Apthapi

Dagen till ära är det dags att lära sig lite mer om Andernas folk. Bolivias vicepresident (som har ett förflutet i en lokal gerillarörelse=politisk merit i Sydamerika) sa nyligen att han inte borde kallas socialist utan ”Andino”. Varför detta då? Jo därför att traditionen bland Andernas olika ursprungsfolk är väldigt kollektiv. Man brukar/de jorden kollektivt och ställer upp för varandra på alla sätt och vis. Den som hade mer pengar och egendom (om jag nu minns rätt) tvingades bjuda andra på fester och kalas för att utjämna skillnaderna. Att ha ett politiskt ämbete innebar att du var tvungen att betala för en massa saker i byn och efter ditt ledaruppdrag var du lika fattig som alla andra igen. Livsfilosofin har inget med ackumulation att göra utan det handlar om att leva bra och i harmoni – med naturen, gudarna och mellan könen (trots det är det sjukt mycket kvinnomisshandel). Leva bra är alltså måttstocken och innebar inte att vara rik (vi vet ju ändå att man inte är lycklig bara för att man är rik – men lite pengar skadar ju inte).

Ett uttryck för den andinska kollektiviteten är Apthapin – det andinska knytkalaset. Våran förra journalist skickade en gång hem en artikel om några hip-hopare som rappade om apthapi. Stockholm redigerade det till vad de trodde var rätt – apati. Och det låter väl bättre än att rappa om ett knytkalas? För hur hip-hop är det?
Idag var jag med på min första apthapi och det verkar vara en väldigt betydelsefull sak för alla. Alla gör sin del som man delar med sig.

Här ovan kan ni ju se hur det ser ut. Mest är det olika sorters potatis och majs, samt torkat kött (av lama och lite annat) samt starka såser. Potatis är ju gott och det finna fler sorter än man kan räkna till här. Ändå tycks det finnas en viss förkärlek till halvruttna frystorkade saker som ser vidriga ut (ja, jag vet, frystorkningen är ett sätt att konservera mat och vi med vår surströmming ska bara hålla tyst). Som tur är smakar det inte lika illa som det ser ut, men det är bäst att försöka undvika att någon lägger upp till dig! Dessa godsaker kallas ”Chuño” eller ”Caya” (tror jag) beroende på sort.
Och glöm inte att offra lite sprit och annat till Pachamama (Jordmodern). Det är dags nu!