Wag the Dog Bolivia style

Dossier #1: Presidentministeriets fyrsidiga färgbilaga i en av La Paz största dagstidningar. Nu är det bara att köpa lösnummer för att få ta del av dossier #2 med. Regeringen och La Razon, normalt sett inte de bästa vännerna, i en win-win situation. (klicka gärna för att se sköna detaljer som Uncle Sam-armarna vid porträttet, läs mer om hans idkorts-nummer, samt gotta er i beställningsinfon uppe i högra hörnet)

Evo Morales har Bolivias tuffaste jobb. Alla kan inte bli glada, och med ett val i december som förmodligen måste vinnas om Bolivia ska ha en chans att konsolidera sin förändringsprocess så är regeringspartiets image utomordentligt viktig. Så här i karnevalstider brukar inte så mycket hända på den politiska fronten och så också i år, med ett stort undantag - korruptionsskandalen i det statliga oljebolaget YPFB. Ganska sparsamt nämnd och undermåligt berättad på den här bloggen är det trots allt denna härva som dominerar allt mediautrymme just nu. Media gottar sig i härvan som innehåller saftiga detaljer som mord, mutor, och korrupta regeringsanhängare i den heligaste av alla branscher i Bolivia. Särskilt förödande är det här för MAS för den store skurken Santos Ramirez var en nära förtrogen till presidenten själv och var med och grundade MAS. Extra illa är det att i Evo Morales och MAS doktrin så spelar "kolvätena" (alltså olja och gas) en central roll i både ideologi (hårddraget så beror ju MAS framgång på kampen om att återta naturesurserna efter flera folkilga uppror) och i dess utvecklingsplaner för Bolivia. En annan kärnfråga som regeringen säger sig prioritera högt och som ska skilja dem från tidigare regeringar är bekämpandet av korruptionen. Återtagandet av oljan och gasen, främst representerat genom statliga YPFB, är kanske den största symbolen för Morales regeringens "revolution" och att nu högt uppsatta regeringsförtrogna sålt ut kontrakt till högst mutande är mycket, mycket graverande. Så graverande att det skulle kunna innebära oönskade problem under innevarande valår. Oppositionen är naturligtvis inte sena att hoppa på tåget heller om tillfälle ges.

Och visst har man slängt Santos Ramirez (ex-chef för YPFB) i fängelse i väntan på rättegång. Men vad mer kan man göra för att undvika obehgaliga frågor om korruption i regeringspartiet? Man kan givetvis alltid skylla på USA, som visserligen ställt/ställer till med mycket men som också beskylls för extremt mycket som man förmodligen har inget eller lite med att göra.

Så också i det här fallet, som är ganska... patetiskt.

Evo har gjort sin egen Wag the Dog (ni vet filmen där man fejkar ett krig för att få bort fokus från presidentens egna skandaler), och helt plötsligt har MAS lanserat en massiv media-kampanj som förklarar att det är CIA som ligger bakom. Regeringssponsrade bilagor till dagstidningarna skriker ut att CIA infiltrerat YPFB, saboterat dess verksamhet, stulit information i syfte att skada YPFB (och därmed revolutionen), och givetvis lett den annars rekorderlige Santos Ramirez i en korruptionsfälla. Vilken annan förklaring kan det finnas till att denne "hederlige" (men även tidigare suspekte man) revolutionär påvisats vara korrupt? I dagens tidning kan vi läsa, courtesy av kommunikationsavdelningen på presidentministeriet, om den hemlige CIA-agentens CV, alla spionagekurser han deltagit i och hur han lurade sig in i YPFB med en falsk ingenjörsexamen och lyckades nå en hög post. Från denna har han sedan korrumperat bolaget och dess ledning. Några konkreta bevis på anklagelserna om hur detta gått till finns inte i bilagan dock.

Det skulle inte förvåna mig om denne man är ex-cia, genomkorrupt och av personliga intressen lurat sig in vad som han säkert ansåg som en alldeles utmärkt miljö för att tjäna lite stålar med tanke på ledningen, men att det är en avancerad CIA-komplott som går ut på att korrumpera hederliga människor i ledningen är tämligen befängt. Underkänt för Evo faktiskt. Jag säger som en kommentator: "För att det ska finnas korruption behövs inga hemliga agenter från främmande länder. Det räcker alldeles utmärkt med de människor som finns i landet." Och detta gäller givetvis överallt i världen.

Men man hade aldrig sagt det om man inte visste att USA-konspirationskortet i stort sett alltid fungerar hos de som f n betyder mest för Evo, hur befängt det än låter för oss övriga. Men det är en bra historia som underhåller i alla fall mig.

Relationerna USA-Bolivia har också surnat lite efter en rapport om mänskliga rättigheter i Bolivia som USA släppte förra veckan. Allt USA säger om Bolivia möts genast, till viss grad förståeligt med tanke på historia etc, av en diskurs fokuserad på kränkning av den nationella suveräniteten, lögner, och andra tillmälen från Bolivias regering. Har jag tid ska jag läsa den själv för att bilda mig en egen uppfattning, men en kompis som läst den bedömde den som hyfsat balanserad. USA har också släppt en rapport om koka occh kokain i Bolivia som är kritisk mot regeringens agerande, inte heller den särskilt populär i regeringskretsar. Ska sanningen dock fram så erkänns det att narkotikaframställning och smuggling blivit ett större problem i Bolivia. När kokaodlarna i Chapare (Evos kärntrupper) tillsammans med Morales analyserade förra årets framsteg och misslyckanden lyftes kokainproblemet upp som ett av huvudproblemen. Rapporter kom också från UMOPAR, den särskilda polisstyrkan i Chapare, om att man hade hittat 77 kokaintrampningspooler i Chapare (om jag minns rätt), och då sägs det ändå att många gått över till den colombianska metoden där kokan inte längre måste trampas. Säger kokaodlarna det själva så är det ett problem. Jag tror Evo är medveten om det och man försöker hitta andra allierade i kriget mot narkotikahandeln, för man tillåter inte att USA lägger sig i längre och därmed faller inte heller rapporter från den stora grannen i norr om att att Bolivia inte kan hantera knarkproblemet i god jord hos regeringen. Kan man dessutom framställa sig som folkets försvarare mot den förhatliga neoliberalismen och imperialismen från USA så vinner man många politiska poäng.

Övrigt intressant är att efter flera års reglering av transportpriser, som givetvis hållit inflationstrycket nere, ska nu en massiv höjning på mellan 20-30% införas unilateralt av transportarbetare i kollektivtrafiken (som till stor är privat) på onsdag. En höjning av 12% av minimilönen i enlighet med inflation annonseras också. Inflationen stannde officiellt på ca 12% för 2008 men för mat och annat låg den upp emot 25-30% beroende på var i landet man befann sig.