Bilder från Chojasivi

Segel
Ridande doktorn?

Bybo, tillika guide
Soluppgång över den heliga sjön
Byidyll (när man slipper dricka korn-juicen)

Chojasivi

Medans bråket om konstitutionens vara eller vara fortsätter - marscher till La Paz för att tvinga igenom kongressens godkännande av omröstningslagen i oktober - så åkte ett gäng som inkluderade Karin och mig till en liten by som hette Chojasivi och som enligt uppgift låg vid Titicaca-sjöns rand. Målet var att segla lite under helgen, och så blev det också. Men först efter en minibloqueo av lokala bönder som var sura på smuggling och höjda minibusspriser. Vi mutade oss igenom med lite läskpengar och många glas korn-juice senare befann vi oss på Titicaca-sjöns yta. Inegn hade informerat om att det skulle vara horder av flamingos där, vilket framstod som ett trevligt inslag. Kanske till och med trevligare än den något galna kultur-upplevelse vi bjöds på (väntar på att Ola ska lägga upp filmen, hintar här att det var flaggor, döda fåglar och falska flöjter) eller museet med de trasiga keramiksakerna (inkl. "Lord of the ducks", tydligen berömd lokal keramikavbildning). Färgglada storsegel blandades med vassdungar och fågelskrin. Trevligt.

Paus

Från och med någon gång igår lyfte man blockaderna runt Santa Cruz, men dte handlar bara om en paus i "påtryckningsmetoderna". Om inte prefekterna skriver på avtalet om att stödja en folkomröstning om konstitutionen tills imorgon kommer man åter blockera Santa Cruz på lördag.

Samtidigt hotar högerpartiet PODEMOS (Poder Democratico y Social) att utnyttja sin styrka i kongressen och stjälpa lagförslaget som öppnar för omröstningen, om man inte ser över många fler artiklar i förslaget än vad man annonserat. Det räcker inte att bara revidera autonomiparagaraferna och lämna tillbaka lite oljeskatt hävdar man. Utan PODEMOS stöd blir det helt enkelt ingen folkomröstning, i alla fall inte på laglig väg.
Fortsättning följer...

Dialog med press

Man kan ju tycka att en dialog av den här kalibern ska vara ganska fri från påtryckningsmedel, oavsett vad man tycker om olika sidors agerande. Just nu marcherar tusentals bönder, gruvarbetare och andra (upp till 20 000 sägs det) mot Santa Cruz för demokratins försvar. Man säger att det ska till konkreta resultat av dialogen nu annars ska man marchera in i Santa Cruz och kanske ockupera några rika landägares domäner på vägen.

Marscher är ett prövat medel för påtryckningar, protest och manifestationer i Bolivia och mest färgstarkt brukar vara när gruvarbetarna kommer till La Paz då och då (ibland känns det som en gång i veckan, men egentligen lite mer sällan än så). Ibland vill de bara undvika beskattning, vilket man kan tycka kanske skulle vara ett rimligt krav (att de skulle beskattas), och då flyger dynamitgubbarna på gatorna (mest den billiga och hyfsat ofarliga peruanska sorten dock, men det smäller rätt rejält ändå). Sanningen är den att kan man bara mobilisera nog med folk så blir man en maktfaktor i gatans politik, och detta gäller båda sidor.

Regeringen säger nu också att bara prefekterna skriver på en deal om att de ska godkänna lagen om folkomröstning om den nya konstitutionen så kommer marscherna och blockaderna ställas in. Om ni kommer ihåg när jag skrev om hur man tidigare inringat kongressen för att hindra oppostionspolitiker att utöva sin rösträtt så är detta endast en ny form av belägring, på större skala. I min mening inte okej. När dessutom regeringen säger att blockaderna hävs vid avtalets underskrift betyder ju de att de anser sig ha kontroll över marscherande massor?

Detta väcker så klart ont blod, särskilt i Santa Cruz, där tongångar om försvar mot invaderade och beväpnade bönder börjar gå allt varmare. Marscherande bönder hör inte hemma i Santa Cruz verkar det som, men som en regeringsföreträdare påpekade så ska väl alla medborgare ha rätt att manifestera (fredligt) i alla städer i sitt hemland. Vi får väl se vad som händer, men på torsdag ska det tas ett beslut om det blir intåg till stadens centrum eller ej. Flera på oppositionssidan har sagt att man ska försvara sig om bönderna tar till våldsmetoder. Förhoppningsvis blir det inget eller lugnt, men risken för konfrontation är påtaglig.

På den positiva sidan har man dock kommit närmare en lösning i arbetsgrupperna för oljeskatt och autonomier. Den stora knäckfrågan, och förmodligen det det egentligen handlar om - konstitutionen - förblir olöst tills vidare.

2:a halvlek

Helgens händelser har framförallt handlat om den framväxande dialogen. Smekmånaden är definitivt över och nu ska de tuffa frågorna bearbetas. Savina Cuellar, MAS-delegaten i den konstituerande församlingen, som sedan bytte sida och blev vald till prefekt i Chuquisaca, lämnade förhandlingar med kravet att frågan om hvudstaden (alltså att alla "statsmakterna" ska flyttas till Sucre, presidentmakten och parlamentet) ska debatteras också. Det var just denna fråga som började allt eländet för den konstituerande församlingen och så småningom ledde till att man stängde in sig i en militärförläggning medans kravallerna rasade på gatorna i Sucre. Nu ställs det alltså krav på denna fråga igen. Prefekterna å sin sida säger att vi kan gärna stödja omröstningen av den nya konstitutionen om bara full autonomi hamnar i texten. Vad detta innebär är svårt att veta. Alla punkter i departamentens egna "autonoma stadgar"? Man har också sagt i Santa Cruz att man aldrig kommer acceptera inskränkningar i hur mycket land man får äga (i den nya konstitutionen ska det nämligen väljas mellan 5 000 Ha eller 10 000 Ha enligt regeringens förslag).

På andra sidan så fortsätter bondeförbund, fackföreningar, och ursprungsorganisationer att tajta till sin blockad runt Santa Cruz. Nu är det alltså dags för andra sidan att sätta press på prefekterna. Officiellt heter det att det är ett försvar av demokratin och att syftet så småningom ska vara att manifestera strykan inne i Santa Cruz centrum (på fredlig väg säger man). Det verkar dock florera en hel del uppfattningar om mobiliseringens verkliga mål och olika grupper har kanske även sina egna mål. Många säger att det här kommer hålla på tills man verkligen ser konkreta resultat i dialogen. Dialogen ser därför ut att bli svår, och återigen så är det väldigt få som vill tumma på sina initiala krav. I ett så pass polariserat politiskt klimat kan man undra om det blir något konkret av det eller om man mest skjuter upp landets problem på framtiden.

Spänt lugn i Bolivia, eller?

Dialogen mellan stridande sidor i Bolivia ska nu börja efter vissa förseningar. Staden Cochabamba, ett mellanting mellan hög- och lågland som denna gång inte heller varit så inblandade i konflikterna (istället för att vandalisera valde man att ordna danser på sitt torg under några av konfliktens värsta dagar). Nåt tusental bönder och ursprungsfolk har också valt att ta sig till Cochabamba för att "övervaka" processen, och blir man inte nöjd är det lättare att ansluta sig till den redan stora marsch som trots dialogavtalet är på väg till Santa Cruz för att "ta tillbaka ockuperade institutioner".
På vägen blockerar man så klart allt och alla. Flera olika grupper verkar också missnöjda med att nuvarande deal innebär att Ruben Costas, prefekt i Santa Cruz, sitter kvar. I Plan tres mil, en fattig förstad till Santa Cruz, och notorisk motståndare till Costas kräver man hans avgång inom 48 timmar. Så Santa Cruz ser ut att få ta ytterligare en omgång med blockader och konflikter, om än mindre intensiva. Men det hela får en återigen att ställa frågan hur mycket kontroll regeringen har över sina meningsfränder och hur nöjda dessa egentligen är med dialogen?

Det belyser också hur skör den temporära freden är. Allt hänger nu på dialogen. Jag tror också att det internationella stödet och trycket har spelat en avgörande roll för att få oppositionen till förhandlingsbordet. Det måste ju vara smärtsamt uppenbart att om de hade vissa sympatier för en del av sina krav så har dessa för länge sedan försvunnit genom användandet av våldsmetoder.

Idag kommer också åtal om mord väckas mot Leopoldo Fernandez. Folket har redan dömt honom och skulle man fått tag på honom i El Alto (folk försökte när han anlände) så hade han garnterat blivit lynchad enligt gammal god Alteño-sed. Som tidigare nämnts så har regeringen också dömt honom, så nu ytterst är väl att se hur opartiskt rättssytemet egentligen.
På den statliga tv-kanalen kör man bilder på folk som flyr simmandes över en flod, medans man på den ganska taskiga videon hör återkommande skott, följt av texten "Jagade som djur", och en liten logga "Ministerio de presidencia".

Bolivia förhandlar fram avtal för nationell dialog

Leopoldos gripande just när man skulle skriva på avtalet som blir ramen för dialog kom kanske lite olägligt. Mario Cossio markerade genom att snabbt ge sig av till Santa Cruz och det såg mörkt ut för dialogen. Efter överläggningar med Ruben Costas, som verkar vilja ha en deal hyfsat snabbt (för att rädda ExpoCruz, den stora showcasemässan i staden?) kom man dock fram till att skriva på. Avtalet innebär bland annat att alla tagna institutioner ska lämnas tillbaka, att man ska försöka "pacificera" landet, och att man ska diskutera olje- och gasskatter, regional autonomi, och i en eftergift från regeringen verkar det som - konstitutionen.

Dialog, som så många gånger förr i Bolivia, är dock inget säkert kort. Sidorna står extremt långt ifrån varandra och flera rundor av dialog har brutit samman innan under de senaste åren.

Förresten... i det finstilta kom också det som jag spekulerade i igår:

"No impulsar acciones judiciales que tengan connotación política contra dirigentes cívicos, sociales y autoridades de los departamentos movilizados que hayan actuado por las reivindicaciones departamentales y sociales que precedieron a este Acuerdo"

Alltså inga juridiska processor mot medborgarkommitteledare (såsom Branko Marinkovic), ledare för sociala rörelser och departementala myndigheter (såsom Ruben Costas etc) - och här kommer det fina - som har agerat för regionala och sociala anspråk (Reivindiaciones har lite av konnotationen "anspråk mot orättvisor" och använda flitigt i Bolivia) före avtalets underskrift.

Leopoldo är dock såld, för mörda folk kan nog knappast räknas som kamp för rättmätiga krav, om han nu finns skyldig. Men tydligen i en politisk kompromiss kan plundring, misshandel och vandalism av statlig egendom räknas dit. Grattis Don Costas! Eftersom Leopoldo också greps med pretexten att ha brutit mot undantagstillståndet kan han nu hållas i förvar mycket längre än om han gripits med stöd av brottsbalken. Evo själv säger att nu ska det inledas en undersökning om - håll i hatten - folkmord (annat bolivianskt favorituttryck).


- Pressfrihet?

Ett par försök att inta tv-stationer (regeringssuppoprters mot högermedia i La Paz) misslyckades efter att polisen skjutit tårgas mot protestanterna. Det har också varit fler attacker på media i hela landet. Innan nuvarande kris bröt ut hade 120 attacker på media registrerats under året, och sedan dess har det rapporterats flitigt om övergrepp. Media är väldigt tenditiös och många blir attackerade av rivaliserande sidor. Bolivia lär alltså ha försämrat sin 68:e plats för pressfrihet från 2007 i "Reporters without borders" årliga index.

Leopoldo Fernandez gripen

Prefekten i Pando, Leopoldo Fernandez, grpes idag av militär i Cobija. Pando är den region där fredagens stridigheter med minst 15 döda ägde rum, och många inklusive regeringen håller Fernandez som direkt ansvarig för fredagens mord. Flera ministrar har till och med uttalat sig och sagt att han kommer få 30 år i fängelse så det blir säkert en rättvis rättegång. Fernandez har ett mörkt förflutet och var bl a Ministro de Gobierno under Sanchez de Lozada, som också slutade sin tid i folkets tjänst med våldsamma stridigheter (gaskriget 2003) och ett stort antal döda.
Frågar man mina samarbetspartners så är det ett välkänt Modus Operandi för honom, och de tror att meningen nog inte var att så många skulle dö, utan att ett par dödsoffer skulle skrämma resten till lydnad. Men detta är en sedan länge överspelad taktik i Bolivia, inte minst bevisat i just gaskriget 2003.

Det finns ett visst avståndstagande från honom från andra på samma sida och kanske har de andra prefekterna gått med på en deal som innebär att de säljer ut Leopoldo Fernandez och räddar sina egna skinn?

Dialogen fortgår och frågan man nu måste ställa sig är om oppositionssidan ínsett att de har ingens stöd, och i så fall vad deras taktik. Kanske rädda sig själv. Det skulle kanske vara ett billigt pris för regeringen som med avhållsamhet från våld lyckats framställa sig som den goda sidan i skarp kontrast till en våldsbenägen opposition. I stort sett hela internationella samfundet har proklamerat sitt fördömmande av våldet och sitt stöd till den demokratiska processen i Bolivia. Uppenbarligen har något i oppositionens planer gått fel. Det snackas om att tanken var att militären skulle göra statskupp, men att detta av någon anledning gick i stöpet. Om så var fallet så kanske det var på grund av omvärldens tryck?

Någon kommer garanterat att få stå till svars för inte bara händelserna i Pando men även i de andra regionerna. Men kommer prefekterna, som haft mycket stor hand i senaste tidens händelser, kunna förhandla sig fria medans de som stått lägre ner i kedjan åker dit?
Och kommer man ge upp sina fundamentala krav på att slopa den nya konstitutionen etc? Hur splittrad har egentligen oppositionen blivit av våldet i Pando?
I Chaco (olja och gränsövergångar söder och österut) har man inte gett upp blockaderna under dialogens gång och hur stor kontroll har olika politiska företrädare över olika grupper i konflikten?

Helgens händelser

Helgen började med att regeringen utlyste undantagstillstånd i Pando. Dödssiffran där har stigit till ca 16 med många fler skadade. Militären tog redan på fredagskvällen tillbaka flygplatsen och flög in fler soldater. I en eldstrid med "medborgarkommitteerna" dödades en militär och fler skadades (hörde sen att ytterligare en person avled) i tumultet. Journalister släpps inte längre in i Pando. Undantagstillståndet innebär restriktioner för när man får vara på gatan, fordonstrafik, möten (max tre personer i grupp mellan 00..00-06.00).
Det har också varit en del sammanstötningar mellan regeringsanhängare som började sina egna blockader av Santa Cruz och oppositionsanhängare som försökt avblockera vägarna.

De goda nyheterna är att man börjat dialogera. Prefekten i Tarija, Mario Cossio verkar företräda hela CONALDE (oppositionssidan) och man har kommit fram till en agenda för samtalen. Man har också erbjudit att lyfta blockaderna under samtalen, men regeringen kräver också tillbaka sina tagna institutioner (som t ex i Santa Cruz är runt 30, inte inräknat andra förstörda lokaler för ursprungsfolk etc).

Ordkriget mellan Chavez och framförallt Bolivias armébehälhavare, Luis Trigo, har också eskalerat under helgen. Chavez varnar Bolivias armé för att svika Evo Morales, och om armén skulle få för sig att göra statskupp kommer Venezuela ingripa (andra sydamerikanska länder har också deklarerat att någon statskupp inte kommer tolereras, fast påtryckningar i ett sådant fall skulle vara av diplomatisk karaktär). Man får nog helt enkelt tolka det här som ett rävspel mellan olika sidor, även inom Bolivia. Evos ambassadör i Caracas ger Chavez visst stöd, och underströk att venezolansk inblandning endast kan komma ifråga vid t ex statskupp eller mord på Evo. En varning till den egna arméen alltså?

Luis Trigo å sin sida säger att inga utländska trupper kommer att få beträda boliviansk mark.

Nu har också Philip Goldberg, USAs ambassadör lämnat landet. I sitt sista tal pratade han på bruten spanska (tänk Bush prata spanska ungefär) att det var ett allvarligt misstag att "reducera" de diplomatiska förbindelserna. Det står också klart att Bolivia inte kan vänta sig någon förlängning av ATPDEA-avtalet (ett slags frihandelsavtal egentligen i utbyte mot minskning av koka-arealerna) som direkt och indirekt sysselsätter mellan 10-15 000 männsikor framförallt i El Alto och La Paz. Hårt slag alltså. Även om urtikesminister Choquehuanca tycker att man borde få förlängt avtal eftersom det är två olika saker. Man kan ju undra vem som instruerat regeringen i spelreglerna?
De ekonomiska förlusterna i den senaste krisen är också ofantliga och Bolivias förtroende som t ex pålitlig gasleverantör till grannländerna har nog fått sig en törn.

inbördeskrig?

Är Bolivia på väg mot inbördeskrig?
Det som de flesta analytiker ansåg inte vara troligt börjar nu hamna mer på allas läppar. Nya bedömningar pratar om en utdragen och mer lågintensiv konflikt, som börjar få regionala återverkningar. I solidaritet med Bolivia utvisar Venezuela också USAs ambassadör i landet och Chavez pratar öppet om venezolansk intervention om det blir statskupp eller annan händelse som hotar Evos regering.

I klassisk Che Guevarastil hotar Chavez USA med både ett, två och tre Vietnam för att stoppa USAs inblandning i den "revolution" som pågår. Och därmed har utomstående försökt dra nytta av den bolivianska konflikten för att främja sina egna politiska agendor. Venezuela har nyss varit på tapeten för att öva tillsammans med Ryssland och bygga baser med Rysslands hjälp i ett 2000-talets liknelse till Kuba-krisen.

Evo själv manar till återhållsamhet men säger att tålamodet har gränser och att radikala beslut kan behövas tas snart. I La Paz förutser vi förutom brist på t ex gas, också att attacker kan börja riktas mot Santa Cruz-ägda företag, högermedia och andra institutioner som ses främja upproren i öst. I dessa departement går vandalistgrupper runt med listor och plundrar allt som har med regeringen, ursprungsfolksrörelser eller politiskt motstånd att göra.

första dödsoffren

Igår dödades 9 och 36 sakdades i våldsamma sammanstötningar mellan regeringsanhängare och oppositionen i Porvenir i regionen Pando. Även skjutvapen användes.

Gasinstallationer som förser högplatån har också intagtis och stängts ner så nu kommer det bli gasbrist även här. Och slutligen så utvisade USA som väntat Bolivias ambassadör.

Bolivia deklarerar USAs ambassadör persona non grata

Philip Goldberg, USAs ambassadör i Bolivia, har förklarats persona non grata i Bolivia. Det är Goldbergs kontakter med oppositionen som reatar gallfeber på Evo Morales. Deklarationen är en upptrappning av ett pågpående ordkrig och under månader har regeringen uttalat sig om USAs inblandning i de politiska kriserna i landet.

BOL TV; där det händer när det händer

UNITEL 19.30:

(Musik, ungefär som när Frodo och Gandalf springer över bron i Moria i Sagan om ringen)

3 INSTITUTIONER TAGNA!!!! (fet röd text, ungdomar sparkar på låsta dörrar)

IMPUESTOS NACIONALES (Fet röd text, ungdomarna knäcker porten och springer in och förstör, hjältemodig kameraman hänger över deras axlar)

EN JEEP MOT INRA (FET röd text, någon kör in en mindre jeep i INRAs dörr)

POLISEN RETIRERAR (triumfant röd text, det här är alltså oppositionens tvkanal, ungdomar kastar smällare på poliser som svarar med tårgas, och sedan drar sig tillbaka)

DE PÅVERKADE (Fet röd text, barn i slow motion springer med näsdukar över munnarna, musiken ändras till sorgefullt)

DE SKADADE (fet röd text, några bråkstakar som ätit för mycket tårgas och har blåmärken bärs bort av sina kamrater)

HANDIKAPPADE BLIR GASADE (Fet röd text, folk i rullstol flyr gasmolnen)

DE KÄMPAR FÖR OLJESKATTEN (Fet röd text, vi får se våra vandalhjältar trimuferar, bränna däck, spöa polisre och annat)

BolTV är heeeelt sjuk. På andra sidan fick vi dock se betydligare obehagligare bilder när arga mobbar spöade militärer som beslutat sig för att inte försvara sig blodiga medans andra stal deras vapen.

Situationen förvärras

Proxybråket om vilken procentsats som på olje- och gasskatten som ska gå till departementen håller på att urarta. I fyra departement intar man och ockuperar statliga institutioner för fullt. Även de som skyddas av militär och polis. Flygplatserna i några departement har ockuperats och slagsmål mellan autonomisupportrar och polis har förvärrats. Regeringen säger att man inte kommer svara med våld, men högste militärchefen tillade att det finns en gräns.
I några departement har man förklarat att man nu är autonoma och icke-beroende av centralregeringen. Stora delar av landet är blockerade (26 vägblockader igår) och tillförseln av livsmedel och bränsle har strypts på många ställen, ironiskt nog i samma departement som protesterar och inte i La Paz. Grupper som stödjer regeringen mobiliserar sig för att omringa huvudorterna i alla "autonoma" departement. En blockad är lite som en medletida belägring fast utan katapulter. Som ni säkert förstår så är situationen extremt osäker och vi är ganska oroliga för vart det här ska leda. Omröstningen om konstitutionen är nu uppskjuten till 25 januari preliminärt i alla fall (=bra) och måste först drivas igenom i kongressen där regeringspartiet MAS inte har majoritet, så därför planerar deras stödtrupper att omringa kongressen så inga oppositionspartier kan komma in och rösta emot, när väl datumet för att driva igenom den lag som krävs närmar sig (beprövad taktik). Det finns ingen dialog och det lättaste sättet att få slut på de nuvarande protesterna är att ge sig på skattefrågan, men det löser inte den större konflikten med konstitutionen där man nu tagit ett steg närmare slutstrid (hoppas att det blir fredlig sådan) och innefattar en stor prestigeförlust för en regering som nyss bekräftats med 67% i misstroendevotumet mot den.

Det är MYCKET snack om våldslösningar, och alldeles för lite dialoginitiativ (positionerna helt låsta). La Paz är dock lugnt. Vi skulle egentligen åkt till Peru, men dels blockerades vägen av andra skäl (det här är inte den enda konflikten) och dels är situationen lite för osäker för att man egentligen ska vilja lämna landet just nu.

Bolivia i konflikt

Mycket konfliktpsotande men det är ju det som händer här i landet (dock inte i La Paz). Efter det omtalade valet som alla vann men ändå förlorade har "påtryckningsmetoderna" (som man brukar kalla hungerstrejker, blockader etc) ökat igen. Vägar i de östra delarna av landet är blockerade av grupper tillhörandes autonomi-rörelsen samtidigt som regeringens stödtrupper (bondeförbund, fackföreningar och andra) har ryckt ut för att avblockera vägarna. på flera håll i landet är det sammanstötningar mellan dessa grupper, och landet skakades i helgen av bilder på hur militanta autonomigrupper misshandlade indiankvinnor på gatorna i La Paz, av anledningen att de är indianer. I Beni (djungel och savannområden i nord och öst) försökte dessa grupper också inta och förstöra statliga institutioners byggnader, vilket ledde till sammanstötningar med polisen. Höga företrädare för autonomirörelsen har sagt att man försöker slänga ut presidentens represenat i regionen, samt att man vill ha bort militärchefen. I den hä regionen hindrade man också, genom att ockupera all flygfält, Evo Morales att landa. Till slut fick han flyga till Brasilien för att tank om för att kunna ta sig hem till La Paz.

Presidenten, som för närvarande tourar kompisstaten Iran, har med dekret utlyst nya folkomröstningar i december. Den här gången för att bl a anta det nya konstitutionsförslaget. Flera ledare för oppositionen har sagt att detta innebär ett upprop för inbördeskrig. Men det är mest snack just nu. Det är dessutom inte klart om preseidentens agerande har stöd i lagen eller ej och den nationella valdomstolen har uttalat sig mot folkomröstningen än så länge.

Den internationella konfliktbevakningsorganisationen International Crisis Group, ICG (http://www.crisisgroup.com/), har Bolivia på sin lista, tillsammans med 12 andra länder, över konflikter som förvärrats den senaste månaden. Så så är det här.