FELCN, USA, Bolivia och kokan

(bild på en lerugn i El Alto. Steka ett får var tanken. Har absolut inget att göra med texten :)

I söndags var jag ute på stan. På söndagarna brukar de spärra av huvudgatan, el Prado, och ha en massa jippon. Den här gången var det lite bokmässa, lite konserter och en stor informationskampanj av FELCN (Fuerzas Especiales de la Lucha contra el Narcotráfico), d v s knarkpolisen. Man visade upp sina knarkhundar, sin testutrustning, olika saker som folk smugglade kokain i, hur legal koka ska transporteras (i märkta säckar av godkänd typ), höll föredrag för barn, och berättade om olika tillslag. Det är helt otroligt avd folk är uppfinningsrika. Eller vad sägs om flip-flops som man skurit mitt itu och gömt kokain i. Tydligen populärt i djungelområdena eftersom alla går runt i dessa skodon, eller garnlindor men i stället för en kartongbit vilken man virar garnet runt så har den ett halvt kilo kokain som stomme..

Det hela är ganska intressant eftersom koka (bladet alltså) betyder något helt annat än vad vi associerar det till i Sverige. Koka är också grunden till mycket av Bolivias problem med omvärlden (eller läs det stora landet i norr), och FELCN är ett direkt resultat av USAs inblandning i Bolivia. Tanken är att USA betalar FELCNs löner och att de skulle vara omutbara. Tja, ni kan ju själv tänka er vad som händer i ett land som Bolivia när man skapar en enhet som ska kontrollera kokahandeln och stävja kokainproduktionen och smugglingen med de pengar som är inblandade. Det har inte varit helt problemfritt.

Men nu tänkte jag berätta lite för er om bakgrunden till ämnet koka och kokain eftersom man hör så lite om det i Sverige och det är svårt att få en bra bild av hela saken, USAs drogkrig och annat.
Kokabladet använda till mycket saker i Bolivia, inte bara kokain. Det har en rituell och traditionell betydelse i den andinska kulturen, man använder det som medicin, och tuggar man kokablad så får man vita tänder (även om de först blir gröna). Koka smakar bittert och när man tuggar på det (med lite aska för att få ut saften) så domnar tungan lite lätt.
Gruvarbetarna som arbetar under svåra förhållanden, ja rent av bland de värsta förhållanden man kan tänka sig, tuggar koka för att undertrycka hungern och orka mera. Gringos och indianer tuggar koka för höjdsjukan. Träffar man någon socialt (eller i mitt fall även professionellt) är det inte omöjligt att denne någon sträcker fram en påse med koka som bjudgodis. Att säga till en bolivian att kokabladet är en drog för att man kan göra kokain av det är ofta samma sak som att säga att potatis är en drog för att man kan göra sprit på den, i hans mening. Ja, ni förstår...

När tennpriserna kollapsade på 80-talet var det många nu arbetslösa gruvarbetare som utvandrade till Chapare (en region i östra Bolivia) och är startade kokaodlingar. Detta sammanföll med den stora efterfrågeboomen på kokain i västvärlden och blev således ett sätt för många fattiga familjer att överleva. Knarkkungarna köpte koka, som de processerade till kokain eller dess förstadium och sedan exporterade till antingen Colombia eller direkt till Väst.

Det här gillar inte USA som började spendera stora summor på att bekämpa kokaodlingen i Latinamerika och Bolivia, ofta med de då sittande regeringarnas medverkan. I utbyte mot ”coca eradication” skulle USAID pumpa in pengar till alternativ utveckling i bl a Chapare.
Den alternativa utveckling blev sällan så bra som man hoppats.
Bolivia är indelat i tre zoner där den första är en zon där man får odla koka för legalt inhemskt bruk (ligger öster och norr om La Paz), den andra som är Chapare där ”coca eradication” skulle vara frivillig och lockbetet alt. utv. Den tredje zonen är det direkt bekämpning utan ersättning för de som odlar koka som gäller.

Den alternativa utvecklingen bestod bland annat i andra grödor, men ingen har någonsin hjälpt till med några grödor som har en marknad, förutom en gång då citrusfrukter föreslogs. En bra idé som skulle kunna funka. Det stödet stoppades i den amerikanska kongressen av folk som företrädde de amerikanska citrusjättarna till företag.

I takt med ökade problem med kokaodling så har också de mänskliga rättighetsövergreppen ökat. Folk försvinner, misshandlas, fängslas osv i kokaområden. Kokaodlarna (cocaleros) är dessutom väl organiserade och ganska militanta och det blir inte sällan stridigheter mellan dem och militären och polisen.

Kriget förs i huvudsak på ”supply”sidan av kokainproblemet och främst mot småbönder (inte mot kokainkungar) eftersom utbudet på råvaror har blivit den stora politiska knäckfrågan. Ja, det här pågick ju en lång tid i skymundan och bolivianska regeringar samarbetade villigt eller motvilligt. USAs inblandning har lett till en vitt spridd antiamerikanism (och därför kan man t ex köpa små trätavlor på Usama som säljes jämte dito med Che). En video med 11 sep kan man köpa i vilken piratvideobutik som helst.

Nu fick ju då Bolivia en ny president som inte bara var socialist (styrande partiet Movimiento al Socialismo, MAS) som har lierat sig med ärkefienderna Kuba och Venezuela, han var dessutom gammal cocalero. Frostiga relationer minst sagt. Vi får se hur det går.

Lång post, men sen är det också ett komplext problem.