Titicaca

Quinua

Andrés sista helg i Bolivia tillbringades vid Titicacasjön i en liten by som heter Puerto Perez. Slappa, äta fisk och segla (som blev motorbåta istället) stod på schemat. Här är några bild.

På grisjakt med Don André

Nån sorts rovfågel, örn kanske?

Capybarafamilj

En fin liten fjäril

En hoatzin eller Pava Serere som den heter på spanska

Under veckodagarna var jag och André nere i Madidi NP och insöp hela djungeln med sin lera, sina insekter (vid ett tillfälle var hela Andrés tält täckt av den stora och giftiga Madidimyran som gett parken dess namn) och sin fuktighet. Vi blev dock rikligt belönade i det gröna infernot, men först efter att ha utkämpat en hård strid med flygbolaget vars namn är en felstavad variant av världens största djungel. Jag kan ärligt säga efter att ha behövt ha att göra med dem vid ett flertal ställe att det enda de kan är att flyga. Resten - dvs kundservice, administration, att skriva ut biljetter, ta betalt etc skulle helst ha outsourcats för länge sedan. Nåväl, vi vandrade i djungeln eller åkte båt på floden på dagarna för att kolla växtlighet och djurliv. vi besökte den famösa klippväggen där de röda arorna bor, men aktiviteten var inte lika livlig som den brukar vara (kan ha berott på att vi hela tiden lyckades komma dit sent fast vi en av dagarna campade endast tio minuter därifrån. Guiden inisisterade förståss på något helt annat). Vi såg i alla fall en hel del aror där och på andra ställen. På kvällarna var jag ute på grodjakt, men hittade inga av de berömda gröna trädgrodorna men väl ett par strandgrodor och med guidens hjälp fick vi occkså syn på en liten vattenhuggorm. Men mest handlade det om djungelgrisar av olika sorter. För ett par år sedan publicerade National Geographic en fotografs dagbok i sin tidning. Han hade åkt till Madidi för att fota grisarna, men fick trots alla sina vedermödor (fylligt beskrivna i dagboken) nöja sig med att vänta på Godot. För Don André och mig var det tvärtom. Vi spårade dem, blev varnade av dem, luktade dem, och slutligen fick vi observera en felnavigerad trupp av collared peccaries försöka ta sig först upp och sedan ner för en brant klippvägg under en halvtimme innan vi tackade för oss. Några vilsna grisar var kvar i timmar efter och det är inte omöjligt att de aldrig kom ner. Vi såg också massvis med örnar och rovfåglar, några tukaner, andra typer av papegojor och parakiter, och mängder av färgglada fjärilar. Även apor, capybaras och insekter stod på observationsmenyn. På det hela taget väldigt lyckat. Har inte hunnit fixa så mycket bilder än så fler kommer senare (kanske två veckor). Nu drar vi till titicaca.

Korruption i Latinamerika

Enligt en ny rapport av Latin American Public Opinion Project (LAPOP) så ligger Bolivia i topp när det gäller andel av befolkningen som under det senaste året blivit uppmanade att betala mutor av offentligt anställda. Siffran för Bolivia ligger på 18%, vilket ger en föga smickrande första plats före Peru och Haiti (ca 12% var). Chile och Brasilien ligger längst ner på 1-2% strax under USA på 2,2%.

Bilder påsktrekk Condoriri-Huayna Potosi

Vizcacha med unge

Åsnetrekking

T o m ödlor hittar man på 4900m

Vizcacha

Karin vid starten i Tuni

Jag och Domi, något olika långa

Regnbåge över Aguja Negra

Nära passet på 5100 m vid Marialloco

Snöovädret drar äntligen bort över bergen

En frusen morgon vid tältet

Snöig väg mot Huayna Potosi

En Mountain caracara

Laguna Chiar Khota i gryningen

Klättring upp till ett pass på 5100 m gav den här vyn

Guiden Domi med en öring

Fötter av stål

Vår guide, Domi, tittar ut över Condoriri

Jag, Karin, en traditionellt klädd kvinna (ibland två) och två åsnor var i dagarna tre ute och vandrade i det otroligt vackra Cordillera Real. Trekken gick mellan två berg, Condoriri och Huayna Potosi och var mellan 40-50 km lång. Ganska tufft med tanke på att hela sträckan går över 4500 m höjd, med två pass över 5000. Men är man hyfsat acklimatiserad till höjd, vilket man är om man bor i La Paz, så går det bra. Det innebär också att de nätter man tillbringar i sitt tält är en bra bit under fryspunkten. Det mesta av packningen behöver man dock inte bära för det fixar åsnorna. Och laga mat behöver man inte heller göra för det fixar ens guide, i det här mycket ovanliga fallet en kvinna, till på köpet en riktigt härlig aymara-kvinna i traditionella kläder. Medans vi vandrade runt i våra märkes-(eller åtminstonde fejkmärkes) utrustning så hade hon kjol, benvärmare och ett färgglatt tygstycke som ryggsäck. Och hon flåsade inte en enda gång i passen. Ganska imponerande! Dessutom skrattade hon mest hela tiden och drog fram ett par färska fiskar som hon friterade första kvällen.

Bra väder var det också alla dagar utom den andra och tuffaste dagen. Vi vandrade i 8,5 timmar över stock och sten (mest sten) och på sista biten blev vi överraskade av ett kraftigt snöslask-hagel-oväder som blötte ner oss ända in på kroppen. Jag hade blåsor på båda fötterna och vägen kändes oändlig. Det lockade inte att sätta upp ett tält i det vädret och sen invänta 7 minus eller nåt på natten i en blöt sovsäck, men det slutade efter två timmar och vi fick en relativt torr natt på ett snöigt fält med utsikt över mäktiga 6000m berg.

Och belöningen var att nästa dag var hela bergsmassivet täckt av fin snö. På trekken gästades vi dessutom av kondorer två gånger, vi campade med vizcachor (en slags andinsk chinchilla, eller en kanin med svans om man så vill), och fick sällskap av bergsfalkar. Det här var kanske en av de absolut vackraste vandringarna jag gjort, och det var inte heller många människor på stigarna. Rekommenderas starkt!

State of the Nation

Condoriri i Cordillera Real - en lugn påsk långt ifrån bilimportörer, vallagar och galna regerings- och oppositionsmedlemmar väntar.

Tillståndet i Bolivia är illa eller bara som vanligt beroende på hur man ser det. Så här vid påsk handlar den största konflikten på politisk nivå om innehållet i den vallag som måste godkännas av kongressens två kammare för att allmäna val ska kunna hållas den 6:e december i år. Oppositionen, som vägrar godkänna lagen, menar att MAS förslag inte bara är emot den nya och av regeringen genomdrivna konstitutionen, utan också starkt och oproportionerligt gynnar landsbygd och ursprungsfolk. Dessutom är man missnöjd med att utomlands boende bolivianer (det blir ev ett test i det här valet) ska kunna skrivas in i valregistret och rösta medans det nationella valregistret, som är i så uselt skick att missvisande resultat (ibland kallas det omfattande valfusk från oppositionens sida) inte kommer att kunna uteslutas, inte kommer kunna åtgärdas.

Regeringsanhängare är otåliga och ser det hela som ett nytt försök att stoppa Bolivias oundvikliga förändringsprojekt och har hotat med att omringa kongressen inom en snar framtid om inte lagen drivs igenom. Till den här soppan ska läggas att ursprungsfolksorganisationer i MAS-regeringens stödtruppers kärna uttryckt sitt extrema missnöje med att regeringspartiet, i ett försök att få med oppositionen på tåget, i förhandlingar gått med på att minska antalet platser i kongressen vikta för ursprungsfolksrepresentanter från 14 till 11. Som alltid är det starka ord och nu heter det att MAS förrått ursprungsfolken och att dessas stöd för regeringen kommer att ses över. Regeringen är själv ganska frustrerad och det finns ett överhängande hot att kongressen upplöses om inte vallagen går igenom på normal väg (tekniskt sett genom att alla MAS-ledamöter hoppar av vilket gör att kongressen inte kan fungera och den enda statsmakt av tre som blir kvar är presidentmakten och den kontrolleras ju som bekant av MAS).

Samtidigt protesterar en hel del andra grupper på La Paz gator för tillfället. De evigt påhittiga (och förbannat ihärdiga) begagnade bil-importörerna, som drabbades av ett enormt bakslag när Morales utfärdade ett dekret om förbud av import av bilar äldre än 5 år gamla som gjorde att enorma mängder förbeställda bilar dömdes till rostdöden på andra sidan gränsen till Chile, har nu i stort sett stängt av centrala genomfartsleder i La Paz i 84 dagar i sträck, alltid vid middagstid. Hur långt kan man gå för att försvara sin rätt att importera begagnade bilar?

Ganska långt tydligen eftersom man nu hotar med att *suck* korsfästa sig och skära upp sina ådror och förblöda framför myndigheter för att visa sitt lidande. De senaste dagarna har också bjudit på fler kravaller från denna grupp som tidigare under året var inblandade i sammanstötningar med dödlig utgång med polisen. Till det har vi just nu även gruvarbetare och studenter vid universitetet UMSA. Och sen har ju konflikten mellan begagnade kläder-försäljare (Ropa vejeros) och inhemskt producerade kläd-försäljare blossat upp i våld igen. Har säkert glömt nåt, men ni förstår säkert den generella bilden.

Trafiken i centrum är alltså kaos (som om man behövde mer kaos i trafiken!) och tidningen La Razón rapporterar att 2008 års saldo för trafikstoppande aktiviteter i La Paz landade på:
-480 marscher
-46 folklore-festivaler
-100 religiösa aktiviteter
-156 folklore-festivals repetitioner
-140 sportaktiviteter
-52 kulturella aktiviteter
-6 politiska aktiviteter (skulle tro att det här är typ presentationen av konstitutionen etc)

Medan allt det här händer har regeringen för första gången sett behovet av att justera statsbudgeten. Man räknar nu med 40% mindre intäkter från gas och olja, vilket direkt drabbar kommunernas budgetar (som alltså är ansvariga för skola, sjukvård, äldrevård etc). Det gör också att den nya universalpensionen Renta Dignidad (som det bråkats mycket om just för att den finansieras till stor del med dessa inkomster) kommer ha ett underskott på 200 miljoner dollar. Evo har dock just lanserat ett nytt bidrag till havande mödrar och deras barn som är villkorat till hälsokontroller och förlossningar övervakade av medicinsk personal. Alltså ganska bra, men det finns ett frågetecken för hur detta ska finansieras. Sen kan man tycka att det var ett lämpligt tillfälle att lansera den eftersom det är valår, men å andra sidan är ju i stort sett alla år valår i Bolivia nu för tiden. Inte heller vill man devalvera sin valuta utan försvarar den stolt (av politiska skäl) genom att tömma sin internationella valutareserv på dollar, alltmedan boliviansk export går på knäna i konkurrens med billigare grannländer och handelsbalansen visar en allt mer negativ trend.

En intressant artikel som iofs inte är någon nyhet handlade om att det berömda vattenkriget som hyllades som folkets vinst över transnationella storföretag och som med protester tvingade regeringen att upplösa privatisringen av vattnet i Cochabamba inte lett till bättre och effektivare vattenförsörjning. Istället har vattenbolaget i statlig ägo gått tillbaka till 0 investering, korruption och ineffektivitet. Det visar igen att det inte finns en universell ideologisk modell som är god mot en ond (fast det är just så hela saken framställs i boliviansk hegemonisk diskurs och historia) utan att det gäller att hitta praktiska lösningar på faktiska problem, en läxa Bolivia faktiskt borde ta till sig om inte allt ska gå åt skogen. Man kan alltså vinna mot giriga storföretag, men slutresultatet är inte alltid bättre om man inte lägger manken till. En sak måste i alla fall sägas, att i Bolivia löses problem sällan med våld, och de flesta galna soppor brukar kokas ur efter ett tag (och iofs ersättas av nya). Låt oss alltså hoppas lite till.

Själv tänker jag inte gå pilgrimsvandring till Copacabana i helgen eller korsfästa mig i sympati med halvkorrupta bilimportörer utan tillsammans med Karin trekka höghöjdsvandringen Condoriri-Huayna Potosi i fantastiska Cordillera Real under dagarna tre. Glad påsk från (och välkommen André till) ett... intressant Bolivia!

Titicaca - ett naturellt underverk?

Titicaca - finast i världen?

Stiftelsen New 7 wonders har som ni kanske vet utlyst en ny omröstning den här gången om naturliga underverk. I Latinamerika vet man hur kommersiellt viktigt det här kan vara efter succéen med Macchu Picchu, som valdes till ett av världens nya underverk och sedan dess blivit en än fetare kassako för den peruanska staten och turismnäringen. Bolivia vill gärna hoppa på tåget och har i kategorin "rivers, lakes, and waterfalls" lyckats få med ett par olika ställen, däribland Titicaca tillsammans med Peru, i det slutliga urvalet som man sedan kan rösta på. Just nu leder man tom den här kategorin, och visst är Titicaca fint (om än inte det finaste Bolivia har i min mening) men det är en ganska... ordinär och hyfsat förorenad sjö. Och inte så mycket mer faktiskt. Nja, den omges ju dock på ställen av väldigt vackra berg, och det finns tydligen en groda där som har extremt mycket överflödigt skinn. Och visst, den har ju en kulturell betydelse etc , men det är ju inte riktigt kultur det röstas om heller.

Nej, orsaken till att Titicaca ligger högst upp är troligen att de bolivianska och peruanska regeringarna, omliggande kommuner etc satsar stort på detta. Man sätter upp mobila datorcentraler med internet så att hela befolkningen i området kan rösta på sitt naturliga favorit-underverk. Man betar av kommun efter kommun och ledare på högsta nivå eldar på folket. Skulle tro att de flesta knappt varit över gränsen och sett hur sjön ser ut på andra sidan (peruaner såväl som bolivianer), än mindre sett Iguazu, Angel Falls, Niagara, Nilen, och alla andra platser som man kan rösta på. Hela saken är alltså ett kommersiellt jippo och jag själv kommer inte ge mycket för utnämningen till underverk den här gången. Titicaca, som har en betydande befolkning, slår därmed lätt och oförtjänt mer ödsligt liggande platser (har inte varit där själv men Arco iris och Ahlfeldt-vattenfallen i Noel Kampff i östra Bolivia ska vara magnifika). De platser som vinner kan säkert emotse ett större turistflöde och är säkert alla fina platser (precis som Titicaca), men utnämningen kommer inte återspegla storhet.

Skojigt är också att en avlägsen sjö nära saltöknen i Uyuni också är med på listan. Jag hade hellre lagt min röst på den. Här kan ni hitta ställningen just nu.

Bolivia-Argentina i bilder

Interikonen Zanetti, stilig som alltid, men idag hängde han inte med.

Tevez, något nedslagen

Zanetti kastar inkast, Maradona står bredvid

Messi och Tevez vid avspark. Många sådana tillfällen blev det.

Messi försökte, men stoppades. Här av två bolivianska spelare

Maxi Rodriguez och Messi såg oroliga ut redan inför andra halvlek

Bolivia festade rejält efter 2-1 målet på straff

Zanetti och Heinze protesterar mot en straff

Initialt hårda tag försvann när den argentinska kämpalusten snabbt brann ut

Liverpools Mascherano tittar högt

Ronaldos lekkamrat i Man U, Carlitos Tevez, rev och slet men förgäves.

Maradona såg uttråkad ut

Ojojoj, Bolivia-Agentina 6-1

Slutställning i La Paz. Bolivia har nu tagit 12 poäng i kvalet, 11 har kommit på hemmaplan...

Oj, det här var inte väntat. Argentina med sina världsstjärnor, Bolivia med sin ukrainske avbytare som toppforward. Slutresultat 6-1 i hemmalagets favör. Argentina orkade inte. De sprang inte. Ingen ville ha bollen. När man väl fick bollen skickade man helst iväg den till någon annan så att man slapp springa. Målvakten var en katastrof, försvaret fanns inte. Faktiskt, den ende som till slut sprang var inhoopparen Di Maria, men han blev ganska snabbt utvisad vilket bara spädde på eländet. Bolivia spelade sin vanliga halvtaskiga gåfotboll, men idag räckte det till 6-1 mot vad som förmodligen är världens bästa lag. Egentligen helt sjukt. Messi, försökte, men kunde inte, inte heller Tevez. Mascherano, en dynamo på Liverpools mittfält orkade inte. "Pupi" Zanetti (Zlatans lagkompis i Inter) såg stilig ut som vanligt men var en skugga av sitt Inter-jag. Och hela tiden stod en halvsliten Maradona och tittade utan att röra en min. Grabbarna fick till och med en klapp i baken av sin tränare vid matchens slut. Förlusten är förståss historisk, och jag vet banne mig inte om Argentina har åkt på så mycket stryk i modern historia, särskilt inte mot vad som räknas som ett av Sydamerikas sämsta lag. Maradonas taktik att flyga upp 90 min innan match fungerade inte den här gången och räkna med att pressen kommer gå hårt åt "D10S" (Nr 10 Gud) imorgon. Min argentinske kompis Daniel hävdade bestämt att höjden inte var det värsta utan att det är Maradona som är en usel coach. Och då ska man veta att Daniel är ett stort Boca-fan och i de leden är Maradona "untouchable". Daniel avslutade vårat samtal med ett par svordomar om bolivianer och deras mammor och en harang om att vi svenskar minsann fick våra fiskar varma mot Portugal (ok Daniel, 0-0 på bortaplan mot ett mycket bättre lag och utan vår enda riktiga stjärna kan inte riktigt jämföras med 1-6 mot Bolivia. Sorry!). 4-0 i lördags, 1-6 idag. Med Diego är det berg-och dalbana. Erwin Sanchez mannar blir nog dock helgonförklarade och både tränare och spelare kan nu räkna med syndernas förlåtelse för tidigare tillkortakommanden. Hörde också en hel del roliga kommentarer från bolivianer på stadion såsom: "Jäkla argentinare (och deras mammor). Nu kommer de säga att det var p g a höjden också" (ehhh, skulle nog säga att det var p g a höjden...). Jag träffade även på vår skräddare som var helt övertygad om att argentinarna la sig lätt för att visa att man inte kan spela på höjd. Allt var uppgjort hävdade hon.

Första matchen i Buenos Aires slutade förresten 3-0 till Argentina (har jag kollat upp nu!). Altitude matters! Men om man ska få spela eller ej på höjd - det är en helt annan femma.