Friday, August 18, 2006

Försening

I Bolivia kommer man försent. Så är det. Det verkar vara en naturlag som inte går att ändra på. En del får dåligt samvete när man påpekar det, andra rycker bara på axlarna. Det spelar ingen roll hur viktigt det är eller med vem man har möte. Kommer man sent bevisar det bara att man är viktig, och på viktiga människor får man faktiskt vänta. Att vara försenad är en konst, och det finns många uttryck för tid som alla kan betraktas som relativa. Det vanliga ”en seguida” (genast) betyder egentligen härifrån till evigheten, precis som ”ahora” (nu). Det diminutiva ”ahorita” betyder vanligtvis lite kortare tid men det är ändå bäst att fråga hur många minuter det kan översättas till.
Man kan fråga en busschaffis när bussen ska gå och få svaret kl 7. När man sen frågar vad klockan är och får svaret 7.30 borde det kvittra en liten pippi, men nej.. oftast inte.

Att vara sen är således inget konstigt, men det gäller att veta hur sen man kan vara med allt och ändå slippa undan. T ex så stänger de av strömmen efter 2 månaders utebliven betalning. Det betyder att precis när detta varje månad ska hända så går man till kontoret och betalar nog för att klara sig ett tag till, även om det innebär att man får stå i en 500 meters kö för att alla andra tänker likadant. I hyreshusen, inklusive det där jag bor, kan man utebli med hyra eller ”mantenimiento” (underhåll) i tre månader, sen hamnar man på en lista över opålitliga skurkar. Där kan man läsa den exakta skulden och vem boven är. I mitt hus har vi folk som inte har betalat underhåll sedan december 2005. Och då bor jag inte direkt i något lerhus med stampat jordgolv.

Detta är så vanligt att folk gärna vill ha utlänningar eftersom dessa betalar i tid, särskilt om de garanteras av någon utländsk institution eller företag. När jag och Petter hade inbrott för två veckor sen och var lite sura på säkerheten behövde alltså min chef bara komma och ”oroa” sig över säkerheten och undra om vi verkligen borde bo där för att administrationen skulle börja fjäska och ha sig. I Bolivia är bra hyresgäster ”hard to come by”.

1 comment:

Anonymous said...

(Tack för det.) ;)

Vet du, jag läser bara din blogg och Tokyobloggen som Linda Iliste skriver, och kontrasterna mellan miljöerna, samhällena och människorna som beskrivs kunde förmodligen inte vara större. Det är som att läsa om...ja kanske inte himmel och helvete (eftersom jag inte kan säga vilket som är vilket), men i alla fall om två diametrala och ömsesidigt fullständigt exkluderande motsatser.