Vad gör jag?

Nu har jag skrivit mycket om Bolivia och diverse fritidsaktiviteter, men inte så mycket om vad det mesta av min tid går till – jobb.
Så nu tänkte jag berätta lite vad jag gör. Jag är ”Coordinador de Programa”, alltså något liknande programhandläggare eller programutvecklare. Min uppgift är bland annat att hjälpa till att utveckla det biståndsprogram som vi drar igång här i La Paz departementet 2007. Då spenderar man sin dag med möten, besök och pappersarbete. Budgetar, ekonomi, programdokument osv.

Vi som alla andra svenska biståndsorganisationer använder oss av LFA, logical framework analysis för vårt programmeringsarbete. Det innebär att man utgår från målgruppens (alltså olika segment av den fattiga befolkning man vill hjälpa) egna behov. Tillsammans med dem skapar man ett ”problemträd” som visar rotorsaker, huvudproblem och effekter och därmed också visar var projektet, eller i det här fallet programmet, ska ha sitt fokus. Problem vänds till mål och resultat var efter man bestämmer vad man ska göra i verkliga livet för att uppnå sina resultat. Sedan fixar man budget, riskbedömningar och annat.
Mycket av grundarbetet görs av våra samarbetspartners (särskilt problemträden) men vi kommer in i ett tidigt skede för att se att arbetet uppfyller de krav som ställs och ligger innanför vår, Forum Syds, och Sidas verksamhets ram. Just nu är vi i två sådana här processer i olika stadium och vi samarbetar för närvarande med 9 organisationer.

Det blir alltså otroligt mycket jobb då tiden alltid är knapp. Dessutom är det många viljor som ska enas och alla har inte alltid samma syn på vad vi är för några, och tror istället att vi är en ovillkorlig källa till pengar. Då blir jag förbannad. Det har varit ganska jobbigt för jag har redan fått ta rollen som hård och direkt svensk som kommer med krav och restriktioner, särskilt i en process som jag så att säga ”ärvt”. I den andra som är helt ny blir alla nya krav inarbetade från början och ställer inte relationerna på sin spets på samma sätt.

Då och då försöker jag sticka ut och besöka projekt och organisationer eftersom det ger en väldigt bra bild av deras verksamhet och kapacitet. Det tar dock så mycket tid att det är svårt att komma ut så ofta. Som tur är verksamhetsområdet bara det här departementet, men även korta sträckor blir långa med sådana här vägar och sådana här politiska förhållanden. T ex blev det sightseeing i El Alto (omväg) för att det var ”bloqueo” (vägblockad) på vägen från Copacabana i förra veckan. Då hade vi ändå tur som kom fram överhuvudtaget.
I tisdags var det återigen blockad och då fick Perus landgrupp, som var på besök, helt enkelt snällt acceptera. Så småningom lyftes transportblockaden och de hade kunnat åka hem när de ville, men det vet man aldrig i förväg.