Tuesday, September 19, 2006

Kristus, Cochabamba och vattenkriget



I helgen (det blev en långhelg med lite måndagskomp) åkte jag, Tomas och Emma till Cochabamba för att träffa metalbandet Estertor (se annan rubrik). Cochabamba är en trevlig stad, en av de större i Bolivia, som ligger i en dal på ca 2500 meters höjd. Omsatt i värmetermer innebär det så här års en perfekt svensk sommardag (27-28 grader, torr luft). Väldigt skönt. Och nu blommade jacarandor också och gav staden en lila ton lite här och där. Allt det påminde ju mycket om Pretoria, the jacaranda city. Cochabamba är dessutom en utpräglad bilstad, a la americana, och det är ju Pretoria också.

Cochabamba är känt för två saker utanför Bolivia. Den ena är en stor Kristusstaty på ett berg, nån meter högre än den i Rio. Man kan gå in i Jesus och klättra upp till hans armhåla. Där luktar det tyvärr inte så gott eftersom alla inte tar skylten (se bild) om kissfri zon på allvar. Det är i alla fall en mäktig syn även om utsikten inte är lika bra som i Rio.

Den andra saken som Cochabamba är känt för är det s k vattenkriget som utspelade sig i staden och dess omgivningar år 2000 under Hugo Banzers styre. Banzer är en gammal diktator som ett par decennier och ett par rundor kollektiv minnesförlust senare lyckades bli vald till president. Vattnet i Cochabamba privatiserades och såldes till ett företag i Bechtel-koncernen (amerikansk företagsjätte), med kraftigt höjda vattenpriser som följd. Detta gillade inte befolkningen i och runt Cochabamba, som är en jordbruksregion vars odlingar förbrukade stora mängder vatten. Protester och konfrontationer som följd av ett gemensamt företag av en bred koalition av brokiga intressenter gjorde att regeringen till slut fick backa och riva upp avtalet med Bechtel, varpå Bechtel givetvis stämde bolivianska staten på en ansenlig summa pengar för förlorade inkomster.

Nu, om det var det här året eller förra året, drog Bechtel tillbaka sin stämning då det internationellt uppmärksammade fallet skadade deras rykte. Om jag minns rätt så betalade Bolivia en symbolisk summa på en dollar som plåster på såren.

Vattenkriget blev startskottet för en våg av olika protester (bl a det våldsamma gaskriget 2003 som jag kommer att berätta om någon annan gång) som tills idag har lett till slutet för åtminstone 2 presidenter. Banzer själv fick dra sig tillbaka i förtid p g a cancer. Vattenkriget bevisade för folk att det gick att betvinga staten genom att paralysera viktiga kommunikationer, ett mönster som upprepar sig ständigt fortfarande. Det innebar ett fruktansvärt starkt uppsving för de sociala rörelserna, men som alltid vid sådana här incidenter finns det en obehaglig mörkersida som trots allt det positiva det har betytt för den folkiga upprättelsen hyser ett reellt hot mot ett riktigt demokratiskt samhälle.

2 comments:

Anonymous said...

Frågan är om inte förbudskylten gör mer skada än nytta...

Anonymous said...

Varför vill man kissa inne i Jesus (lite kinky?)? Är det inte blasfemiskt, jag trodde Bolivia var ett superkatolskt land.