Boliviadraken

Var det något tema som gick igenom hela semestern som en röd tråd så var det nämligen dessa barn. För mig markerade babyboomen dock tydligt vilket konstigt UFO man blivit på andra sidan Atlanten. Tydligen har man missat något stadium i händelseutvecklingen. Tiden har i alla fall inte stått still i Sverige. Barn är ju iofs kul, men nu är semestern över och det är också ganska skönt. Just nu bättre snäll (eller otäck?) farbror än fadersfigur.

Annars började det dåligt. Sveriges värsta sommarstorm på många år. I nordvästra Skåne var det värst av alla ställen.Veckan innan hade det tydligen varit 30 grader och tropiska nätter. När vi kom blåste båtar upp på stränderna. Regnstormar turades om med kvava sensommardagar. Inte max alltså, men den här gången var vädret inte heller i fokus utan det var att vila upp sig. Jobbet stängdes snabbt av. Jag kan nog inte längre prata spanska. Futbolin-skillsen har gått ner sig, ett par böcker har betats av och ett par trivselkilon har nog tillkommit. Många aktiva semestrar senare så var det faktiskt rätt länge sen jag bara vilade, läste och sov.

En klar höjdpunkt på den sociala himlen var en ytterst barnfri kräftskiva i bol-anda i djupaste Värmland. De medverkande hade alla anknytning till Bolivia. Det bjöds på traditionella aktiviteter såsom kräftvägg och hatt-tillverkning. Det sjöngs bol-snapsvisor (som om smurfarna hade gjort snapsvisor bara att allt som skulle varit smurf blev bol) och det var världspremiär på Canchita Kid. Extremt rolig tillställning. Hoppas det blir tradition.

För en gångs skull hann jag också umgås lite med min familj (och Karins). Vi var nästan två veckor i Skåne vilket nästan måste vara världsrekord på senare år.

Tillbaka i Bolivia inser jag att tiden inte stått still här heller. Ytterligare ett val senare tror alla att de är vinnare i ett land där alla är förlorare. Konflikterna är på topp, efter att gamla antagonister fått förnyat självförtroende av sina respektive stödtruppers votering. Köttblockad, oljeblockad, slagsmål mellan olika extrema grupper, en president som är persona non grata i halva landet, beskjutning av regeringsbilar i fientligt inställda territorier och en glad Ruben Costas på väg att skapa sin nya autonoma poliskår. Ja, hur ska det sluta? Inte med en dusch för mig i alla fall. Ingen gas och inget varmvatten. Toppen.