Ledaren för Comite Civico Pro Santa Cruz gripen

Undangömt långt back i en av de större dagstidningarna skymtades en solglasögonprydd Branko Marinkovic, ledare för Comite Civico Pro Santa Cruz, mellan två maskerade poliser. En nagel i ögat för regeringen under en lång tid och numera en av NEJ-kamapnjens största affischnamn är nu gripen för att ha medverkat eller planerat bombdådet mot en gasledningen under septemberkrisen. Valkampanj eller legitim rättsåtgärd? Branko Marinkovic är väl knappast Guds bästa barn, tvärtom, men att i det här läget gå in och gripa honom är egentligen en bomb, eller?
Man har också annonserat att det kan bli aktuellt med rättsliga påföljder för fler av septemberkrisens huvudrollsinnehavare. Åtalsfrihet lovades ju i samband med dialogen som följde krisen, men den dealen verkar avblåst nu när de regionala ledarna återigen har tagit en motståndsposition.

I sin årliga utvärdering med kokaodlarna i Chapare riktade Evo kritik mot att det är för mycket illegal koka och narkotikahandel i Chapare. Bönderna höll med och lovade ökad social kontroll.

I övrigt ser jag fram emot filmen om Che Guevarra med Benicio del Toro i rollen som den sluddrande revolutionären. Del två, med premiär i mars, lovar att sätta Bolivia på duken igen. Den handlar om Che´s sista år baserat på dagboken från Bolivia. Mitt tillfälliga hemland är efter lång väntan återigen aktuell med en film om en legendars död på främmande jord (kommer ni ihåg Butch Cassidy och Sundance Kid: "Lets go some place like Bolivia".), och detta bara ett par månader efter att den bolivianska polisen strålade i Quantum of Solace. Jag tror Bollywood har fått en ny innebörd.

Tayrona

Jag i djungeln

Karin på Playa Cristal, Västra Tayrona.

Arrecifes

Cotton-topped tamarin [Sanguinis Oedipus], mindre än 1000 finns kvar i det vilda.

Colombia del 2

På kullen ligger elva små hyddor -ecohabs

Efter att ha blivit kroppsvisiterad ända ner i boxershortsen av nitiska knarkpoliser blev vi insläppta i nationalparken Tayrona. Det är ett djungelområde utanför Santa Marta som är mest känt för sina stränder - som säkerligen har tagit död på ett par hundra människor, för strömmarna är så starka. Men det finns även ställen att bada på. Det finns väldigt få vägar och lite infrastruktur, så för att ta sig mellan olika stränder så var man tvungen att vandra på små djungelstigar eller hyra en häst. Och antingen bor man basic i hängmatta eller i tält eller lyxigt i stil som vi för en gångs skull gjorde. Riktigt trevligt ställe, och istället för att göra en massa jobbiga saker låg jag mest i en hängmatta och läste.

Vid ett tillfälle så dök det upp några små apor av släktet sanguinus oedipus, mer kända som cotton-top tamarin, upp på min terass. Ganska kul, det finns färre än 1000 kvar i det fria och de anses vara på gränsen till utrotade. Man tror att det bara är i norra Colombia de finns kvar. Tayrona är också riktigt bra för snorkling, men det blev bara en dag med det för en kraftig storm piskade upp havet och det blev ganska farligt. Tayrona måste bara rekommenderas.

Bilder från Colombia

Pedro Heredia, Cartagenas grundare.

Cartagena från stadsmuren

Många pirater plundrade Cartagena - Karin med en av dem?

Fisk med kokosris och friterade bananer

Cartagenas osmakliga juldekorationer

Isla del Pirata

Colombia

Gatudans i Cartagena

Knappt en vecka har gått sen vi kom hem från Colombia och plötsligt känns det längesen. Men man kan ju leva på minnena för det var helt fantastiskt. Vi började i Bogota, vars rykte för ett antal år sen skulle skrämma livet av varje svensk, men som nu städats upp alldeles extra. Jämför man Pretoria och Bogota så är man inte ens på samma kontinent. Tom Lima känns i alla fall farligare. Men mer än utposterade militärer lite här och var och en taxichaffis som deltagit i Bloque de Busqueda på 90-talet (specialstyrkan som jagade den extremt våldsamme men i vissa områden folkkäre knarkungen Pablo Escobar, el Padrino) kom vi inte legendonsusade knarkkungar eller gerillakidnappningar. Istället bjöd Bogota på trevliga människor, god mat och en någorlunda upputsad kolonial kärna. Botero-museet besöktes (han med de tjock tanterna ni vet) och vi tog en tur upp till Monserrat-kyrkan på berget ovanför.
Sedan åkte vi till Cartagena, eller rättare sagt det Miami-insipirerade höghusområdet Bocagrande. Det var Sida-konferens, vi bodde på modernt höghushotell och förutom poolbaren på 22:a våningen så var det sådär. Ingen bar start för Karibiens pärla alltså. Jag gjorde lite utflykter på dagarna när Karin jobbade och sedan åkte vi med gamla Boliviavännerna Ola och Nilla ut till Islas del Rosario , ett pärlband av öar i kristallklart vatten från vilken Fritidsresor-katalog som helst. Vi snorklade, åt hummer, låg i hängmattan, åt grillad fisk med kokosris (faktiskt varje dag när vi inte åt hummer) och gottade oss åt historierna om att Shakira och ...igen Pablo Escobar hade/haft hus på öarna utanför. När vi kom tillbaka till Cartagena visade sig staden från sin finaste koloniala sida. Överallt mysiga torg, perfekt temperatur och koloniala gator, med afrikansk dans, trummor, men också en del störiga gatuförsäljare. Det var här som Gabriel Garcia Marquez "Kärlek i Kolerans tid utspelade sig".
När Olla och Nilla åkte hem till honduras fortsatte jag till Santa Marta, mest känt för att vara dödsplats för den store befriaren Simon Bolivar, och om jag ska vara ärlig ingen höjdarstad. Men vi hade istället siktet inställt på Parque Nacional Tayrona, en djungelnationalpark vid kusten som skulle ha fantsatiska stränder (i del 2 för nu hinner jag inte skriva mer).

Kampanjen för "Nej" till konstitutionen har börjat...

...och den här gången har nog oppositionen ett övertag i valkampanjen, eller?

För vad annars ska man säga om idéen att skapa landets största tröja som det står nej på. Den ska vara gjord av nio bitar som symboliserar de nio departamenten, vara 70 meter bred och 65 m lång. "Vi ska visa för landet och världen att vi har Bolivias största tröja: tröjan för Nej till MAS konstitution", förklarar Monica Fuentes, ansvarig för den operativa delen av kampanjen, för La Razon. Vet inte om det går att se men man har stavat fel på Oruro occh slarvat med La Paz, men man har nog inte så mycket stöd där heller.

Eller är det medvetet? Evo har ju nyligen deklarerat Bolivia som det tredje landet i Sydamerika fritt från analfabetism efter en 33 månader lång kampanj där ca 800 000 personer deltagit. Jag är skeptisk, det räcker att kunna skriva och läsa sitt namn, men annonseringen kommer ju lägligt i valkampanjen. Och fortsättningsprogrammet "Jag kan visst fortsätta" står ju också i startgroparna. En beundransvärd insats såklart, men det fick en lite för politisk valkampanjsklang i mina öron.

Jag funderar också på om Bolivia kan sin nutidshistoria. De senaste åren har alltid lågländerna varit översvämmade just i den period när man ska hålla sin folkomröstning (25:e januari). Förra årets katastroftillstånd påverkade fler människor än som deltagit i alfabetiseringsprogrammet "Yo sí Puedo". Men kanske är vädergudarna på förändringens sida i år.

Andra notiser är våldsamma protester mot ett presidentdekret som förbjuder import av bilar äldre än fem år. I sammanstötningar med polisen dog en person.

Evo och pressen har också legat i öppet krig efter att pressen tappat tålamodet med presidenten efter en offentlig förolämpling av en av kårens medlemmar. Enligt media är det bara det senaste av en lång rad övergrepp och påhopp mot pressen som landets ledare gjort sig skyldig till.

"Corte por no haber pagado"

...brukar det stå allt som oftast på lappar som överlämnas eller skjuts in under dörren av arga elbolag, telefonbolag eller som nu vattenbolag. Vattnet är värst när de skär av. Det är andra gången, tror elen har hänt en gång och telefonen i olika omgångar. De är ganska militanta och avstängningsmetodiken säger en del om problemet med att folk inte betalar här. Betalar man inte sin månadsavgift i lägenheten hamnar man på en skamlista i hissen, och då ser man att det är väldigt, välddigt vanligt.

Men, inget problem utan råd. Idag kom Karins kollega med några tänger och slkruvade på vattnet igen, när elen gick kom hyrsevärden occh drog tillbaka reglaget (som satt utanför vår dörr). Vet inte hur man sätter på telefonen igen men dte kanske finns något knep.

Och nej, det är inte jag och Karin som underlåtit att betala och jo, betalningen är nu gjord.

Back in LaP

Tillbaka från Colombia. Eftersom jag fått mitt första uppdrag som konsult ska jag nu börja jobba igen. Men det kommer lite bilder och annat från Colombia senare. Håll till godo med den här pelikanen och de här små ödlorna så länge.