Ledaren för Comite Civico Pro Santa Cruz gripen

Undangömt långt back i en av de större dagstidningarna skymtades en solglasögonprydd Branko Marinkovic, ledare för Comite Civico Pro Santa Cruz, mellan två maskerade poliser. En nagel i ögat för regeringen under en lång tid och numera en av NEJ-kamapnjens största affischnamn är nu gripen för att ha medverkat eller planerat bombdådet mot en gasledningen under septemberkrisen. Valkampanj eller legitim rättsåtgärd? Branko Marinkovic är väl knappast Guds bästa barn, tvärtom, men att i det här läget gå in och gripa honom är egentligen en bomb, eller?
Man har också annonserat att det kan bli aktuellt med rättsliga påföljder för fler av septemberkrisens huvudrollsinnehavare. Åtalsfrihet lovades ju i samband med dialogen som följde krisen, men den dealen verkar avblåst nu när de regionala ledarna återigen har tagit en motståndsposition.

I sin årliga utvärdering med kokaodlarna i Chapare riktade Evo kritik mot att det är för mycket illegal koka och narkotikahandel i Chapare. Bönderna höll med och lovade ökad social kontroll.

I övrigt ser jag fram emot filmen om Che Guevarra med Benicio del Toro i rollen som den sluddrande revolutionären. Del två, med premiär i mars, lovar att sätta Bolivia på duken igen. Den handlar om Che´s sista år baserat på dagboken från Bolivia. Mitt tillfälliga hemland är efter lång väntan återigen aktuell med en film om en legendars död på främmande jord (kommer ni ihåg Butch Cassidy och Sundance Kid: "Lets go some place like Bolivia".), och detta bara ett par månader efter att den bolivianska polisen strålade i Quantum of Solace. Jag tror Bollywood har fått en ny innebörd.

Tayrona

Jag i djungeln

Karin på Playa Cristal, Västra Tayrona.

Arrecifes

Cotton-topped tamarin [Sanguinis Oedipus], mindre än 1000 finns kvar i det vilda.

Colombia del 2

På kullen ligger elva små hyddor -ecohabs

Efter att ha blivit kroppsvisiterad ända ner i boxershortsen av nitiska knarkpoliser blev vi insläppta i nationalparken Tayrona. Det är ett djungelområde utanför Santa Marta som är mest känt för sina stränder - som säkerligen har tagit död på ett par hundra människor, för strömmarna är så starka. Men det finns även ställen att bada på. Det finns väldigt få vägar och lite infrastruktur, så för att ta sig mellan olika stränder så var man tvungen att vandra på små djungelstigar eller hyra en häst. Och antingen bor man basic i hängmatta eller i tält eller lyxigt i stil som vi för en gångs skull gjorde. Riktigt trevligt ställe, och istället för att göra en massa jobbiga saker låg jag mest i en hängmatta och läste.

Vid ett tillfälle så dök det upp några små apor av släktet sanguinus oedipus, mer kända som cotton-top tamarin, upp på min terass. Ganska kul, det finns färre än 1000 kvar i det fria och de anses vara på gränsen till utrotade. Man tror att det bara är i norra Colombia de finns kvar. Tayrona är också riktigt bra för snorkling, men det blev bara en dag med det för en kraftig storm piskade upp havet och det blev ganska farligt. Tayrona måste bara rekommenderas.

Bilder från Colombia

Pedro Heredia, Cartagenas grundare.

Cartagena från stadsmuren

Många pirater plundrade Cartagena - Karin med en av dem?

Fisk med kokosris och friterade bananer

Cartagenas osmakliga juldekorationer

Isla del Pirata

Colombia

Gatudans i Cartagena

Knappt en vecka har gått sen vi kom hem från Colombia och plötsligt känns det längesen. Men man kan ju leva på minnena för det var helt fantastiskt. Vi började i Bogota, vars rykte för ett antal år sen skulle skrämma livet av varje svensk, men som nu städats upp alldeles extra. Jämför man Pretoria och Bogota så är man inte ens på samma kontinent. Tom Lima känns i alla fall farligare. Men mer än utposterade militärer lite här och var och en taxichaffis som deltagit i Bloque de Busqueda på 90-talet (specialstyrkan som jagade den extremt våldsamme men i vissa områden folkkäre knarkungen Pablo Escobar, el Padrino) kom vi inte legendonsusade knarkkungar eller gerillakidnappningar. Istället bjöd Bogota på trevliga människor, god mat och en någorlunda upputsad kolonial kärna. Botero-museet besöktes (han med de tjock tanterna ni vet) och vi tog en tur upp till Monserrat-kyrkan på berget ovanför.
Sedan åkte vi till Cartagena, eller rättare sagt det Miami-insipirerade höghusområdet Bocagrande. Det var Sida-konferens, vi bodde på modernt höghushotell och förutom poolbaren på 22:a våningen så var det sådär. Ingen bar start för Karibiens pärla alltså. Jag gjorde lite utflykter på dagarna när Karin jobbade och sedan åkte vi med gamla Boliviavännerna Ola och Nilla ut till Islas del Rosario , ett pärlband av öar i kristallklart vatten från vilken Fritidsresor-katalog som helst. Vi snorklade, åt hummer, låg i hängmattan, åt grillad fisk med kokosris (faktiskt varje dag när vi inte åt hummer) och gottade oss åt historierna om att Shakira och ...igen Pablo Escobar hade/haft hus på öarna utanför. När vi kom tillbaka till Cartagena visade sig staden från sin finaste koloniala sida. Överallt mysiga torg, perfekt temperatur och koloniala gator, med afrikansk dans, trummor, men också en del störiga gatuförsäljare. Det var här som Gabriel Garcia Marquez "Kärlek i Kolerans tid utspelade sig".
När Olla och Nilla åkte hem till honduras fortsatte jag till Santa Marta, mest känt för att vara dödsplats för den store befriaren Simon Bolivar, och om jag ska vara ärlig ingen höjdarstad. Men vi hade istället siktet inställt på Parque Nacional Tayrona, en djungelnationalpark vid kusten som skulle ha fantsatiska stränder (i del 2 för nu hinner jag inte skriva mer).

Kampanjen för "Nej" till konstitutionen har börjat...

...och den här gången har nog oppositionen ett övertag i valkampanjen, eller?

För vad annars ska man säga om idéen att skapa landets största tröja som det står nej på. Den ska vara gjord av nio bitar som symboliserar de nio departamenten, vara 70 meter bred och 65 m lång. "Vi ska visa för landet och världen att vi har Bolivias största tröja: tröjan för Nej till MAS konstitution", förklarar Monica Fuentes, ansvarig för den operativa delen av kampanjen, för La Razon. Vet inte om det går att se men man har stavat fel på Oruro occh slarvat med La Paz, men man har nog inte så mycket stöd där heller.

Eller är det medvetet? Evo har ju nyligen deklarerat Bolivia som det tredje landet i Sydamerika fritt från analfabetism efter en 33 månader lång kampanj där ca 800 000 personer deltagit. Jag är skeptisk, det räcker att kunna skriva och läsa sitt namn, men annonseringen kommer ju lägligt i valkampanjen. Och fortsättningsprogrammet "Jag kan visst fortsätta" står ju också i startgroparna. En beundransvärd insats såklart, men det fick en lite för politisk valkampanjsklang i mina öron.

Jag funderar också på om Bolivia kan sin nutidshistoria. De senaste åren har alltid lågländerna varit översvämmade just i den period när man ska hålla sin folkomröstning (25:e januari). Förra årets katastroftillstånd påverkade fler människor än som deltagit i alfabetiseringsprogrammet "Yo sí Puedo". Men kanske är vädergudarna på förändringens sida i år.

Andra notiser är våldsamma protester mot ett presidentdekret som förbjuder import av bilar äldre än fem år. I sammanstötningar med polisen dog en person.

Evo och pressen har också legat i öppet krig efter att pressen tappat tålamodet med presidenten efter en offentlig förolämpling av en av kårens medlemmar. Enligt media är det bara det senaste av en lång rad övergrepp och påhopp mot pressen som landets ledare gjort sig skyldig till.

"Corte por no haber pagado"

...brukar det stå allt som oftast på lappar som överlämnas eller skjuts in under dörren av arga elbolag, telefonbolag eller som nu vattenbolag. Vattnet är värst när de skär av. Det är andra gången, tror elen har hänt en gång och telefonen i olika omgångar. De är ganska militanta och avstängningsmetodiken säger en del om problemet med att folk inte betalar här. Betalar man inte sin månadsavgift i lägenheten hamnar man på en skamlista i hissen, och då ser man att det är väldigt, välddigt vanligt.

Men, inget problem utan råd. Idag kom Karins kollega med några tänger och slkruvade på vattnet igen, när elen gick kom hyrsevärden occh drog tillbaka reglaget (som satt utanför vår dörr). Vet inte hur man sätter på telefonen igen men dte kanske finns något knep.

Och nej, det är inte jag och Karin som underlåtit att betala och jo, betalningen är nu gjord.

Back in LaP

Tillbaka från Colombia. Eftersom jag fått mitt första uppdrag som konsult ska jag nu börja jobba igen. Men det kommer lite bilder och annat från Colombia senare. Håll till godo med den här pelikanen och de här små ödlorna så länge.

Knarkrutten till Bogota

Det finns en del flygrutter som alltid verkar misstänkta i lagens ögon. Att åka från Afghanistan via Turkiet och Europa kan verka supsekt. Ett flyg från den gyllene triangeln med en stor ryggsäck på ryggen gör att polisen lyfter på ögonbrynen och hundar står redo att sniffa.

Och så har vi Bolivia-Lima-Amsterdam-Köpenhamn. Givetvis stod polisen redo vid incheckningsdisken i lima och frågade varför jag bara varit i Lima en dag och ville veta allt om mig. Nu ska jag göra samma sak igen fast till Bogota i Colombia. En hundring på att jag kommer bli intervjuad.

Förresten så ligger det nu ett lagförslag i Bolivia att man ska kunna få upp till ett par års fängelse för rattfylla. Dödar man någon när man kör rattfull så ska ett räknas som mord. Någon uttalade sig och sa "Hjälper inte det här så hjälper inget". Det var piskan, var är nu moroten?

Lite bilder

Karin på marknaden

Såg Bond-filmen. Var inte imponerad. Man går inte barbröstad i La Paz (stadsscenerna inspelade i Panama). Det ser mer ut så här...

Apthapi med Chasqui i El Alto

Barn i El Alto

Det var länge sedan som jag skrev något om min vardag och den som väntat får vänta lite längre. Jag lovar att skriva lite mer efter semestern samt börja den politiska bevakningen igen. Men här kommer lite bilder i alla fall från La Paz.

Och nu var jag tillbaka

Ja, då var man tillbaka i Lappen igen. Känns bra... om man bortser från den oundvikliga värk en gammal gubbe får av att vara invikt i en sardinburk i ett dygn.
Sverigebesökets mål blev uppfyllda till 75%, det får man vara nöjd med när man hade en sådan diger agenda att klara av. Hann med Karlstad, Ö-vik, Stockholm, Malmlö, Helsingborg och Höganäs på 2,5 vecka. Drog lite i framtidsplaner, repatrierade mig till svenska myndigheters ömsinta vård, avslutade mitt uppdrag för Svalorna och fick kritik för att jag hädade (kritiserade Bolivias regerings agerande under vissa omständigheter -ajabaja).
Och så hann jag spöa Jens i fotbollsspel (ok, han vann mest, men jag vann sist).

Nu ska jag alltså vara en fri och ledig man är det tänkt. Tänker fira det med att åka två veckor till Colombia nästa fredag, så tills vidare är det www.olaibolivia.blogspot.com som sköter mediabevakningen.

Till Sverige

Efter sista dagen på jobbet idag är jag nu på väg hem till Sverige för att avsluta på riktigt. 2,5 vecka av kall novemberkyla innan vårvärme i La Paz och Colombiansk karibienkust väntar.

Folkmobiliseringar = uttryck för folklig vilja?

Pratade min hårfrisörska häromdagen. Hon bor i El Alto, så jag passade på att fråga lite om hon var med i marschen härom veckan. Det var hon inte, men familjen hade skickat två systrar för den som inte skickar åtminstonde en familjemedlem får inget intyg av lokala ledare (grannskapskommiteer t ex) och får man inget intyg då får man (i hennes distrikt) 200 bolivianos i böter (ca 1/3 minimilön) och betalar man inte den får man antingen sitt hus stenat, blir utesluten för inkoppling till gas- eller vattennät, eller bara socialt utfrusen.
Har man ett marknadsstånd kan man förlora det. Det är iofs inget nytt, men tänkte bara påminna alla som tror att varenda marsch, mobilisering etc i Bolivia är av egen fri och folkig vilja.
Demokrati i Bolivia (oavsett sida) handlar inte om fritt val och lika rättigheter, utan om hur man tvingar sig till största möjliga folkmobilisering (kom en bra seminariebok om det härom månaden förresten). Oavsett om 98% i marschen var överens med målet så diskrediteras den liksom alla "folkliga" mobiliseringar, återigen på båda sidor, av fulspelet bakom.

Plaza Murillo

Folk på Pedro Murillo, protorevolutionär och martyr

Förväntansfulla åskådare

Tupaj Katari, ursprungsfolksrörelsens främsta hjälte

"Evo amigo, el pueblo está contigo"

Evito och Alvarito (för dagen i en inte så snygg hatt)

(Evo vår vän, folket är med dig) ...skanderade folkmassorna som marscherat i en vecka och iigår anlände till La Paz, när Evo skrev på den nya lagen som garanterar folkomröstningen om den nya konstitutionen den 25:e januari.

Yours truely råkade befinna sig på Plaza Murillo. Varsågoda!

politisk uppgörelse

Kongressen har nu gått med på (igår) att rösta igeom lagförslaget som möjliggör en folkomröstning om den nya konstitutionen. Detta efter intensiva förhandlingar mellan alla opolitiska partier. T o m högerpartiet Podemos gick tills lut med på uppgörelsen, även om deras ledamöter från Santa Cruz och Chuquisaca röstar emot. Uppgörelsen kom efter att man gått med på att ändra ca 100 artiklar i konstitutionsförslaget, bl a kommer nyval utlysas och Evo Morales kommer bara att kunan väljas för en period (fram till 2014). Nytt datum för folkomröstning blir den 25:e jan och i december nästa år är det tänkt att nyval ska hållas.
Huruvida detta kommer accepteras i Santa Cruz och Sucre, hur situationen blir om ja vinner respektive om folkomröstningen röstas ner är svårt att säga. Vi får helt enkelt vänta och se. Just nu är det en seger för dem som tror på dialog och inte våld.

El Alto på marsch

En förtrupp till den numera kända marschen som kräver godkännande av den nya konstitutionen kommer i eftermiddag att ta sig ner från El Alto. Det handlar bl a om FEJUVE -eller den övergripande sammanslutningen för El Altos grannskapskomiteer. Målet är att omringa kongressen (och därmed var det på agendan igen...) och framtvinga ett fördelaktigt resultat i frågan om lagen som möjliggör en folkomröstning om den nya konstitutionen i denna instans. Det låter ju inte som några granskapskomiteer i en fattig vindpinad stad på högplatån skulle kunna betyda så mycket men faktum är att El Alto och Fejuve var huvudaktörer i Gaskriget 2003 som ledde till den dåvarande presidenten Sanchez de Lozadas avgång och flykt. Traditionen är gammal stlt gruvarbetarstil och jag brukar förklara kampglöden i El Alto som Bolivias Soweto (för er som är med hemma på den sydafrikanska historian). Och med tanke på att mobiliseringsfömågan är enormt stark (ibland med tvång) så lär denna förtrupp nog kunna matcha den riktiga marschen i antal.

Det är alltså många bud fram och tillbaka
-Nu ska vi rösta vs. mot att nu ska vi inte rösta
-Nu ska vi inte omringa kongressen vs. Nu ska vi slå en järnring runt densamma
-Vår marsch ska anlända den 15:e vs. nu ska den anlända den 20:e

Sista ordet är uppenbarligen inte sagt. Men kanske ska man inte vandra runt i centrum för mycket om förslaget röstas ner i helgen. Och inte om det röstas igenom heller för då ska det firas är det sagt (Gruvarbetare=96% sprit och dynamit).

Kongressbeslutet uppskjutet

Alltmedan ett par tusen personer marscherar mot La Paz för att kräva att den nya konstitutionen så småningom ska godkännas var det tänkt att kongressen skulle rösta om lagen som möjliggör en folkomröstning. Tonen har varit halvhård i veckan och regeringen har klargjort att lagen ska igenom, helst genom omvända oppositions medlemmar. Idag sköt dock Evos vicepresident Alvaro Garcia Linera upp röstsessionen till på lördag (först sades fredag) för att ge en möjlig överenskommelse en sista chansen, med antydningen att det är bättre att godkänna lagen innan "100-200 tusen personer marscherar in i La Paz centrum". Måndag är det datum marcshen förväntas anlända då följd av stora mängder folk från områdena runt La Paz.

I övrigt kan man konstatera att Bolivias fotbollslag slarvade bort en 2-0 ledning mot ett extremt nöjt Uruguay i tisdagens VM-kval (2-2). Folk svor lite och skakade på huvudet, men var fem minuter senare inte särskilt ledsna över det. Vanan att strula till det på fotbollsplanen är väl inkörd. Inget VM för Bolivia kan man nog ganska säkert säga. Men den 31/3 kommer Argentina på besök och det kan ju bli skoj.

Vandrande pinne
Nattfåglarna (extremt hårt jobb bakom bilden)
Kajmanöga
Bladverk får representera djungeln

Chapare

Familjen Ödquist

Karins föräldrar är på besök. Tanken var att åka till Santa Cruz, men efter den senaste tidens oroligheter hade vi redan bestämt oss för att ta något mindre konfliktfyllt och närmre hemma. Rurrenabaque alltså. På randen av en av Bolivias mest förtjusande regnskogsnationalparker är den lilla svettiga staden ett klart turistmål. Pittoreska småflyg transiterar vad som måste vara en av världens mest dramatiska flygrutter (höga berg till ångande djungler på 45 min) och flygplatsen är som hämtad ur en Indiana Jones film.
Tyvärr är det därmed också osäkert om man kommer fram i tid eller inte. Så fort det regnar lite natten innan så blir landningsbanan obrukbar och detta innebar att man sköt upp vårt flyg hela tiden. Till slut var vi tvugna att åka nån annanstans. Amaszonas (flygbolaget) verkade förvånade att vi inte ville vänta. Vi flög istället till Cochabamba (2500 m höjd, asfalterad landningsbana, kanske t o m kontrolltorn?) och tog den vackra bergsvägen ner till chapare-djun geln på 300m. Några dagar på ett djungelhotell som gav en säkert 10 rätter att välja på varje dag (grillad fisk med ris och pommes frites, grillad kyckling med ris och pommes frites, friterad kyckling med ris och pommes frites, ”gyllene” kyckling med ris och pommes frites, omelette med ris och pommes frites, en stek med kött och pommes frites osv) och en övermänsklig värme, men även behagliga kvällar, djungelpromenader, fladdermöss och några halvblinda, kraxande nattfåglar (låter ju inte så kul, men det var det). Av den legendariska koka- och kokainproduktionen såg vi inte mycket i vad Ola kallade ”Bolivias” Christiania. Inte ens en blokad. Väldigt obolligt och inte ens den sunkiga minibussen och vår privatschaufförs otröttliga förkärlek till Kjarkaslåten ”Tu no estabas” (ca 100 ggr och i stort sett den enda musik vi hörde på tre dagar) kunde ändra det intrycket.

Aporna som underhöll Brad Pitt?

Spindelapa
Nattapa

Capuchinapa
Silkesapa? (squirrel monkey)

Någon gjorde en film om 12 apor (tror inte den hade nåt att göra med apor, men har för mig att Brad Pitt var med). Det sägs för övrigt att Brad Pitt besökte djungellodgen Chalalan i Madidi för några år sedan. Då kanske han såg några av de här som vi fotade under vår resa till Chapare (två vilda och två tama).

Belägringen av kongressen avblåst

De sociala rörelserna har bestämt sig för att avblåsa sin omringning av kongressen (i alla fall för tillfället). Varför detta då? Därför att regeringen tror sig ha samlat ihop tillräckligt med avfällningar från oppositionen för att kunna driva igenom sin lag om folkomröstning. Man behöver 21 ledamöter och har sagt "att man redan talat med 20 st" från olika oppositionspartier som vill stötta regringens förslag.
Och då behöver man ju inte ta till tvångsmetoder och stänga ute oppositionspolitiker och riskera dålig press. Detta lär reta gallfeber på särskilt PODEMOS (det viktigaste högerpartiet) som hela tiden hävdat att man inte kommer låta lagen gå igenom om man inte får igenom sina krav och att man har kontroll på sitt parti. Samtidigt har man från regeringens sida visat viss vilja att fortsätta diskussionerna om lagförslaget med viljan att detta ska antas i konsenus (regeringen hade ju som mål med dialogen att få till en överenskommelse med oppositionen om att dessa skulle backa förslaget om kallelse till folkomröstning om det nya konstitutionsförslaget).
Nu ska jag gå på semester olch åka till Chapare några dagar.

Berömd video från Pando fejkad

Den numera berömda reklamspoten från Bolivias regeringskansli om hämdelserna i Pando, där man ser bönder fly över floden Tahuamanu medans skottsalvorna viner i bakgrunden, och som åtföljs av en bild på prefekten Leopoldo Fernandez och texten ”Fernandez måste betala”, har avslöjats som en förfalskning.
Media har jämfört ljudspår och bilder från ursprungliga tagningar och kommit fram till att de kommer från olika händelser och tidpunkter. Olika källor har också kommenterat att vattennivån i den flod där tagningen påstås härstamma från är mycket lägre i september och att floden i filmen därför är en annan. En hög militär har kommenterat att filmen är misstänkt lik en militärövning tidigare i år. Ljudet motsvarar dessutom inte de vapen som användes i masskern utan snarare de karbiner med grövre kaliber som används av marinen.
Även om de flesta nu är överens om att filmen är en förfalskning så dementerar regeringen detta. Hursomhelst så talar det för att regeringen nu skjutit sig rejält i propgandafoten och att den massaker som faktiskt hände nu blir poltisk ammunition för de delar av oppositionen som hela tiden hävdat att regeringen cyniskt planerat masskern för att främja sin egen agenda.
Samtidigt ger det här obehagliga signaler om regeringens syn på media, kommunikation, rättvisa, och demokrati. Frågan är vem som är ansvarig och hur högt det sträccker sig? Eller är det bara ett olycksfall i arbetet från en övertänd regeringsarbetare i samma ton som hackerskandalen inom FP i Sverige?

Den ursprungliga filmen från den statliga tv-kanalen kan ses här:
http://es.youtube.com/watch?v=jHXJgsD04-g

Frusen dialog

Nu har prefekterna lagt dialogen på is. Orsaken är att regeringsstyrkor gripit en José Vaca i en uppmärksammad operation där maskerade män grep ett antal män i Tarija som misstänks för inblandning i sprängningen av en gas-pipeline under oroligheterna i spetember. Tre andra män släpptes när den lokala polisen stoppade två bilar med maskerade män som misstänktes för vad som såg ut som en kidnappning. Tydligen identifierade sig männen som agenter för motsvarande inrikesministeriet, vilket avsläjade operationen som ett extraordinärt gripande av vad som av regeringen anser vara kriminella. Vaca fördes sen till regeringens högsäte i La Paz där han överlämnades till rättsväsendet.
Och här kommer kruxet: Prefekterna anser att gripandet bryter mot den artikel i det ursprungliga ramavtalet för dialogen som säger att ledare för "medborgarrörelser" inte skulle kunna beläggas med rättsliga påföljder. Därför bryter man dialogen. Under de senaste dagarna har också personer som gripits under undantagstillståndet trätt fram och berättat om förnedrande behandling.

Dialogen är därmed återigen i fara och frågan är nu hur det står till med tålamodet hos olika aktörer. Vi börjar också närma oss det potentiella riskdatumet 15:e oktober då det ska bestämmas om folkomröstaningens vara eller icke-vara i kongressen. I La Paz kan vi räkna med marscher och ev problem i centrum när de sociala rörelserna gör sak av sitt löfte att omringa kongressen.

Joven amoroso

Den kärlekskranke ynglingen... Courtesy Ola

Bilder från Chojasivi

Segel
Ridande doktorn?

Bybo, tillika guide
Soluppgång över den heliga sjön
Byidyll (när man slipper dricka korn-juicen)

Chojasivi

Medans bråket om konstitutionens vara eller vara fortsätter - marscher till La Paz för att tvinga igenom kongressens godkännande av omröstningslagen i oktober - så åkte ett gäng som inkluderade Karin och mig till en liten by som hette Chojasivi och som enligt uppgift låg vid Titicaca-sjöns rand. Målet var att segla lite under helgen, och så blev det också. Men först efter en minibloqueo av lokala bönder som var sura på smuggling och höjda minibusspriser. Vi mutade oss igenom med lite läskpengar och många glas korn-juice senare befann vi oss på Titicaca-sjöns yta. Inegn hade informerat om att det skulle vara horder av flamingos där, vilket framstod som ett trevligt inslag. Kanske till och med trevligare än den något galna kultur-upplevelse vi bjöds på (väntar på att Ola ska lägga upp filmen, hintar här att det var flaggor, döda fåglar och falska flöjter) eller museet med de trasiga keramiksakerna (inkl. "Lord of the ducks", tydligen berömd lokal keramikavbildning). Färgglada storsegel blandades med vassdungar och fågelskrin. Trevligt.

Paus

Från och med någon gång igår lyfte man blockaderna runt Santa Cruz, men dte handlar bara om en paus i "påtryckningsmetoderna". Om inte prefekterna skriver på avtalet om att stödja en folkomröstning om konstitutionen tills imorgon kommer man åter blockera Santa Cruz på lördag.

Samtidigt hotar högerpartiet PODEMOS (Poder Democratico y Social) att utnyttja sin styrka i kongressen och stjälpa lagförslaget som öppnar för omröstningen, om man inte ser över många fler artiklar i förslaget än vad man annonserat. Det räcker inte att bara revidera autonomiparagaraferna och lämna tillbaka lite oljeskatt hävdar man. Utan PODEMOS stöd blir det helt enkelt ingen folkomröstning, i alla fall inte på laglig väg.
Fortsättning följer...

Dialog med press

Man kan ju tycka att en dialog av den här kalibern ska vara ganska fri från påtryckningsmedel, oavsett vad man tycker om olika sidors agerande. Just nu marcherar tusentals bönder, gruvarbetare och andra (upp till 20 000 sägs det) mot Santa Cruz för demokratins försvar. Man säger att det ska till konkreta resultat av dialogen nu annars ska man marchera in i Santa Cruz och kanske ockupera några rika landägares domäner på vägen.

Marscher är ett prövat medel för påtryckningar, protest och manifestationer i Bolivia och mest färgstarkt brukar vara när gruvarbetarna kommer till La Paz då och då (ibland känns det som en gång i veckan, men egentligen lite mer sällan än så). Ibland vill de bara undvika beskattning, vilket man kan tycka kanske skulle vara ett rimligt krav (att de skulle beskattas), och då flyger dynamitgubbarna på gatorna (mest den billiga och hyfsat ofarliga peruanska sorten dock, men det smäller rätt rejält ändå). Sanningen är den att kan man bara mobilisera nog med folk så blir man en maktfaktor i gatans politik, och detta gäller båda sidor.

Regeringen säger nu också att bara prefekterna skriver på en deal om att de ska godkänna lagen om folkomröstning om den nya konstitutionen så kommer marscherna och blockaderna ställas in. Om ni kommer ihåg när jag skrev om hur man tidigare inringat kongressen för att hindra oppostionspolitiker att utöva sin rösträtt så är detta endast en ny form av belägring, på större skala. I min mening inte okej. När dessutom regeringen säger att blockaderna hävs vid avtalets underskrift betyder ju de att de anser sig ha kontroll över marscherande massor?

Detta väcker så klart ont blod, särskilt i Santa Cruz, där tongångar om försvar mot invaderade och beväpnade bönder börjar gå allt varmare. Marscherande bönder hör inte hemma i Santa Cruz verkar det som, men som en regeringsföreträdare påpekade så ska väl alla medborgare ha rätt att manifestera (fredligt) i alla städer i sitt hemland. Vi får väl se vad som händer, men på torsdag ska det tas ett beslut om det blir intåg till stadens centrum eller ej. Flera på oppositionssidan har sagt att man ska försvara sig om bönderna tar till våldsmetoder. Förhoppningsvis blir det inget eller lugnt, men risken för konfrontation är påtaglig.

På den positiva sidan har man dock kommit närmare en lösning i arbetsgrupperna för oljeskatt och autonomier. Den stora knäckfrågan, och förmodligen det det egentligen handlar om - konstitutionen - förblir olöst tills vidare.

2:a halvlek

Helgens händelser har framförallt handlat om den framväxande dialogen. Smekmånaden är definitivt över och nu ska de tuffa frågorna bearbetas. Savina Cuellar, MAS-delegaten i den konstituerande församlingen, som sedan bytte sida och blev vald till prefekt i Chuquisaca, lämnade förhandlingar med kravet att frågan om hvudstaden (alltså att alla "statsmakterna" ska flyttas till Sucre, presidentmakten och parlamentet) ska debatteras också. Det var just denna fråga som började allt eländet för den konstituerande församlingen och så småningom ledde till att man stängde in sig i en militärförläggning medans kravallerna rasade på gatorna i Sucre. Nu ställs det alltså krav på denna fråga igen. Prefekterna å sin sida säger att vi kan gärna stödja omröstningen av den nya konstitutionen om bara full autonomi hamnar i texten. Vad detta innebär är svårt att veta. Alla punkter i departamentens egna "autonoma stadgar"? Man har också sagt i Santa Cruz att man aldrig kommer acceptera inskränkningar i hur mycket land man får äga (i den nya konstitutionen ska det nämligen väljas mellan 5 000 Ha eller 10 000 Ha enligt regeringens förslag).

På andra sidan så fortsätter bondeförbund, fackföreningar, och ursprungsorganisationer att tajta till sin blockad runt Santa Cruz. Nu är det alltså dags för andra sidan att sätta press på prefekterna. Officiellt heter det att det är ett försvar av demokratin och att syftet så småningom ska vara att manifestera strykan inne i Santa Cruz centrum (på fredlig väg säger man). Det verkar dock florera en hel del uppfattningar om mobiliseringens verkliga mål och olika grupper har kanske även sina egna mål. Många säger att det här kommer hålla på tills man verkligen ser konkreta resultat i dialogen. Dialogen ser därför ut att bli svår, och återigen så är det väldigt få som vill tumma på sina initiala krav. I ett så pass polariserat politiskt klimat kan man undra om det blir något konkret av det eller om man mest skjuter upp landets problem på framtiden.

Spänt lugn i Bolivia, eller?

Dialogen mellan stridande sidor i Bolivia ska nu börja efter vissa förseningar. Staden Cochabamba, ett mellanting mellan hög- och lågland som denna gång inte heller varit så inblandade i konflikterna (istället för att vandalisera valde man att ordna danser på sitt torg under några av konfliktens värsta dagar). Nåt tusental bönder och ursprungsfolk har också valt att ta sig till Cochabamba för att "övervaka" processen, och blir man inte nöjd är det lättare att ansluta sig till den redan stora marsch som trots dialogavtalet är på väg till Santa Cruz för att "ta tillbaka ockuperade institutioner".
På vägen blockerar man så klart allt och alla. Flera olika grupper verkar också missnöjda med att nuvarande deal innebär att Ruben Costas, prefekt i Santa Cruz, sitter kvar. I Plan tres mil, en fattig förstad till Santa Cruz, och notorisk motståndare till Costas kräver man hans avgång inom 48 timmar. Så Santa Cruz ser ut att få ta ytterligare en omgång med blockader och konflikter, om än mindre intensiva. Men det hela får en återigen att ställa frågan hur mycket kontroll regeringen har över sina meningsfränder och hur nöjda dessa egentligen är med dialogen?

Det belyser också hur skör den temporära freden är. Allt hänger nu på dialogen. Jag tror också att det internationella stödet och trycket har spelat en avgörande roll för att få oppositionen till förhandlingsbordet. Det måste ju vara smärtsamt uppenbart att om de hade vissa sympatier för en del av sina krav så har dessa för länge sedan försvunnit genom användandet av våldsmetoder.

Idag kommer också åtal om mord väckas mot Leopoldo Fernandez. Folket har redan dömt honom och skulle man fått tag på honom i El Alto (folk försökte när han anlände) så hade han garnterat blivit lynchad enligt gammal god Alteño-sed. Som tidigare nämnts så har regeringen också dömt honom, så nu ytterst är väl att se hur opartiskt rättssytemet egentligen.
På den statliga tv-kanalen kör man bilder på folk som flyr simmandes över en flod, medans man på den ganska taskiga videon hör återkommande skott, följt av texten "Jagade som djur", och en liten logga "Ministerio de presidencia".

Bolivia förhandlar fram avtal för nationell dialog

Leopoldos gripande just när man skulle skriva på avtalet som blir ramen för dialog kom kanske lite olägligt. Mario Cossio markerade genom att snabbt ge sig av till Santa Cruz och det såg mörkt ut för dialogen. Efter överläggningar med Ruben Costas, som verkar vilja ha en deal hyfsat snabbt (för att rädda ExpoCruz, den stora showcasemässan i staden?) kom man dock fram till att skriva på. Avtalet innebär bland annat att alla tagna institutioner ska lämnas tillbaka, att man ska försöka "pacificera" landet, och att man ska diskutera olje- och gasskatter, regional autonomi, och i en eftergift från regeringen verkar det som - konstitutionen.

Dialog, som så många gånger förr i Bolivia, är dock inget säkert kort. Sidorna står extremt långt ifrån varandra och flera rundor av dialog har brutit samman innan under de senaste åren.

Förresten... i det finstilta kom också det som jag spekulerade i igår:

"No impulsar acciones judiciales que tengan connotación política contra dirigentes cívicos, sociales y autoridades de los departamentos movilizados que hayan actuado por las reivindicaciones departamentales y sociales que precedieron a este Acuerdo"

Alltså inga juridiska processor mot medborgarkommitteledare (såsom Branko Marinkovic), ledare för sociala rörelser och departementala myndigheter (såsom Ruben Costas etc) - och här kommer det fina - som har agerat för regionala och sociala anspråk (Reivindiaciones har lite av konnotationen "anspråk mot orättvisor" och använda flitigt i Bolivia) före avtalets underskrift.

Leopoldo är dock såld, för mörda folk kan nog knappast räknas som kamp för rättmätiga krav, om han nu finns skyldig. Men tydligen i en politisk kompromiss kan plundring, misshandel och vandalism av statlig egendom räknas dit. Grattis Don Costas! Eftersom Leopoldo också greps med pretexten att ha brutit mot undantagstillståndet kan han nu hållas i förvar mycket längre än om han gripits med stöd av brottsbalken. Evo själv säger att nu ska det inledas en undersökning om - håll i hatten - folkmord (annat bolivianskt favorituttryck).


- Pressfrihet?

Ett par försök att inta tv-stationer (regeringssuppoprters mot högermedia i La Paz) misslyckades efter att polisen skjutit tårgas mot protestanterna. Det har också varit fler attacker på media i hela landet. Innan nuvarande kris bröt ut hade 120 attacker på media registrerats under året, och sedan dess har det rapporterats flitigt om övergrepp. Media är väldigt tenditiös och många blir attackerade av rivaliserande sidor. Bolivia lär alltså ha försämrat sin 68:e plats för pressfrihet från 2007 i "Reporters without borders" årliga index.

Leopoldo Fernandez gripen

Prefekten i Pando, Leopoldo Fernandez, grpes idag av militär i Cobija. Pando är den region där fredagens stridigheter med minst 15 döda ägde rum, och många inklusive regeringen håller Fernandez som direkt ansvarig för fredagens mord. Flera ministrar har till och med uttalat sig och sagt att han kommer få 30 år i fängelse så det blir säkert en rättvis rättegång. Fernandez har ett mörkt förflutet och var bl a Ministro de Gobierno under Sanchez de Lozada, som också slutade sin tid i folkets tjänst med våldsamma stridigheter (gaskriget 2003) och ett stort antal döda.
Frågar man mina samarbetspartners så är det ett välkänt Modus Operandi för honom, och de tror att meningen nog inte var att så många skulle dö, utan att ett par dödsoffer skulle skrämma resten till lydnad. Men detta är en sedan länge överspelad taktik i Bolivia, inte minst bevisat i just gaskriget 2003.

Det finns ett visst avståndstagande från honom från andra på samma sida och kanske har de andra prefekterna gått med på en deal som innebär att de säljer ut Leopoldo Fernandez och räddar sina egna skinn?

Dialogen fortgår och frågan man nu måste ställa sig är om oppositionssidan ínsett att de har ingens stöd, och i så fall vad deras taktik. Kanske rädda sig själv. Det skulle kanske vara ett billigt pris för regeringen som med avhållsamhet från våld lyckats framställa sig som den goda sidan i skarp kontrast till en våldsbenägen opposition. I stort sett hela internationella samfundet har proklamerat sitt fördömmande av våldet och sitt stöd till den demokratiska processen i Bolivia. Uppenbarligen har något i oppositionens planer gått fel. Det snackas om att tanken var att militären skulle göra statskupp, men att detta av någon anledning gick i stöpet. Om så var fallet så kanske det var på grund av omvärldens tryck?

Någon kommer garanterat att få stå till svars för inte bara händelserna i Pando men även i de andra regionerna. Men kommer prefekterna, som haft mycket stor hand i senaste tidens händelser, kunna förhandla sig fria medans de som stått lägre ner i kedjan åker dit?
Och kommer man ge upp sina fundamentala krav på att slopa den nya konstitutionen etc? Hur splittrad har egentligen oppositionen blivit av våldet i Pando?
I Chaco (olja och gränsövergångar söder och österut) har man inte gett upp blockaderna under dialogens gång och hur stor kontroll har olika politiska företrädare över olika grupper i konflikten?

Helgens händelser

Helgen började med att regeringen utlyste undantagstillstånd i Pando. Dödssiffran där har stigit till ca 16 med många fler skadade. Militären tog redan på fredagskvällen tillbaka flygplatsen och flög in fler soldater. I en eldstrid med "medborgarkommitteerna" dödades en militär och fler skadades (hörde sen att ytterligare en person avled) i tumultet. Journalister släpps inte längre in i Pando. Undantagstillståndet innebär restriktioner för när man får vara på gatan, fordonstrafik, möten (max tre personer i grupp mellan 00..00-06.00).
Det har också varit en del sammanstötningar mellan regeringsanhängare som började sina egna blockader av Santa Cruz och oppositionsanhängare som försökt avblockera vägarna.

De goda nyheterna är att man börjat dialogera. Prefekten i Tarija, Mario Cossio verkar företräda hela CONALDE (oppositionssidan) och man har kommit fram till en agenda för samtalen. Man har också erbjudit att lyfta blockaderna under samtalen, men regeringen kräver också tillbaka sina tagna institutioner (som t ex i Santa Cruz är runt 30, inte inräknat andra förstörda lokaler för ursprungsfolk etc).

Ordkriget mellan Chavez och framförallt Bolivias armébehälhavare, Luis Trigo, har också eskalerat under helgen. Chavez varnar Bolivias armé för att svika Evo Morales, och om armén skulle få för sig att göra statskupp kommer Venezuela ingripa (andra sydamerikanska länder har också deklarerat att någon statskupp inte kommer tolereras, fast påtryckningar i ett sådant fall skulle vara av diplomatisk karaktär). Man får nog helt enkelt tolka det här som ett rävspel mellan olika sidor, även inom Bolivia. Evos ambassadör i Caracas ger Chavez visst stöd, och underströk att venezolansk inblandning endast kan komma ifråga vid t ex statskupp eller mord på Evo. En varning till den egna arméen alltså?

Luis Trigo å sin sida säger att inga utländska trupper kommer att få beträda boliviansk mark.

Nu har också Philip Goldberg, USAs ambassadör lämnat landet. I sitt sista tal pratade han på bruten spanska (tänk Bush prata spanska ungefär) att det var ett allvarligt misstag att "reducera" de diplomatiska förbindelserna. Det står också klart att Bolivia inte kan vänta sig någon förlängning av ATPDEA-avtalet (ett slags frihandelsavtal egentligen i utbyte mot minskning av koka-arealerna) som direkt och indirekt sysselsätter mellan 10-15 000 männsikor framförallt i El Alto och La Paz. Hårt slag alltså. Även om urtikesminister Choquehuanca tycker att man borde få förlängt avtal eftersom det är två olika saker. Man kan ju undra vem som instruerat regeringen i spelreglerna?
De ekonomiska förlusterna i den senaste krisen är också ofantliga och Bolivias förtroende som t ex pålitlig gasleverantör till grannländerna har nog fått sig en törn.

inbördeskrig?

Är Bolivia på väg mot inbördeskrig?
Det som de flesta analytiker ansåg inte vara troligt börjar nu hamna mer på allas läppar. Nya bedömningar pratar om en utdragen och mer lågintensiv konflikt, som börjar få regionala återverkningar. I solidaritet med Bolivia utvisar Venezuela också USAs ambassadör i landet och Chavez pratar öppet om venezolansk intervention om det blir statskupp eller annan händelse som hotar Evos regering.

I klassisk Che Guevarastil hotar Chavez USA med både ett, två och tre Vietnam för att stoppa USAs inblandning i den "revolution" som pågår. Och därmed har utomstående försökt dra nytta av den bolivianska konflikten för att främja sina egna politiska agendor. Venezuela har nyss varit på tapeten för att öva tillsammans med Ryssland och bygga baser med Rysslands hjälp i ett 2000-talets liknelse till Kuba-krisen.

Evo själv manar till återhållsamhet men säger att tålamodet har gränser och att radikala beslut kan behövas tas snart. I La Paz förutser vi förutom brist på t ex gas, också att attacker kan börja riktas mot Santa Cruz-ägda företag, högermedia och andra institutioner som ses främja upproren i öst. I dessa departement går vandalistgrupper runt med listor och plundrar allt som har med regeringen, ursprungsfolksrörelser eller politiskt motstånd att göra.

första dödsoffren

Igår dödades 9 och 36 sakdades i våldsamma sammanstötningar mellan regeringsanhängare och oppositionen i Porvenir i regionen Pando. Även skjutvapen användes.

Gasinstallationer som förser högplatån har också intagtis och stängts ner så nu kommer det bli gasbrist även här. Och slutligen så utvisade USA som väntat Bolivias ambassadör.

Bolivia deklarerar USAs ambassadör persona non grata

Philip Goldberg, USAs ambassadör i Bolivia, har förklarats persona non grata i Bolivia. Det är Goldbergs kontakter med oppositionen som reatar gallfeber på Evo Morales. Deklarationen är en upptrappning av ett pågpående ordkrig och under månader har regeringen uttalat sig om USAs inblandning i de politiska kriserna i landet.

BOL TV; där det händer när det händer

UNITEL 19.30:

(Musik, ungefär som när Frodo och Gandalf springer över bron i Moria i Sagan om ringen)

3 INSTITUTIONER TAGNA!!!! (fet röd text, ungdomar sparkar på låsta dörrar)

IMPUESTOS NACIONALES (Fet röd text, ungdomarna knäcker porten och springer in och förstör, hjältemodig kameraman hänger över deras axlar)

EN JEEP MOT INRA (FET röd text, någon kör in en mindre jeep i INRAs dörr)

POLISEN RETIRERAR (triumfant röd text, det här är alltså oppositionens tvkanal, ungdomar kastar smällare på poliser som svarar med tårgas, och sedan drar sig tillbaka)

DE PÅVERKADE (Fet röd text, barn i slow motion springer med näsdukar över munnarna, musiken ändras till sorgefullt)

DE SKADADE (fet röd text, några bråkstakar som ätit för mycket tårgas och har blåmärken bärs bort av sina kamrater)

HANDIKAPPADE BLIR GASADE (Fet röd text, folk i rullstol flyr gasmolnen)

DE KÄMPAR FÖR OLJESKATTEN (Fet röd text, vi får se våra vandalhjältar trimuferar, bränna däck, spöa polisre och annat)

BolTV är heeeelt sjuk. På andra sidan fick vi dock se betydligare obehagligare bilder när arga mobbar spöade militärer som beslutat sig för att inte försvara sig blodiga medans andra stal deras vapen.

Situationen förvärras

Proxybråket om vilken procentsats som på olje- och gasskatten som ska gå till departementen håller på att urarta. I fyra departement intar man och ockuperar statliga institutioner för fullt. Även de som skyddas av militär och polis. Flygplatserna i några departement har ockuperats och slagsmål mellan autonomisupportrar och polis har förvärrats. Regeringen säger att man inte kommer svara med våld, men högste militärchefen tillade att det finns en gräns.
I några departement har man förklarat att man nu är autonoma och icke-beroende av centralregeringen. Stora delar av landet är blockerade (26 vägblockader igår) och tillförseln av livsmedel och bränsle har strypts på många ställen, ironiskt nog i samma departement som protesterar och inte i La Paz. Grupper som stödjer regeringen mobiliserar sig för att omringa huvudorterna i alla "autonoma" departement. En blockad är lite som en medletida belägring fast utan katapulter. Som ni säkert förstår så är situationen extremt osäker och vi är ganska oroliga för vart det här ska leda. Omröstningen om konstitutionen är nu uppskjuten till 25 januari preliminärt i alla fall (=bra) och måste först drivas igenom i kongressen där regeringspartiet MAS inte har majoritet, så därför planerar deras stödtrupper att omringa kongressen så inga oppositionspartier kan komma in och rösta emot, när väl datumet för att driva igenom den lag som krävs närmar sig (beprövad taktik). Det finns ingen dialog och det lättaste sättet att få slut på de nuvarande protesterna är att ge sig på skattefrågan, men det löser inte den större konflikten med konstitutionen där man nu tagit ett steg närmare slutstrid (hoppas att det blir fredlig sådan) och innefattar en stor prestigeförlust för en regering som nyss bekräftats med 67% i misstroendevotumet mot den.

Det är MYCKET snack om våldslösningar, och alldeles för lite dialoginitiativ (positionerna helt låsta). La Paz är dock lugnt. Vi skulle egentligen åkt till Peru, men dels blockerades vägen av andra skäl (det här är inte den enda konflikten) och dels är situationen lite för osäker för att man egentligen ska vilja lämna landet just nu.

Bolivia i konflikt

Mycket konfliktpsotande men det är ju det som händer här i landet (dock inte i La Paz). Efter det omtalade valet som alla vann men ändå förlorade har "påtryckningsmetoderna" (som man brukar kalla hungerstrejker, blockader etc) ökat igen. Vägar i de östra delarna av landet är blockerade av grupper tillhörandes autonomi-rörelsen samtidigt som regeringens stödtrupper (bondeförbund, fackföreningar och andra) har ryckt ut för att avblockera vägarna. på flera håll i landet är det sammanstötningar mellan dessa grupper, och landet skakades i helgen av bilder på hur militanta autonomigrupper misshandlade indiankvinnor på gatorna i La Paz, av anledningen att de är indianer. I Beni (djungel och savannområden i nord och öst) försökte dessa grupper också inta och förstöra statliga institutioners byggnader, vilket ledde till sammanstötningar med polisen. Höga företrädare för autonomirörelsen har sagt att man försöker slänga ut presidentens represenat i regionen, samt att man vill ha bort militärchefen. I den hä regionen hindrade man också, genom att ockupera all flygfält, Evo Morales att landa. Till slut fick han flyga till Brasilien för att tank om för att kunna ta sig hem till La Paz.

Presidenten, som för närvarande tourar kompisstaten Iran, har med dekret utlyst nya folkomröstningar i december. Den här gången för att bl a anta det nya konstitutionsförslaget. Flera ledare för oppositionen har sagt att detta innebär ett upprop för inbördeskrig. Men det är mest snack just nu. Det är dessutom inte klart om preseidentens agerande har stöd i lagen eller ej och den nationella valdomstolen har uttalat sig mot folkomröstningen än så länge.

Den internationella konfliktbevakningsorganisationen International Crisis Group, ICG (http://www.crisisgroup.com/), har Bolivia på sin lista, tillsammans med 12 andra länder, över konflikter som förvärrats den senaste månaden. Så så är det här.

Konfliktlösningsmetoder

I Bolle finns det tre sätt att göra upp i händelse av konflikt:
1. Man kan slåss. Typexemplet är en taxichaffis som förolämpar annan taxichaffis medelst ful omkörning eller dylikt. Båda hoppar ut och slåss.
2. Man kan blockera. Konflikten löses beroend epå hur viktig anläggningen man blockerar är. Givetvis är avstängningen av en gaskran på pieplinen till LP bättre än att omringa ett kommunhus. ibland kan nummer två övergå till nummer 1.
3. Man kan hålla val. Genom att hålla val kan man kasta ut sina antagonister,, få förnyat förrtoende av befolkningen eller få stöd för en reform. Går det bra och folk gillar en kan man fortsätta arrangera val medans man rider på framgångsvågen. Går det dåligt kan man hävda fusk.

Det sistnämnda är dagens tema. Nu annonserar MAS (regeringspartiet) att man vill surfa på framgångsvågen från senaste valet då Broder Evo fick 67 % och arrangera fler fina val. Man kommer nog köra ett val i november om den nya konstitutionen, prefekter för La Paz och Cochabamba och lite annat. Sen har man aviserat att det kanske är dags att hålla nyval nästa år. Även om Evo förlorar ett år på sitt mandat är det bättre att förnya med 5 fräscha medans man är omtyckt, för året efter vet man ju aldrig. Ungefär som att binda bostadsräntan för er läsare som har ett bostadsnära perspektiv.

Hur många val och omröstningar man hållit sen jag kom och strax innan vill jag knappt tänka på men de är många. Vad har de löst? Absolut ingenting. Det senaste valet (misstorende votum eller folkomröstning om förnyat förtroende om man så vill) innebar att alla vann utom två prefekter som blev utkastade. Alla anser sig nu ha mandat och folkigt stöd (mest regionalt) för att fortsätta sin politik. Det innebär att nu är man ännu mindre benägen att backa från låsta positioner. Ännu ett alternativ till lösning på fredlig väg är bortkastat och ett steg närmare totalkaos är taget.

Segersäkra oppositionsgrupper är nu ute och blockerar allt och alla i halva landet. Man slåss med regeringstrogna och ockuperar offentliga installationer för att få tillbaka en konfikerad procent av oljeskatten. Militären är på väg ut för att säkra viktig försörjning av t ex gas. Här i Lappen är det dock hyfsat lugnt. Min köttfärs "especial" (inget fett) kan ha gått upp lite men inte så mycket mer. För vanliga familjer är det ju mer katastrofalt. Smuggling är som vanligt en lukrativ business och det bråkas lite om en konvoj med 32 smuggellastbilar som försvunnit genom korruption på hög nivå.

Bolkräftis i Värmland

jag

Långbord
Ida och kräftor
Chanchita fix

ar hattmaterial

Var det något tema som gick igenom hela semestern som en röd tråd så var det nämligen dessa barn. För mig markerade babyboomen dock tydligt vilket konstigt UFO man blivit på andra sidan Atlanten. Tydligen har man missat något stadium i händelseutvecklingen. Tiden har i alla fall inte stått still i Sverige. Barn är ju iofs kul, men nu är semestern över och det är också ganska skönt. Just nu bättre snäll (eller otäck?) farbror än fadersfigur.

Annars började det dåligt. Sveriges värsta sommarstorm på många år. I nordvästra Skåne var det värst av alla ställen.Veckan innan hade det tydligen varit 30 grader och tropiska nätter. När vi kom blåste båtar upp på stränderna. Regnstormar turades om med kvava sensommardagar. Inte max alltså, men den här gången var vädret inte heller i fokus utan det var att vila upp sig. Jobbet stängdes snabbt av. Jag kan nog inte längre prata spanska. Futbolin-skillsen har gått ner sig, ett par böcker har betats av och ett par trivselkilon har nog tillkommit. Många aktiva semestrar senare så var det faktiskt rätt länge sen jag bara vilade, läste och sov.

En klar höjdpunkt på den sociala himlen var en ytterst barnfri kräftskiva i bol-anda i djupaste Värmland. De medverkande hade alla anknytning till Bolivia. Det bjöds på traditionella aktiviteter såsom kräftvägg och hatt-tillverkning. Det sjöngs bol-snapsvisor (som om smurfarna hade gjort snapsvisor bara att allt som skulle varit smurf blev bol) och det var världspremiär på Canchita Kid. Extremt rolig tillställning. Hoppas det blir tradition.

För en gångs skull hann jag också umgås lite med min familj (och Karins). Vi var nästan två veckor i Skåne vilket nästan måste vara världsrekord på senare år.

Tillbaka i Bolivia inser jag att tiden inte stått still här heller. Ytterligare ett val senare tror alla att de är vinnare i ett land där alla är förlorare. Konflikterna är på topp, efter att gamla antagonister fått förnyat självförtroende av sina respektive stödtruppers votering. Köttblockad, oljeblockad, slagsmål mellan olika extrema grupper, en president som är persona non grata i halva landet, beskjutning av regeringsbilar i fientligt inställda territorier och en glad Ruben Costas på väg att skapa sin nya autonoma poliskår. Ja, hur ska det sluta? Inte med en dusch för mig i alla fall. Ingen gas och inget varmvatten. Toppen.

I Sverige

Jag kommer vara i Sverige i augusti. Lämnar Bolivia den 1:e, en sväng till Buenos Aires, och sent den 3:e kommer jag till Skåne.
073 785 8827

Några bilder till från semestern

En blackbird lyfter
Solnedgång över djungeln