Nya sammanstötningar i Sucre

Läget fortsätter allvarligt spänt. Under den gånga helgen samlades den konstituerande församlingen i en militärförläggning, enda sättet att skydda sig mot de våldsamma demonstrationer som förlamat församlingens arbete de senaste månaderna enligt regeringen, och godkände "en grande" den nya konstitutionstexten. Oppositionen bojkottade sessionen och kallade den illegal. Sammanstötningarna på gatorna blev så våldsamma att 4 personer dog. Polisen har nu dragit sig tillbaka från Sucre till Potosi. Enligt deras kommendant känner sig polisen som offer för de politiska konflikterna och kommer inte att återvända till Sucre förrän man får "säkerhetsgarantier". Ni förstår ju det bizarra i det hela, men samtidigt är det nog ganska bra att sammanstötningarna lugnas ner lite. I andra departement har ligister börjat bränna statsägda lokaler och institutioner.

Vidare är man nu fullt på krigsstigen vad gäller den allmäna pensionen för personer över 60 år. På både statsägda och privata media kablar man nu ut sina respektiva hårt vinklade budskap om att regeringen snor alla pengarna från departamenten vs. oligarkerna vill hindra Bolivias utveckling.
Ganska fult åt båda hållen. På regeringstödda kanaler visar man bilder på förstörda regeringsbyggnader, utbrända bilar och annat följda av ett antal namn och foton på "fienden", de rika oligarkerna från Santa Cruz.

Själva besökte vi Achacachi i helgen. Två dagar innan vi kom skar en militant ursprungsfolksgrupp vid namn "ponchos rojos" huvudet av några hundar inför tv-kamerorna. Hundarna hade målats med namnen på prefekterna i Cochabamba (Reyes Villas) och Santa Cruz (Ruben Costas). Givetvis blev det ramaskri och Ponchos Rojos hamnade i blickljuset som blodtörstiga bestar. Kanske var det de ville. Uppenbarligen ville de skicka ett budskap, men det kanske inte var det smartaste sättet. Igår attackerades högermedia av upprörda regeringstrogna som inte heller gör någon någon tjänst (regeringen hade inte något med detta att göra enligt dem själva, oppositionen hoppade genast på denn vinkling). Själv bor vi bredvid en av dessa högerkanaler och det var skrik och gormande där halva kvällen.

Sakta men säkert känns det som att folk på alla sidor håller på att tappa både tålamod och huvud. De som vill ha dialog blir allt färre och våldsverkarna fler.