Efterlängtad Estertor-uppföljare

Omslaget till nya skivan "Inner Sights"

Alla som inte längtat efter nyheter från den bolivianska melodiska dödsmetall-scenen kan sluta läsa nu...
Det bolivianska bandet Estertor (dödsrossling på svenska) släppte under 2008 en efterföljare till i mina ögon storhiten Between Silence and Light. Det har varit tyst ett bra tag om bandet, säkert mycket beroende på Marcelos flytt till Santa Cruz och andra verkliga-livet saker. Men nu är både han och resten av grabbarna tillbax med ett än proffsigare sound som bäst kan jämföras med en del av de stora svenska metalbanden på 90-talet och tidigt 2000-tal. Besök dem på http://www.estertor.net/. Här hittas lite downloads. Vill man köpa skivan kan man kontakta Marcelo genom hemsidan, men om det känns jobbigt så kan jag ev hjälpa till.

Vår trädgårdsgäst

Sparkling violetear

En Sparkling violetear-kolibri besöker då och då vår trädgård. idag fick jag några trevliga bilder på den när den stannade 1,5 m från mig i luften. För fotointresserade har jag försökt minska intrycket av den trista bakgrunden genom att göra den mer high-key. Funkar ganska bra tycker jag själv.

Bolivias sjätte förlust...

Om det fanns en minimal teoretisk chans, inräknat vinster mot Brasilien och Argentina senare i kvalet, att ta sig vidare till VM för Bolivia så torde den väl vara borta efter förlust med 2-0 mot Colombia i Cali i lördags kväll. Nu får Erwin Sanchez mannar koncentrera sig på att försöka spela bra fotboll och försöka ta några skalper i det som återstår. Och på onsdag, förutsatt att vi kan få tag på biljetter, blir det ögongods på stadion i La Paz, för då kommer Argentina på besök. Och vilket Argentina sen - Messi, Tevez, Agüero, Zlatans klubbkamrat "El cucho" Cambiasso, Mascherano, m fl dirigerade av nye tränare Diego Maradona. Maradona har strategin klar - flyg till la Paz 90 minuter innan matchstart för att spelarna ska exponeras så kort tid som möjligt för den extrema höjden. Det är en taktik som ganska nyligen blivit mainstream vid låglandslags besök i den bolivianska huvudstaden. Argentina är också i bra form efter att ha slagit Venezuela med 4-0 i lördags natt. Den offensiva trion Messi, Agüero, Tevez gjorde alla varsitt mål. Det kan med andra ord bli hur kul som helst på onsdag!

Mer Evo-YPFB-CIA

Hittade den här humorbilden på omslaget av tidskriften CA$H. Evo som Sherlock Holmes hittar en CIA fågelskrämma som förklaring till varför oljebolaget YPFB läcker som ett såll och Santos Ramirez skakar galler. Samma tidning hade en artikel om hur viktigt Bolivia kan tänkas vara för USAs nya administration. Bolivianer vill gärna tro att Bolivia är jätteviktigt och man delar gärna med sig av sina teorier om att USA kommer invadera Bolivia vid första bästa tillfälle och hela CIA-skandalen måste nog förstås i detta ljus också. Tidningen kommer nyktert fram till att Bolivia har väldigt liten betydelse för USA och att de flesta amerikaner nog knappt kan placera landet på kartan. Och då kan man ju inte heller förväntas invadera Bolivia. Men när det gäller USA så tar ofta paranoian överhand i Bolivia, och konspirationsteorier går därför alltid hem.

På safari i La Paz

Zebror utbildar barn i trafikvett på en söndagsmarknad på huvudgatan El Prado.

Ett par klipp från råmatrialet till filmprojektet "Canchita Kid", nu till Deonda Ltd's "Needful Things"

I La Paz har man sedan ett par år tillbaka haft ett projekt där gatubarn eller liknande utklädda till zebror fått chansen att agera trafikutbildare och alternativa trafikpoliser. Effekten har varit dubbel. Uppenbarligen har de haft en positiv effekt på trafiken där de arbetat och själva fått en möjlighet till försörjning och meningsfull syssla. Nu har man insett det positiva i projektet och en hel bataljon (verkar det som) med zebror darar runt i innerstaden. Istället för att vissla och se sura ut så som de vanliga poliserna dansar de och spexar medan de stannar fotgängare, bilar och styr upp minibusstrafiken. Och i gengäld drar folk på smilbanden och beter sig lite vettigare. Mitt eget gamla hörn i korsningen 6 de agosto och Salazar har plötsligt fått lite trafikstruktur. Tummen upp för det här projektet!

Gårdagens händelse i bild

En glad polis med sin häst klädd i vad Jon träffsäkert påpekade var en mexikansk wrestlingmask.

Förväntansfulla pojkar väntar på sin tur få visa chilenarna vad de går för.

Havets dag, minnet av en förlorad kustremsa firas/sörjs varje år i Bolivia. Centrum för hela spektaklet är min egen barrio - Sopocachi. Stadsdelens huvudtorg pryds till namn och bild med chilenarnas nemesis, Don Eduardo Avaroa, som med sina sista krafter ska ha svarat chilenska upprop till kapitulation med att deras mor- och farmödrar kunde ge sig istället. Sen dog han, men det var det värt, för nu har han ett torg. Och så länge Bolivia inte har någon kust kommer Don Avaroa stå i centrum åtminstonde en gång om året i många generationer framöver.

Ok just det, en liten anekdot får inte glömmas. Det sägs att prefekten i Potosí i sina ivriga försök att elda på sina lyssnare blev lite väl genant under sitt tal och råkade skrika Viva Chile! istället för Viva Bolivia. Han rättade dock sig själv ganska snabbt, men episoden gick inte omärkt förbi. Pinsamt, Mr prefekt!

Saxat!

Något som alla El Choco-läsare kan skratta åt... På senaste tiden har det varit mycket snack om att de berömda tursitturerna i fängelset San Pedro fortsätter i korrupta fängelsevakters, direktörers, och fångars regi. Så länge jag bott i Bolivia har det suttit en skylt utanför fängelset som säger att utländska turister inte får komma in i fängelset, men nu har man beslutat sig för att det måste ta slut på riktigt efter att turistverksamheten dokumenterats av media. Den större vakten säger lite förnärmat till den mindre: "skulle vi inte kunna vara lite diskretare?". Utanför fängelset hänger en stor skylt med fängelse-tours (stavat på det bolivianska sättet), skyltar om foton, att ta med sina minnen och "lite till". För ett par månader sedan gjorde La Razón ett reportage om att man kan beställa mord på folk utanför murarana genom vissa fångar inuti, och redan i boken "Marching Powder" berättade huvudpersonen om kokainproduktionen i de nattliga labben i fångarnas celler. Nu sitter bolivianska skurk-kändisar som Pandoprefekten Leopoldo Fernandez och korrupte f d chefen för YPFB här, så varför inte bara höja inträdet och dra ihop lite stålar till statskassan?

Min all-time favorite som jag faktiskt saxade för ett par år sen, men som endast nyligen repatrierades hem efter att ha hängt på mitt gamla kontor.
Två "protestarbetare" sitter på en enorm sten som blockerar en väg när den ena säger att "det som det här landet behöver är mer vägar". Den andra frågar försiktigt "för att göra framsteg?", varpå den förste svarar "nej, för att kunna blockera dem". Det är Bolivia-humor när den är som bäst.

För att slippa skriva om mitt eget liv som just nu kretsar kring krossförluster mot lönnfeta vikarierande tennistränare (som vikarierar för en tränare som aldrig dyker upp på avtalad tid), så har jag saxat lite mer humor från den bolivianska pressen. Ingen sa något, men jag antar att det uppskattades sist.

Och på den politiska fronten noterar vi att:

- Den f d chefen för Superintendencia de empresas (statligt kontrollorgan för företag), Rolando Morales, skrivit ett brev till ministern för produktiv utveckling och plural ekonomi (japp titlen heter så), Patricia Ballivián, och klagat på att han blivit ersatt av en hallick (och ja, så uttrycker han sitt missnöje). Nytillträdde chefen har nämligen anklagats bara en vecka in på sitt nya jobb för att vara bordellägare, något han själv förnekar. Det var också något klantigt med att bordellens telefonnummer överensstämde med anklagade Gutierrez eget privatnummer.

- Conalcam (samordningsorganet för sociala rörelser som stöder Evo Morales) hotar med en ny omringning av kongressen om inte senaten driver igenom en ny lag för att kalla till val i december innan 31 mars. I sann sandlådeton uppmanar Santa Cruz-parlamentarikern Oscar Urenda från oppositionen alla andra medborgare att i så fall omringa regeringen för att "försvara demokratin".

-Flera länder samt FN har uttryckt oro över Cardenasfallet (läs inlägg nedan). FN uttalar sig typ aldrig för att inte riskera sin relation till regeringen, så det är ganska unikt.

Tvångsevakuering nu!

Bolivia har problem, stora problem. Demokrati- och rättstatsdiskursen håller på att spricka totalt. När jag kom till Bolivia var jag nog inte ensam om att tro på att något skulle kunna förändras. Det hoppet försvinner mer och mer för var dag som går. Mycket får skyllas på det politiska ledarskapet, tidigare såsom nuvarande. Det har visserligen uppenbarats innan att resultat oh symbolik är viktigare än process och att demokratin är ett täckord för kamp. Bra saker och återhållsamhet har blandats med politiskt fulspel och odemokratiska metoder. Om återhållsamheten från våld i septemberkrisen markerade ett högvattenmärke så måste jag hålla med min blogg-kollega ola om att den senaste händelsen är ett riktigt lågvattenmärke för regringen Evo Morales.

Tidigare vice-presidenten och potentielle kandidaten i decembervalen - Victor Hugo Cardenas - fick sitt semesterhus vid Titicacsjön beslagtagit, familjen misshandlad, och tillhörigheter brända av bybor som beslutat att VHC ska straffas enligt byrätt för förräderi och för att inte ha uppfyllt sin plikt gentemot byn. I Aymarakulturen är bygemenskapen viktig och som medlem ska man hjälpa till i det gemensamma arbetet vid skördetider etc, vilket givetvis i de flesta fall är något mycket positivt.

Men nu flippade det rejält. Attacken sade sig ta stöd i konstitutionen som numera säger att mark som inte uppfyller social nytta kan konfiskeras och användas för just allmännyttan. Byborna utropade därmed Cardenas hus till ett äldrehem. I dess officiella kommuniké säger man att en av huvudanledningarna är att man inte har "stött broder Evos politik" (Cardenas har allierat sig med oppositionen), att man förått sin kultur genom att göra kampanj för Nej-sidan i folkomröstningen, och som sagt var inte uppfyllt sina plikter gentemot byn.
Eftersom man nu menar sig ha självbestämmanderätt över ett område vid sjön så har man dessutom "utvisat" VHC och hans familj från området med förbud att sätta sin fot där mer, samt deklarererat att man vill att alla 20 provisner i La Paz departamentet ska göra det samma. Dessutom har man deklarerat ett "civilt undantagstillstånd" och säger att numera har man sin egen polis, åklagare, rättssytem etc och att inga statliga utredare får komma in och undersöka händelsernas skede. Detsamma skedde när man i samma område lynchade ett antal tjuvar på en fotbollstadium i höstas.

Ett totalt rättshaveri alltså, och en rejäl huvudvärk för varje demokratiskt lagd ledare. Det hela, alltså även officiellt, är en bestraffning för att vara oliktänkande. För mig spelar det ingen roll om VHC har högtflygande politiska ambitioner, säljer sig till högstbjudande, och har ett tungt och tveksamt politiskt baggage som side-kick till Bolivias genom tiderna mest hatade president. Så här får det inte gå till. Och visserligen kan inte Evo teoretiskt sett hålla koll på vad alla hittar på men då är det regeringens uppgift att gå in och fördömma, utreda, och straffa de skyldiga. Det är ett ganska allvarligt angrepp på demokratin. Men vad Evo gjort kan ni läsa hos Ola ovan. Flera höga regeringsföreträdare har sagt att man måste titta på den andra sidan av myntet, vad Cardenas gjort etc. Nej, nej, nej - det är irrelevant. Man ska fördömma om man inte vill att folk ska tvingas till samtycke genom våld och hot, men det är kanske det man vill? Få MAS-medlemmar har sagt att de tycker detta är fel. En av dem är Gustavo Torrico som påpekade att VHC är en ideologisk motståndare och att sådant löses genom fredliga medel (Gustacvo Torrico är dock själv i blåsväder för oppositionens attack om att han leder en grupp som har en lista på politiska motståndare som ska attackeras på samma sätt. Men det finns inga riktiga bevis på att det skulle vara så. Personligen gillar jag honom och för att bibehålla någon sorts tro på politiker i Bolivia är han därför en god man tills motsatsen bevisats).

Händelserna legitimerar inte heller regeringens syn på den traditionella rättsskipningsprocess som ska ges legal status. I det här fallet verkar den totalt arbiträr. Det gynnar heller inte privata investeringar om regeringen samtycker till godtyckliga expropieringar. I det här fallet tycker man det är ok att först ockupera en egendom och sen lämna in de dokument som behövs för att legalisera ockupationen. Vi som hoppades på att den här paragrafen i konstitutionen skulle komma att användas för att göra en rättvisare fördelning av land och resurser inom rimliga ramar och i en laglig och noga utredd process kan komma att bevisas fel. Det är alltmer tydligt att regeringen har allierat sig med vissa grupper i stället för med demokratin. Och i det här fallet verkar de snarare le skadeglatt och säga att det är sånt som händer om man har fel åsikt. Antingen är det en oerhört svag regering som böjer sig för minsta lilla påtryckning från rätt grupp eller så är man helt och hållet med på tåget. I vilket fall som helst är det illa för landet och för demokratin. Usch, vad jag hatar valår (och det är alla år i Bolivia nu!).

Fallet orsakar mycket snack nu och det internationella samfundet här på plats i Bolivia är oroligt och diskuterar saken livligt just nu. Jag har också känslan av att regeringen nu lyckats alienera precis alla utom sin kärntrupper (som docck fortsätter vara många), och därmed kommer en hög grad av konflikt forsätta att vara på dagordningen i Bolivia.

Tvångsevakuera mig nu!

UPPDATERING: Nu har åtminstonde några ledande regringsmedlemmar gjort uttalanden som är emot ockupationen av VHCs hus vid Titicacasjön. Möjligen har man efter den massiva kritiken samlat sig kring en mer "officiell" version som säger att den nya konstitutionen inte ger stöd åt den här typen av aktioner och att sådant här måste prövas i en juridisk instans. Inga starka fördömmanden, men alltid något. En välkommen helomvändning. Kanske behöver jag inte tvångsevakueras riktigt än då.

Bolivias next top model

Dustin Larsen - Mr Bolivia - gjorde det först... I ett försök att återknyta till sina rötter kom Dustin till Bolivia med en tvivelaktig spanska och en stark brytning på gringo. Tre veckor sedan blev han korad till Mr Bolivia 2004. I ett hedersamt försök till självironi spelade han sedan sig själv i komedin "Quien mató a la llamita blanca?".

Hela episoden visar att Bolivia är möjligheternas land: Man behöver inte ha körkort för att vara taxichaffis, knappt läkare för att att arbeta som doktor (jag har blivit tillfrågad om jag inte vill åka ambulans på fritiden), och inte bolivian för att bli Mr Bolivia. Inte heller behöver man ha gått igenom tuff grillning av Tyra Banks i direktsänd reality-tv för att bli modell. I Bolivia har undertecknads modellkarriär nämligen nu tagit fart. Med en längd på 1,86m, breda axlar, blont hår (japp, det räknas så här), och några extra trivselkilon har man allt som behövs för att lyckas på den stenhårda bolivianska modemarknaden, eller framförallt till den del som riktar sig mot marknader i Europa och USA. Det är tillgång och efterfrågan i sin mest basala form; många vill exportera, det finns få västerlänningar... Tar man dessutom en glad amatör från gatan kommer man dessutom oftast undan med vad min betalning hittills alltid varit - val ur kollektionen - och alla blir glada. Min vän Jon har försökt insinuera att jag är billig med att poängtera att Naomi Campbell en gång sa att hon inte ens går upp ur sängen för under 100 000 dollar.

Nåja, mina första trevande steg togs i nationell tv och sedan dess har det blivit en huvudroll i Coprocas manliga kollektion 2009, och nu blev jag uppraggad på gatan av Bolivias mest kända alpacka-designer för 2009 års katalog. Mitt nya gig är för det här företaget som levererar alpacka-gods till all världens kändisar och politiska elit, typ Hillary Clinton, Angela Merkel och påven. En länk kommer här när (och om, man vet aldrig!) det blir klart. Men vem vet, kanske kommer min medverkan göra att vi får se Daniel i en likadan rock i jul på slottet nästa år?

CIA i Bolivia del 2: Humor

En paranoid Evo ser infiltratörer överallt och när han börjar läsa upp sin vice-presidents namn inser han att namnet Garcia Linera påminner högst obehagligt om Evos största nemesis.

CONALCAMs (organisationen för sociala rörelser som stöttar Evo) ledare Fidel Surco läser upp ett krav om att de sociala rörelserna vill att CIA och DEA ska kastas ut ur landet. Regeringen ber honom tänka på vem de då ska skylla på för sina egna fel, varpå det går upp för Fidel att argumentet har en viss poäng.

I veckan har Evo Morales fått stöd från olika håll för sin "infiltrationsrapport". Inte överraskande har organisationer såsom FEJUVE (El Altos grannskapskomitteer), COB (största arbetarförbundet), och Ponchos Rojos (ingen förklaring behövs) uttalat stöd och förtroende för regeringens avslöjande. Man hävdar att nordamerikanska infiltratörer alltid funnits och att tidigare regeringar vetat om det men att ingen någonsin, förrrän nu, gjort något åt det. Givetvis har Evo också fått en del ris för sin rapport och satirikerna har haft ett givet ämne att teckna om. Här kommer lite humor från dagspressen i helgen...

Wag the Dog Bolivia style

Dossier #1: Presidentministeriets fyrsidiga färgbilaga i en av La Paz största dagstidningar. Nu är det bara att köpa lösnummer för att få ta del av dossier #2 med. Regeringen och La Razon, normalt sett inte de bästa vännerna, i en win-win situation. (klicka gärna för att se sköna detaljer som Uncle Sam-armarna vid porträttet, läs mer om hans idkorts-nummer, samt gotta er i beställningsinfon uppe i högra hörnet)

Evo Morales har Bolivias tuffaste jobb. Alla kan inte bli glada, och med ett val i december som förmodligen måste vinnas om Bolivia ska ha en chans att konsolidera sin förändringsprocess så är regeringspartiets image utomordentligt viktig. Så här i karnevalstider brukar inte så mycket hända på den politiska fronten och så också i år, med ett stort undantag - korruptionsskandalen i det statliga oljebolaget YPFB. Ganska sparsamt nämnd och undermåligt berättad på den här bloggen är det trots allt denna härva som dominerar allt mediautrymme just nu. Media gottar sig i härvan som innehåller saftiga detaljer som mord, mutor, och korrupta regeringsanhängare i den heligaste av alla branscher i Bolivia. Särskilt förödande är det här för MAS för den store skurken Santos Ramirez var en nära förtrogen till presidenten själv och var med och grundade MAS. Extra illa är det att i Evo Morales och MAS doktrin så spelar "kolvätena" (alltså olja och gas) en central roll i både ideologi (hårddraget så beror ju MAS framgång på kampen om att återta naturesurserna efter flera folkilga uppror) och i dess utvecklingsplaner för Bolivia. En annan kärnfråga som regeringen säger sig prioritera högt och som ska skilja dem från tidigare regeringar är bekämpandet av korruptionen. Återtagandet av oljan och gasen, främst representerat genom statliga YPFB, är kanske den största symbolen för Morales regeringens "revolution" och att nu högt uppsatta regeringsförtrogna sålt ut kontrakt till högst mutande är mycket, mycket graverande. Så graverande att det skulle kunna innebära oönskade problem under innevarande valår. Oppositionen är naturligtvis inte sena att hoppa på tåget heller om tillfälle ges.

Och visst har man slängt Santos Ramirez (ex-chef för YPFB) i fängelse i väntan på rättegång. Men vad mer kan man göra för att undvika obehgaliga frågor om korruption i regeringspartiet? Man kan givetvis alltid skylla på USA, som visserligen ställt/ställer till med mycket men som också beskylls för extremt mycket som man förmodligen har inget eller lite med att göra.

Så också i det här fallet, som är ganska... patetiskt.

Evo har gjort sin egen Wag the Dog (ni vet filmen där man fejkar ett krig för att få bort fokus från presidentens egna skandaler), och helt plötsligt har MAS lanserat en massiv media-kampanj som förklarar att det är CIA som ligger bakom. Regeringssponsrade bilagor till dagstidningarna skriker ut att CIA infiltrerat YPFB, saboterat dess verksamhet, stulit information i syfte att skada YPFB (och därmed revolutionen), och givetvis lett den annars rekorderlige Santos Ramirez i en korruptionsfälla. Vilken annan förklaring kan det finnas till att denne "hederlige" (men även tidigare suspekte man) revolutionär påvisats vara korrupt? I dagens tidning kan vi läsa, courtesy av kommunikationsavdelningen på presidentministeriet, om den hemlige CIA-agentens CV, alla spionagekurser han deltagit i och hur han lurade sig in i YPFB med en falsk ingenjörsexamen och lyckades nå en hög post. Från denna har han sedan korrumperat bolaget och dess ledning. Några konkreta bevis på anklagelserna om hur detta gått till finns inte i bilagan dock.

Det skulle inte förvåna mig om denne man är ex-cia, genomkorrupt och av personliga intressen lurat sig in vad som han säkert ansåg som en alldeles utmärkt miljö för att tjäna lite stålar med tanke på ledningen, men att det är en avancerad CIA-komplott som går ut på att korrumpera hederliga människor i ledningen är tämligen befängt. Underkänt för Evo faktiskt. Jag säger som en kommentator: "För att det ska finnas korruption behövs inga hemliga agenter från främmande länder. Det räcker alldeles utmärkt med de människor som finns i landet." Och detta gäller givetvis överallt i världen.

Men man hade aldrig sagt det om man inte visste att USA-konspirationskortet i stort sett alltid fungerar hos de som f n betyder mest för Evo, hur befängt det än låter för oss övriga. Men det är en bra historia som underhåller i alla fall mig.

Relationerna USA-Bolivia har också surnat lite efter en rapport om mänskliga rättigheter i Bolivia som USA släppte förra veckan. Allt USA säger om Bolivia möts genast, till viss grad förståeligt med tanke på historia etc, av en diskurs fokuserad på kränkning av den nationella suveräniteten, lögner, och andra tillmälen från Bolivias regering. Har jag tid ska jag läsa den själv för att bilda mig en egen uppfattning, men en kompis som läst den bedömde den som hyfsat balanserad. USA har också släppt en rapport om koka occh kokain i Bolivia som är kritisk mot regeringens agerande, inte heller den särskilt populär i regeringskretsar. Ska sanningen dock fram så erkänns det att narkotikaframställning och smuggling blivit ett större problem i Bolivia. När kokaodlarna i Chapare (Evos kärntrupper) tillsammans med Morales analyserade förra årets framsteg och misslyckanden lyftes kokainproblemet upp som ett av huvudproblemen. Rapporter kom också från UMOPAR, den särskilda polisstyrkan i Chapare, om att man hade hittat 77 kokaintrampningspooler i Chapare (om jag minns rätt), och då sägs det ändå att många gått över till den colombianska metoden där kokan inte längre måste trampas. Säger kokaodlarna det själva så är det ett problem. Jag tror Evo är medveten om det och man försöker hitta andra allierade i kriget mot narkotikahandeln, för man tillåter inte att USA lägger sig i längre och därmed faller inte heller rapporter från den stora grannen i norr om att att Bolivia inte kan hantera knarkproblemet i god jord hos regeringen. Kan man dessutom framställa sig som folkets försvarare mot den förhatliga neoliberalismen och imperialismen från USA så vinner man många politiska poäng.

Övrigt intressant är att efter flera års reglering av transportpriser, som givetvis hållit inflationstrycket nere, ska nu en massiv höjning på mellan 20-30% införas unilateralt av transportarbetare i kollektivtrafiken (som till stor är privat) på onsdag. En höjning av 12% av minimilönen i enlighet med inflation annonseras också. Inflationen stannde officiellt på ca 12% för 2008 men för mat och annat låg den upp emot 25-30% beroende på var i landet man befann sig.