Lugnt val i Bolivia

Vallokal i Yapacani, öppningsdags

"Valbord" i Portachuelos, middagstid

Det var en lugn valdag i Bolivia. Ja-sidan verkar preliminärt vinna med ca 60% mot 40%. Nej-sidan vann dock i alla halvmåne-regionerna, och i Chuquisaca (Sucre) är det fortfarande tillräckligt jämnt för att kunna säga vad det blev. En annan intressant aspekt är att de stora städerna generellt säger nej (undantaget El Alto såklart) medans landsbygden säger ja.

60% låter ju mykcet och det är klart att nationellt är det inget tvivel vem som vann, men regeringen hade proklamerat mer och också sagt att man skulle se det som en ny förtroenderöstning för Evo Morales och då har preliminärt stödet för regeringen sjunkit lite sedan i augusti.

De regionala resultaten gör också att nej-sidan nu tar en annan ton efter att ha varit ganska lågmäld väldigt länge efter septemberkrisen. Dessa säger att det nu är 5:e gången, genom olika val och omröstningar, som de fastställer sin autonomivision som enligt dem själva skiljer sig från regeringens projekt. Man har annonserat att man nu vill ha en nationell enhetspakt och dialog (igen) om byggandet av ett nytt Bolivia. Regeringen säger att dialog är möjlig, men inte om konstitutionens införande eller ej eftersom den nu är igenomröstad legalt. Uppenbart är att det återigen är ett ganska delat Bolivia som framträder, och fler kriser kommer säkert att komma upp under implementeringen och också inför nästa val (som nu då blir i december preliminärt).

Min egen dag då?

Jo, jag åkte ju som sagt till Santa Cruz som valobservatör för EU. Min danska kollega Jakob och jag och vår chaufför Javier åkte västerut till områddet vid nationalparken Amborós norra sida. Efter att ha spenderat natten i den pitoreska turisthålan Buena Vista, åkte vi tidigt på morgonen till ett starkt ja-fäste i byn Yapacani för att bevittna öppningen av valdagen. Yapacani hade på förhand identifierats som en möjlig konfliktpunkt och därför var både EU och OAS närvarande. det hela gick dock mycket lugnt till, och en tidig skepticism gick som alltid att vända till skratt med ett par hälsningsfraser på aymara.

Därifrån åkte vi senare över den osynliga gränsen till allt starkare nejfästen. Allteftersom dagen led tunnandes de första långa köerna av röstande ut och man fick mer tid att prata med människor vid valborden. Ett av de mer intressanta stoppen var i byn Portachuelos, som under septemberkrisen var helt blockerad i två veckor utan bränsle och mat. I närheten ledde detta till sammanstötningar och våldsamheter. En gammal man som varit med i ett avblockeringsförsök började gråta när han visade mig ärren efter den misshandel med påkar han själv fick utstå. I Portachuelos är det 100% nej och folk känner sig väldigt rädda för vad som komma ska i det nya Bolivia. Folk är inte heller bara vita och rika som stereotypen vill ha det, utan några av de som var räddast och argast kunde lika gärna vara från högplatån. Konflikten är alltså djupare och mer mångfacetterad än media (även internationell) ofta vill påskina. Och desinformationen, ryktesspridningen och det ömsesidiga hatet är saker som jag tror det är viktigt att regeringen verkligen med god vilja försöker ta itu med. Folk brydde sig inte lika mycket om valet, men de tog chansen att utrycka sin önskan att resten av världen också lyssnar på dem och deras erfarenheter. Jag fick intrycket att det framförallt var blockaden i september och våldsamheterna där som satt djupa spår.

I Portachuelos och i Montero upplevde vi också personligen lite av det kaos som omrädat Bolivias ganska omständiga valregistreringssystem. Jag prtade med 2 personer som kom för att rösta och fann att de enligt registret var döda. Man bör se över registret, särskilt i ett så polariserat land som Bolivia där felaktigheter kan bli anledning till att anklaga den andra sidan för fusk, för att i framtiden ha ett mer säkert system. I ett land som har obligatorisk röstning ställer detta dessutom till en massa onödigt elände för folk som då ofta måpste resa till rgeionshuvudstaden och visa varför det inte gick om man inte vill bli bötfälld eller fråntagen rätten tillbank- och myndighetsärenden m m.

Vidare tog vi oss sedan utan större problem och konstigheter till hjärtat av Santa Cruz för valdagens stängning. Behöver jag säga att det är en stor nej-majoritet? Återigen uttycktes ilska över Evo Morales och hans racist-projekt som det heter i Santa Cruz. Men en viss uppgivenhet i vallokalerna byttes mot en större fest när det stod klart att halvmåneregionerna röstat enhälligt mot konstitutionen. Resan från ja till nej var extremt intressant och det var kul att för en gångs skull höra vad vanligt folk säger och inte bara genom media och människor på högplatån. Bolivia står inför en stor utmaning och det är osäkert hur det kommer sluta.