en gångs skull hann jag också umgås lite med min familj (och Karins). Vi var nästan två veckor i Skåne vilket nästan måste vara världsrekord på senare år.

Tillbaka i Bolivia inser jag att tiden inte stått still här heller. Ytterligare ett val senare tror alla att de är vinnare i ett land där alla är förlorare. Konflikterna är på topp, efter att gamla antagonister fått förnyat självförtroende av sina respektive stödtruppers votering. Köttblockad, oljeblockad, slagsmål mellan olika extrema grupper, en president som är persona non grata i halva landet, beskjutning av regeringsbilar i fientligt inställda territorier och en glad Ruben Costas på väg att skapa sin nya autonoma poliskår. Ja, hur ska det sluta? Inte med en dusch för mig i alla fall. Ingen gas och inget varmvatten. Toppen.