Leopoldo Fernandez gripen

Prefekten i Pando, Leopoldo Fernandez, grpes idag av militär i Cobija. Pando är den region där fredagens stridigheter med minst 15 döda ägde rum, och många inklusive regeringen håller Fernandez som direkt ansvarig för fredagens mord. Flera ministrar har till och med uttalat sig och sagt att han kommer få 30 år i fängelse så det blir säkert en rättvis rättegång. Fernandez har ett mörkt förflutet och var bl a Ministro de Gobierno under Sanchez de Lozada, som också slutade sin tid i folkets tjänst med våldsamma stridigheter (gaskriget 2003) och ett stort antal döda.
Frågar man mina samarbetspartners så är det ett välkänt Modus Operandi för honom, och de tror att meningen nog inte var att så många skulle dö, utan att ett par dödsoffer skulle skrämma resten till lydnad. Men detta är en sedan länge överspelad taktik i Bolivia, inte minst bevisat i just gaskriget 2003.

Det finns ett visst avståndstagande från honom från andra på samma sida och kanske har de andra prefekterna gått med på en deal som innebär att de säljer ut Leopoldo Fernandez och räddar sina egna skinn?

Dialogen fortgår och frågan man nu måste ställa sig är om oppositionssidan ínsett att de har ingens stöd, och i så fall vad deras taktik. Kanske rädda sig själv. Det skulle kanske vara ett billigt pris för regeringen som med avhållsamhet från våld lyckats framställa sig som den goda sidan i skarp kontrast till en våldsbenägen opposition. I stort sett hela internationella samfundet har proklamerat sitt fördömmande av våldet och sitt stöd till den demokratiska processen i Bolivia. Uppenbarligen har något i oppositionens planer gått fel. Det snackas om att tanken var att militären skulle göra statskupp, men att detta av någon anledning gick i stöpet. Om så var fallet så kanske det var på grund av omvärldens tryck?

Någon kommer garanterat att få stå till svars för inte bara händelserna i Pando men även i de andra regionerna. Men kommer prefekterna, som haft mycket stor hand i senaste tidens händelser, kunna förhandla sig fria medans de som stått lägre ner i kedjan åker dit?
Och kommer man ge upp sina fundamentala krav på att slopa den nya konstitutionen etc? Hur splittrad har egentligen oppositionen blivit av våldet i Pando?
I Chaco (olja och gränsövergångar söder och österut) har man inte gett upp blockaderna under dialogens gång och hur stor kontroll har olika politiska företrädare över olika grupper i konflikten?