Tambopata är en nationalpark i peruanska Amazonas som vi besökte med mor och far under den gångna veckan. Inkörporten är från en liten djungelstad som heter Puerto maldonado i södra Peru mot gränsen till Bolivia. Orsaken till att Tambopata är känt och att vi åkte dit är att det där finns lättåtkomliga ”clay licks” dit arapapegojorna flyger i stora flockar för att äta av en mineralrik lera som gör det lätare för dem att göra sig av med olika gifter de får i sig när de äter sin vanliga mat.
Nu var det inte det enda vi gjorde utan vi bodde på en trvelig lodge och gjorde andra djungelutflykter också men lerslickeriet är ju den stora attraktionen och vi hade den denna dag helt för oss själva. En otrolig tur med vädret (dagen efter campade några i jungeln i hällande ösregn och fick förmodligen inte se pappisarna efter som de inte kan äta våt lera) gjorde att vi fick se ett av djungelns stora spektakel; 50 aror och ett antal mindre parakiter och annat som skränade i träden och sedan gjorde en gemensam framstöt mot det verkliga målet leran. Otroligt!
Vi fick även se utrotningshotade jätteuttrar (som kan bli 2 m långa) och en del andra floddjur och fåglar. De elektirska ålarna som finns i Rio tambopata slapp vi stifta bekantskap med.
Nu var det inte det enda vi gjorde utan vi bodde på en trvelig lodge och gjorde andra djungelutflykter också men lerslickeriet är ju den stora attraktionen och vi hade den denna dag helt för oss själva. En otrolig tur med vädret (dagen efter campade några i jungeln i hällande ösregn och fick förmodligen inte se pappisarna efter som de inte kan äta våt lera) gjorde att vi fick se ett av djungelns stora spektakel; 50 aror och ett antal mindre parakiter och annat som skränade i träden och sedan gjorde en gemensam framstöt mot det verkliga målet leran. Otroligt!
Vi fick även se utrotningshotade jätteuttrar (som kan bli 2 m långa) och en del andra floddjur och fåglar. De elektirska ålarna som finns i Rio tambopata slapp vi stifta bekantskap med.
No comments:
Post a Comment