El condor pasa - en travelogue

Glada människor av alla nationaliteter skrattar och stojar vid den vänliga gränsposteringen i Desaguadero i en föga representativ bild av verkligheten.

Karneval i Bolivia - the scourge of our time. Alltså dags att fly igen. Den här gången blev det en flykt över gränsen till Peru där karnevalshysterin är tämligen kontrollerad. Landvägen måste man passera Desaguadero, förmodligen en av regionens otrevligare platser. Och den här gången var det en märklig resa i karnevalens fotspår. Vi hade i alla fall turen att hamna i en taxi där chauffören varken var full, trött, eller besatt av fartdemoner. Jag kan däremot inte svära på att han inte köpt sitt körkort, men man får vara nöjd med det lilla.

I Desaguadero möttes vi av en uppsjö av flöjtstånd på den bolivianska sidan. Vi skrattade ganska gott för musikalitet ger ofta vika för läten i Bolivia och nu stod det dussintals män och provade flöjter (den "rustika" varaianten) inför kommande karnevalsupptåg. Karnevalen är en jättestor fyllefest och folk bryr sig sällan om hur det låter bara det låter. Vad dessa människor letade efter i sitt val av flöjt vet jag icke, men det hade inget med det vanliga tonsystemet att göra (kanske Harry Martinsson hade kunnat svara?). Vid gränsstationen möttes vi av ett kaos utav dess like. Hundratals människor trängdes för att ta sig in i karnevalens Bolivia. Efter att ha kämpat en längre stund i köerna under den bolivianska migrationsmyndighetens illapassande självbild (se foto) gick det ganska smidigt och snart befann vi oss på en buss till Arequipa. Ett kort stopp i Puno bjöd på en bisarr händelse. Vid ett besök på den manliga toaletten blev jag vittne till stor uppståndelse. En man hindrades från att lämna lokalen av en mäkta upprörd toalettstäderska som tyckte att han skulle städa upp efter sig. Ord som golvet, sitsen och locket nämndes. Mannen nekade bestämt till alla anklagelser och vakt (!) tillkallades. Det måste vara illa när en luttrad toalettstäderska måste tillkalla vakt för att hon inte vill ta hand om eländet. Jag stannade inte för att se vad som hände sedan, utan gick ombord bussen och fortsatte resan till Arequipa. Bussen var ett kapitel i sig och den läckte ganska friskt på en regning altiplano och blötte fullständigt ner min kameraväska.

Men inga ungar kräkte i alla fall på Karins väska, något som först skulle drabba oss på hemvägen, som för övrigt bjöd på taxitransport i 140 (!) km i timmen genom befolkade byar på en väg som inte skulle klassas som 70 i Sverige. Vi var endast beväpnade med chaufförens luggslitna nya testamente som låg i framsätet. Vår vän bibelchauffören byttes mot festprissen som våra peruanska medpassagerare benämnde "un poco raro" (dvs lite skum). Han hade uppenbarligen inte bytt skjorta sedan karnevalsfirandets avslut dagen innan eftersom denna var färgad av den spray som man tycker mycket om att spruta på varandra under karnevalen i den här delen av världen. Håret stretade åt alla håll och han hade svårt att svara på tilltal. Tyvärr, p g a bussförseningar, skulle vi behöva åka med denne man efter mörkrets inbrott och i ösregn vilket normalt sett undvikes. Folk kör utan lysen och olycksrisken stiger ganska rejält, särskilt efter fem dagars okontrollerat supande. Men att han bytte mellan heljus och halvljus då och då tog vi som ett gott tecken på att han i alla fall inte sov. För 10 kr extra per person lyckades vi också bli avsläppta i ett annat distrikt än det ruffiga Cementerio och undvika de skurkar som han påstod (kanske så att han kunde tjäna en extra slant) hade följt efter oss en längre stund för att råna oss när vi lastade ut vårt baggage.

Emellan dessa landtransporter som jag i mina dagar gjort ganska mycket men numera försöker undvika till varje pris så hann vi träffa allehanda vänner i Arequipa, Perus motsvarighet till Malmö (billig, god arabisk mat), lyckas se kondorer i Colca vilket inte är såååå vanligt nu förtiden, och titta på en eftersänd halv halvlek av Inter-Manchester United. Och det regnade precis alla dagar, men som tur var inte hela dagarna. Men ingen sprutade skum, färg eller vatten på oss i alla fall...