Pantanal - here we come

Summerar den här veckan med ett en boliviansk politisk paradox. Angående belägringen av Brasiliens ambassad i Honduras där den avsatte president Zelaya och hans anhängare nu härbärgeras. Ström, telefon och vatten har stängts av och ingen mat kommer in. Den käre Evo uttalade sig skarpt mot beteendet och ansåg att sådana metoder bevisade att Honduras nu blivit en facistisk diktatur. Konstiga ord från en man som byggt sin karriär på exakt samma metoder. För Evo är ju syftet skillnaden. För oss andra: Kasta inte sten när man sitter i glashus (hur mycket än vi som inte blockerar daligen kan hålla med i hans analys och hans kamp eller ej).

För övrigt beger jag och Karin nu oss iväg till ett av världens viktigaste träsk - Pantanal - på gränsen mellan Bolivia, Brasilien och Paraguay. Tanken är att vi ska kolla kajmaner, stora ganagre och gigantiska papegojor tills vi stupar. Tanken var också (efter en kontakt med Bolivias enda ok guidningsoperation) att börja i Bolivia och sen ta oss över till Brasilien, för killen som vi pratat med (och som endast kan kontaktas på mobil) och som sa att vi bara skulle ringa nån dag innan vi åkte är inte helt oväntat incomunicado en dag innan avfärd. Ni som känner till Bolivia vet frustrationen och hopplösheten som ett "Luego de la señal..." innebär. Den högst otillförlitliga mobilkontakten funkar sällan ens i La Paz centrum så hur är det då i bushen?

Så vi drar nog rakt över gränsen till Brasseland istället och stannar en vecka eller två. Vi ses därefter. Bilder utlovas.

Landet vi älskar

"Landet vi älskar" vill cementföretaget SOBOCE säga med den här bilden.

I Bolivia kan man som svensk ibland bli förvånad över den lokala marknadsföringen. Idiosynkratin och symboliken är inte sällan lite annorlunda än vad som ses som normalt i Sverige. Den här prisade reklamen för cementbolaget SOBOCE (som för övrigt ägs av Burger King-kungen och tillika presidentkandidaten Samuel Dorian Medina) från deras stand på den årliga produktmässan Expo-Cruz i Santa Cruz ämnar uppenbarligen sälja cement under rubriken "Landet som vi älskar". Det får en att undra i vilket land SOBOCE´s marknadsföringchef bor i?

Val, val, val

Ja, då var det dags för val igen. De politiska turerna runt vem som ska ställa upp etc är nu över. Som tidigare skrivits har ju oppositionen i stort bäddat för en MAS-jordskredsseger och det mest intressanta är kanske hur det går med mandatfördelningen i senaten. Detta överhus har ju varit regeringens stora plåga i flera år och stoppat, förhalat, förhindrat, kompromissat, och urvattnat en hel del förslag från regeringshåll. Kan man nu vinna båda kamrarna i den nya plurinationella församlingen (nåde er om ni säger republiken Bolivia, allt är faktiskt plurinationellt nu!) så kan man förvänta sig en lugn mandatperiod utan några störande politiska krafter som kan hindra regeringens förändringsprocess tänker man. Detta måste rimligtvis vara oppositionens huvudmål - att inte låta MAS få majoritet i överhuset.

Så nu är valkriget i full gång. Officiell start är 5 oktober (valet 6:e december). Lite våld från båda sidor, en ny 30 miljoner dollar biometrisk vallängd, sociala organisationer som vill hindra oppositionen från att kampanja och en numera mediatränad president som framhåller att man inte får/ska stoppa någon från att kampanja någonstans är alla givna inslag. På listorna med kandidater till senaten har också många av olika intressanta namn dykt upp. Det blir rent hus med många namn från sociala organisationer. Bland annat är det troligt att Ponchos Rojos ledaren Eugenio Rojas från Achacahi (Bolivias mest militanta kommun) blir senator, liksom CONALCAM-ledaren Fidel Surco som nu eventuellt tar plats i den församling han så många gånger hotat omringa. Man har också lanserat flera personer som företräder speciella grupper i samhället som är viktiga att få med sig, samt personer som kan agera lockbete/bryggor till viktiga sektorer i samhället. T ex har ex-ombudsmannen (kvinnan?) för mänskliga rättigheter Ana Maria Romero hamnat överst på listan för La Paz. En ledande person inom funktionshindrades rörelse har också lanserats. Alltså en intressant mix av demokrati-förkämpar och personer utan en enda demokratisk ådra i sin kropp. Det är upplagt för en intressant ny folkförsamling där det nog kan utlovas många minnesvärda bataljer mellan Slaktaren från Pando och Belägrings-Fidel. Men det är väl det här som man måste gå igenom som ung demokrati...

Har jag förresten nämnt att nästa år är det val igen, den gången till prefekter (regionala politiska ledare). Kom ihåg: Varje år är valår i Bolivia!

Rafflande kval i Sydamerika

Ni som tyckte att Sverige spelade uselt mot Malta behöver inte gråta för Sveriges skull. Vi vann ju i alla fall. Och även om jag inte såg matchen så såg jag istället ett sanslöst dåligt Bolivia förlora med 3-1 mot Ecuador på hemmaplan. Sensationellt dåligt förtroende för landslaget och dess tränare gjorde att max 2000 pers dök upp på 40000-plats arenan. De som kom började ganska snabbt skrika på tränarens (och allas) avgång. Ecuador är ju också lite höghöjdsdopat och ett mycket bättre lag. Vi fick se nya Man U-förvärvet Valencia göra mål och Ecuador spela smart mot ett taffligt Bolivia. Det var tredje raka vinsten för Ecuador i La Paz. Nej, nej, höjdanpassning har ju inget med det hela att göra... (Ecuador blir också ofta beskyllt för att leva på sina hemmamatcher på 2500+).

Men den största chocken upplevs nog i Argentina där Maradona, den lilla knubbiga kokainvätten från Lanús (varför envisas han med att sminka sig så för jäkligt förresten?), lär få det tungt med pressen hemma efter att ha förlorat båda de hyperviktiga kvalmatcherna i senaste omgången, först mot Brasilien på hemmaplan och sedan borta mot Paraguay. Paraguay var också överlägset det bästa laget och Argentinas försvar ser väldigt darrigt ut. I första halvlek kunde det lätt ha stått 3-0 till Paraguay. När sedan Argentina fick Veron utvisad i andra halvlek blev det än tyngre, även om förlusten stannade vid 1-0. Maradona har fullständigt misslyckats med att skapa ett lag av sina superstjärnor, och argentinska fotbollsförbundet lär förbanna den dag då de beslutade att kunnande skulle få stå tillbaks för religion (Maradona är ju D10S, alltså Nr 10 Gud i Argentina).

Argentina ligger nu på kvalplats (de fyra bästa går direkt till VM och 5:an får kvala mot 4:an i Nord- och Centralamerika), med en poäng upp till Ecuador på direktkvalificeringsplats. Men alla Maradona-fanatiker kan förmodligen andas ut när det hela är över ändå. Med två rundor kvar ska det ändå mycket till att Argentina inte ens får kvala mot ett lag som förmodligen lär bli Honduras eller Costa Rica. Man ska nämligen möta Peru, ett i Sydamerika så ovanligt som ett uruselt lag utan laganda (endast Bolivia är sämre), och sedan Uruguay. Det sista blir tufft, men en vinst av två kan räcka. De huvudsakliga motståndarna, vilket är 4-5 andra lag med chans att kriga om de sista platserna, har tuffa matcher kvar mot Paraguay och Brasilien, samt inbördes.

Skulle det otänkbara inträffa och Argentina missar VM så lär det ju bli statskupp eller något liknande.

Nyhet: Oppositionens starkaste kort: En avsatt ex-prefekt och slaktaren från Pando

Vad Bolivia skulle behöva är en halvhyfsad, halvdemokratisk opposition som skulle kunna ha lite koll på regeringens värsta excesser. Men ingen enighet har kunnat hittas och Evo Morales lärt gå mot en jordskredsseger, om än ej så stor som sist.
Det snackades länge om en enad front och att ta efter MAS modell från 2005 och vara mer en social rörelse än gamla mossiga korrupta företrädare för det gamla systemet.
Många anmälde sig till att vara med i leken, emn en efter en har de trillat bort. Nu återstår bara ca häften av de 14 eller nåt kandidater som först ville ställa upp. Svårast drabbat är den breda "Oppositionsfronten" som nu röstat för att ställa upp med den i ett misstroendevotum avsatte prefekten i Cochabamba, Manfred Reyes Villas, och Leopoldo Frenandez, den fänglsade ex-prefekten i norra Bolivia förra året anklagad för massaker på 13 bönder och allmänt känd som "Slaktaren från Pando" efter regringens propgandakampanjer. Oppositionen har såkjlart hela tiden hävdat justitiemord, men det verkar rätt klart att mannen inte är en trvelig typ.

Från mitt synsätt ser det också ut som om suget efter att få en bit av kakan övertrumfat suget efter att göra ett bra val. För vilken obeslutsam väljare lockar man med Manfred och Leopoldo egentligen? Visst alla hard-core Evo-hatare kanske jublar men vanlig medelklass lär inte hoppas på M&L. Desutom vet ju alla att arvet från 2003, som sedan visade sig i valet 2005, är en enorm trötthet med det gamla etablissemanget, och att gamla partier, politiker och pakter inte kommer kunna göra sig gällande på bra länge i Bolivia. Men det verkar alla gamla gamar ha glömt och nu svärmar de olycksbådande över politiken igen. Konstigt och inte särskilt bra för Bolivia, men så är det. Kanske hoppas man från vissa håll på kollektiv minnesförlust. Det har ju hänt förrut...

I övrigt kan jag berätta att Bolivia förlorade ännu en VM-kvalmatch, den här gången mot Paraguay borta. 1-0 till Paraguay efter en straff. Den skojigaste fajten var dock Argentina-Brasilien som hypats ordentligt. Ett riktigt hatmöte med gott om ordkrig innan. Pressade argentina-tränaren Diego Maradona gick såklart ut och skröt om att Argentina var bättre än Brasilien på alla platser för att sedan få stryk med 3-1. De var absolut inte dåliga förutom i sitt försvarsspel som får betraktas som uselt. En rejäl prestigeförlust för den lille, tjocke Maradona som inte visat sig vara nån särskilt lysande tränare. Men kanske det roligaste med den tv-sända matchen var att jag kom på att Maradona är sjukt likt en liten plufsig Michael Jackson. Det är skrämmande, de skulle kunna vara bröder med liknande gener som sedan avvek i repsektives utveckling.

Också värt att kommentera är att den alltid debattsugne peruanske författaren Mario Vargas Llosa (och som man alltid pekar ut är en ständig kandidat till Nobels litteraturpris i sådana här sammanhang) hyllar Stieg Larssons succé-trilogi i dagens La Razon.

En annan kul nyhet är att vi ska bli föräldrar och flytta hem till Sverige.